måndag, juli 20, 2009

Jag vill tänka hellre än bråka

För ett par veckor sedan twittrade jag bitterfnittrigt om att jag inte var inbjuden till det seminarium om boken Gratis? som hölls i Almedalen. Jag har alltså skrivit en text till antologin, och jag frågade några veckor innan Visby om de ville att jag skulle medverka på seminariet, eftersom jag ju ändå var där. De svarade inte. Jag bokade om min biljett och åkte hem till familjen en dag tidigare.

Jag ska inte säga något definitivt om detta, herregud, att missa att svara på mail kan väl vem som helst göra. Men något litet kanske det säger om vilka uppfattningar som Medieföretagen, som betalar för boken, egentligen vill föra fram. När jag nu läser boken tycker jag initialt snipigt inte heller att de andra bidragen är lika bra som mitt eget. Om min kinkighet beror på hämningslös självuppskattning (överskattning) eller avoghet inför de övrigas grundståndpunkter vet jag faktiskt inte.

Men visst är detta en bok som huvudsakligen handlar om att det är viktigt med upphovsrätt och viktigt att ta betalt för saker på internet. Ett bidrag vill att ISP:arna ska inspektera vad folk gör på nätet och att man ska fakturera fildelare men dölja kostnaden för dem så att de inte revolterar. Ett annat, från Bonniers affärsutvecklare Sara Örwall, underkänner tanken att marginalkostnaden för digitala kopior går mot noll med argumentet att det fortfarande kostar att skapa kultur. Daniel Johansson, med ett otroligt intressant blogginlägg om e-böcker nyligen, skriver initierat men tyvärr ganska tråkigt om framtidens internet, Martin Rolinski skriver om hur han drabbas av piratkopiering och Andreas Ekström om hur ofri kulturen blir när den inte kan klara sig på marknaden. Jag funderar över om Andreas tänkt mycket på hur beroende svensk kultur redan i dag är av den mecenat som kallas kulturpolitik. Jag säger alltså inte att han har helt fel, men att den situationen isåfall redan är här. Mikromecenater på nätet kanske är en större garant för mångfald och oberoende än behovet att slicka Författarfondens fötter?

Allra mest slås jag av hur jag, fortgående under läsningen och under skrivandet av den här texten påverkas av tonen i boken, anammar den, blir en del av den futtiga polemiken. Inte så att alla texter är futtigt polemiska, det är de verkligen inte, men väldigt många av dem är uttalat defensiva. Jag kan inte riktigt avgöra om det också drabbat min egen text, men det skulle inte förvåna mig. Hela debattklimatet kring dessa frågor har blivit sådant att även när syftet uttalat är att skriva om framtiden blir det i ett ängsligt positionerande om att "de där" minsann åtminstone har helt fel.

Boken känns underligt nog föråldrad redan innan den kommit ut. För jag upplever att det där klimatet faktiskt delvis har förändrats. De redan nämnda diskussionerna om e-böcker präglas av nyfikenhet och optimism, Peter Sunde och Alexander Bard kramas på debattsidor, piratpartiet säger åtminstone att de ska sluta skrika. Kanske är det så att radikaliseringen som pågått under det gångna året nu gått över i en balansering, fast från en ny och helt annan nivå. Det är liksom ointressant att slå varandra i huvudet, låtsas missförstå, gasta vidare. Jag tror att boken Gratis? var helt rätt tänkt ur det perspektivet, men att de deltagande skribenterna i alltför många fall inte lyckades ta det till sig. Som sagt, kanske inte heller jag.

Jag säger inte att man ska ta lätt på integritetskränkande lagar eller le blitt när vissa vill förvandla internet till ett minitel. Men i det som har kallats den nya hackeretiken ingår ju att man tinkar, tänker, bygger, simmar vidare snarare än slåss. För en vecka sedan lyssnade jag på ett föredrag med en man som fixade internet till Afrika, bl a genom att ordna nödvändig el från generatorer uppsatta på småbarnens gungställningar. Där fanns en nybyggaranda, en hacktivism som gjorde mig alldeles lycklig.

Här är några andra som också gör mig lycklig just nu.

5 kommentarer:

Magnus sa...

Anders Rydells bok om piratstriden hade ju en slagsida åt fildelarnas och Piratbyråns syn på saken; det var delvis en följd av att dessa har varit bättre på att snacka med media och hade "bättre historier" men det är ganska påtagligt att "Piraterna" visade mer grävande och ifrågasättande energi när den tog upp skivbolagen och IFPI. Om TPB och Piratpartiet ställdes inga obekväma frågor; det har kommit bort i all bra press boken fått. Så från det hållet är det helt okay att Adreas sätter ihop en antologi som diskuterar mer marknadsmässigt i st f att bara säga "ge folk gratis så löser det sig". Han är dessutom helt rätt person att göra det.

Sen håller jag nog inte med om din tweet att internet (och bloggarna) har revolutionerat mediekritiken. Visst har den senare blivit annorlunda, mn det har heller aldrig skrivits så mycket välexponerat strunt om massmedia i Sverige som de senaste fem åren. Även i gammelmedia, där den slags mediekritik som fanns för tio-femton år sen (Pierre Bourdieu, Åsa Crona, Göran Rosenberg, John Pilger, radioprogram som Kvällspasset på 90-talet innan Annika Lantz blev sonderkramad och Vår grundade mening ) har sopats undan av en våg av kändissmekningar och medialt poserande - se Kajsa Ekjis Ekman artikel på http://tinyurl.com/n6zeq2; det hon plockar upp är mycket större än bara Bang och Arena. Från argumentering till underförstått eller öppet poserande. Visst, Horace Engdahl, Arne Ruth och Nils Petter Sundgren har säkert också gjort en del poserande men det ersatte normalt inte argumenten rakt av, ett favoritgrepp för många av de sita dagarnas heliga.

Philip sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Anonym sa...

GRATTIS!
(förstår jag) Du har säkert läst och/eller blivit tipsad tidigare mn jag tyckte denna artikel var bra;
http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/artikel_3232193.svd

så om om du skulle ha missat den!

Följer det mesta du gör, från blogg, till krönikor, Bibloteket (SR), debatter på Public o i Almedalen, författande osv! Du e skarp!

Grattis igen!

P sa...

Magnus: Vadå "marknadsmässigt"? Vad Ifpi et consortes eftersträvar är långtgående statliga ingrepp för att just förhindra marknadskrafterna att verka. Och att sedan Andreas "taxiresor finns i överflöd men dom är inte gratis för det" Ekström skulle vara rätt person för en sån här bok -- well, jag har ju inte läst den, men på Isobels beskrivning så låter det ju onekligen mest som den sortens dravel han brukar lägga pannan i djupa instämmande veck inför.

Magnus sa...

P: Andreas är stringent, och det betyder mycket i en debatt där många mest vill känna sig som vinnare och krama poäng ur den senaste mestlästa artikeln eller tweeten - och därmed blir gapande inkonsekventa. Andreas kan visst vara ensidig, men han är tydlig med vad han tänker och *varför* - och han kan till och med kännas vid att han ändrar åsikt ibland. Det vore omöjligt att 'säga samma sak om de flesta bloggare och till och med om många ledarskribenter.

Jag diskuterar mycket hellre med någon som är stringent och tydlig med vad de bygger sina åsikter på än med någon som svänger runt mellan olika åsikter och perspektiv, trasslar in sig i motsägelser men morrar så fort man påpekar det - och som anpassar sig efter den senaste rubriken.