onsdag, april 01, 2009

Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts till det vackraste i Sverige. Jag får många hyllande recensioner, men jag är fortfarande bara lärjunge

Det här är en vecka sent, men Axel Schulmans Ranelid-intervju kan utmärkt väl vara det här årets bästa text.

19 kommentarer:

Anonym sa...

Är det redan november?

Grovt Initiativ sa...

Ja den var helt fantastisk. Jag undrar fortfarande hur någon pallar mer än en kvart i hans sällskap, men jag förstår honom nu. Han är som R&B - så pretentiöst att det inte längre är pretentioner.

Baron Julius K. sa...

Visst, väldigt cool text, men den visar också att en del av problemet är att Ranelid inte får någon kvalificerad kritik här i landet, varken positiv eller negativ, och därför kör han bara på i ett spår som är hyllat men idag halvt meningslöst. Man kan hamna ur fas med den kritik som finns, ungefär som att ingen på allvar recenserade Chaplin de sista tjugofem åren av hans liv: antingen hylllade man allt han gjorde eller gick man förbi honom med tystnad. Ranelid är naturligtvis litet löjlig, men han är framförallt ´någon sorts siste mohikan.

John sa...

Skönt att det var Axel Schulman, för den där Alex Schulman har ju aldrig gjort nåt som helst vettigt.

aisha sa...

Kul!!!

Anonym sa...

Suttit bredvid herr Ranelid på tåg från Stockholm till Helsingborg. Underhållande och väldigt mycket snack honom, honom, honom och honom.

Isobel Hadley-Kamptz sa...

jajaja, alex schulman. Själv har jag aldrig gillat ranelids böcker, men jag kan liksom inte motstå personen längre. han äter sig förbi allt motstånd.

Mats L sa...

Ranelid gör mig glad och lycklig.

Daniel sa...

Jag kan inget annat än hålla med, isobel. Jag kan själv inte längre motstå Ranelid som karaktär/person, fast att jag tycker att hans prosa är oerhört svårtuggad.

Linn sa...

"du hör att det inte finns någon i Sverige som talar som mig".

Som JAG heter det!

Anonym sa...

Hur skulle det vara med citationstecken? Trodde du fått priset..

Patrik sa...

Ja, jag älskade den där texten också. Läste den i skenet av ett stearinljus i lördags. Makalöst spännande!

Gunnar sa...

Linn - sorry: nördvarning! - man kan lika väl säga "som mig" som "som jag"... "som" är i förra fallet preposition och måste därför följas av objekt. That's all.

Anonym sa...

Hmm, jag fattar nog inte, måste vara ordentligt tappad bakom flötet.

Dels var jag tvungen att slå upp vad "Augustipriset" var för något. Fast å andra sidan har jag aldrig förstått analfixeringen om vad andra tycker om det man själv skriver.

Och sen är det ju väldigt enkelt, även om det går över det rent tekniska, att be Ranelid dra något gammalt över sig.

Å Schulman är ju bara bra då man gillar innehållet i det han skriver, precis som med alla andra man läser, i annat fall hittar man ju alltid en massa fel. :p

//ST

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Citationstecken saknas i rubriken för att jag nådde maxgränsen för tecken.

Niklas sa...

Lysande intervju av Schulman och tack för att du länkade till den, då jag sannolikt annars aldrig hade fått läsa den.
Ranelid är helt underbar och hur mycket tommare skulle inte vår svenska språk- och människoflora vara utan honom. Vare sig man ogillar eller gillar hans böcker eller uppenbarelse så är han (liksom några andra författare) en nödvändig skorrande kontrast som får andras alster och existenser att lysa eller slockna, brinna eller försvinna.

Studiomannen sa...

Alldeles utmärkt intervju och jag säger som Niklas: tack för att du länkade till den. Hade definitivt missat den annars. Men jag är inte en retsticka och språkpolis för inte:

"Vi har samtalat nu i två minuter och du hör att det inte finns någon i Sverige som talar som mig. Jag har inte sagt att jag talar bättre än någon annan. Jag bara säger att det är unikt. Det är ranelidska."

Det heter som JAG. Jag har inhämtat att man numera får skriva så, men vafan...

arthur sa...

Grattis!

Grovt Initiativ sa...

Linn: om inte gunnars anförande räckte: http://ling-map.ling.su.se/blog/blog_ak.php?q=512