måndag, november 02, 2009
Oh Canada, öppet brev till den det berör
Skulle inte någon organisation (Timbro, Arena, Fores?) kunna sätta någon student på att ordentligt gå igenom den kanadensiska invandrings- och integrationspolitiken? Vi har här en västerländsk välfärdsstat som i stort sett var etniskt och kulturellt homogent fram till 70-talet, som därefter haft stor invandring, såväl av flykting- som av arbetskraftskaraktär och som såvitt man utifrån kan begripa lyckats väl med integrationen och som nära nog helt saknar främlingsfientlig opinion. Vad har de gjort rätt som (nästan) alla andra gjort fel? Det skulle jag hemskt gärna vilja ha reda på.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
23 kommentarer:
De sysslar med lite cherry-picking tyvärr.
Men visst, jag vet forna arbetskamrater från hemtjänsten som inte stod ut med att vara konstant misstrodda här i Sverige, utan tog sitt pick och pack och flyttade till Kanada och där började bli behandlade som människor.
Bara för att de kom från Mellanöstern...
Det är ju inte direkt ont om plats i Sverige heller, så det är väl bara i huvudet som skillnaden finns...
Nja, Kanada ställer exakta krav på arbetskraftsinvandrare (krav som dock fortfarande gör landet till ett av världens mest generösa i sammanhanget) men man har asylinvandring också, som bara går efter just asylskäl.
Varför inte studera exemplet USA som har stor invandring och därtill en stor illegal invandring... eller det kanske är för kontroversiellt?
Sebastian: Två olika synsätt. USA: Smältdegel, Kanada: Mosaik. En intressant sak i sammanhanget är att många kanadensare tror att Kanada har kopierat Sveriges sociala system.
Sen gör väl språket sitt också, antar jag. Engelskan är mycket mer plastisk, och att tala med brytning verkar inte vara ett lika stort handikapp i USA och Storbritannien som här i Sverige. Samma kanske gäller Kanadas engelskspråkiga delstater, rätta mig om jag har fel.
Kanada är mer likt Sverige och Europa, just för att det faktiskt var såpass homogent så länge. Plus att välfärdsstaten där är mer lika de europeiska. Jag säger inte att jag känner till allt de gjort där, men jag skulle verkligen vilja veta.
Kanada är väl inte homogent. Varför definierar du det så? Det finns tyvärr en stark tendens till att definiera styrkan av etniska (el.dyl) skillnader efter hur mycket konflikt de framkallar. Men så kan man inte resonera, det är ett cirkelresonemang.
Var kanske lite otydlig. Mitt tidigare inlägg syftar inte på dagens kanada utan på ditt påstående att kanada var homogent på 70-talet: "Vi har här en västerländsk välfärdsstat som i stort sett var etniskt och kulturellt homogent fram till 70-talet, som därefter haft stor invandring".
För övrigt tror jag att alla de påståenden om hur dålig sveriges integrationspolitik har varit (det råder politisk konsensus om det) bygger just på att man överbetonar den roll som etnicitet (el.dyl) spelar.
Nja, känner ett gift par som är svensk/kanadensisk och det har varit otroligt mycket enklare för kanadensiskan att få uppehållstillstånd hit än det omvända. Och nu pratar vi etnisk, rågblond svensk.
Fores är på gång, om jag förstått saken rätt.
Den avgörande skillnaden mot Sverige är att vi främst har haft en asylinvandring SAMT en invandring som vi kan kalla humanitär, medan Kanada haft asylinvandring SAMT en smart utformad arbetskraftsinvandring i stället för så kallad humanitär.
Så priset för att få Kanadas variant är att anhöriginvandring, humanitära skäl etcetera slopas. Jag har en känsla av att exempelvis expressens ledarsida skulle ha svårt för det... Personligen tror jag att det blir en utveckling vi kanske tvingas till vare sig vi vill eller inte.
fores är inte bara på gång, de har redan börjat. för några veckor sen höll de ett seminarium kring exakt detta tema med deltagare från en kanadensisk tankesmedja. går säkert att kolla in på deras hemsida.
Enkelt: Kanada har ett betydligt mer federalt styrelseskick än Sverige, dvs provinserna har en avsevärd autonomi. Detta är det ENDA sätt en mångkulturell demokrati rent historiskt har fungerat. Mågkulturella stater har annars varit diktaturer (Kejsarrom, Sovjetunionen osv i all oändlighet) eller rashierarkier där en dominant grupp har rättigheter på bekostnad av en annan. (USA fram till 60 - talet, Sydafrika fram till 90 -talet, Israel, Romerska republiken, Atenska demokratin)
Glöm bara inte bort att dom inte har lyckats nåt vidare med sina indianer/inuiter som det finns enorma fördomar mot. Det missar vi gärna. Och det går inte att prata högt om där heller. Lite som att försöka föra ett samtal med australiensare om aboriginernas situation.
Jonas> Att brytning - den sortens brytning som faktiskt gör det besvärligt att förstå - inte är stigmatiserande på engelska stämmer säkert i en del låglönejobb men knappast någon annanstans. Att ha en grov arabisk eller indisk brytning, hoppa över artiklar och småord och krypa upp i ansiktet på folk när man talar är inte mer poppis på ett sjukhus eller ett kontor i Montreal än i Stockholm. Däremot är engelsktalande ofta mer vana vid att växla kod, att snabbt ställa om ordval, rytm och dialekt efter vem man talar med än man är i Sverige. 50 Cent och Ludacris snackar inte som de rappar om de blir intervjuade om sina åsikter på NBC eller sitter i möte med en skivbolagsboss. Då är de skjälvklart i stånd att kliva ut från sin image och sitt ghettotalk (samma gäller Gringo-gänget, men inte nödvändigtvis deras läsare). Språket är nog lika viktigt i Canada som här, men förmågan att byta kod är mera medvetet odlad där borta.
En del har kanadensarna gratis: Ett land med enorma naturresurser och ganska liten befolkning samt en omättlig exportmarknad i grannlandet USA. Men säkert finns det ändå mycket vi kan lära av det kanadensiska systemet.
De etniska spänningarna var ju brännande under många år: franskspråkig separatism, inuit- och indianfrågorna. På 50-talet var det säkert många brittiskättade kanadensare som oroade sig för att les Quebecois skulle ta över landet på sikt: då hade lantfamiljerna i Quence relativt ofta upp till ett dussin barn. Håller med Anton, man kan inte mäta styrkan i etniska spänningar på sikt efter hur mycket öppet våld och nakna konflikter de framkallar. Sådana saker lever framför allt under ytan.
Quebec givetvis, inte det mystiska "Quence"
Tidningen Fokus gjorde ett rätt ambitiöst jobb om just detta för ett par år sen. I reportaget går det säkert att hitta fler källor.
SvD hade också ett rätt stort reportage på temat, om jag inte minns fel av Fredrik Mellgren.
Sara: Eller kanske samernas situation i Sverige? Visserligen inte lika allvarlig, men attityden gentemot dem och deras värderingar är ju ungefär lika ointresserad.
Per Gudmundsson: I Sverige har vi ju valt att i realiteten avskaffa asylrätten (nära nog inga flyktingar får faktisk asyl oavsett hur självklara asylskäl) för att i stället ta in folk på humanitära grunder (bl a eftersom det inte är en rättighet utan kan dras åt eller släppas på efter vad som upplevs som övriga politiska behov). Jag tycker att det är bättre att respektera asylrätten. Detta sagt vet jag ju inte om jag kommer tycka att det kanadensiska systemet är bra i allting, jag kan bara utifrån konstatera att det tycks fungera bättre än motsvarande system i Europa och jag skulle gärna vilja förstå mer.
Hemskt bra med Fores genomgång, jag tror att det behövs mer än en artikel för att förstå det här på djupet (även om artiklar såklart kan ge vissa insikter).
vill rekommendera denna blogg:
http://integrationsbloggen.blogspot.com/search?q=canada
sök på canada ( om inte hela min länk funkar) och en rad läsvärda inlägg listas.
Skicka en kommentar