tisdag, april 14, 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
Bloggarkiv
-
▼
2009
(271)
-
▼
april
(35)
- Hjälp Christofer Fjellner hjälpa oss!
- Kampen för ett öppet internet fortsätter, del XXIV...
- I dag firar vi World Tapir Day
- Om att dämpa sin inre Carola (och för all del sin ...
- Fraktalpolitik, slem och sektens själförsvar
- Det kan vara så att vi vann!
- Läs världens bästa Lisa!
- Ring, ring, bara du slår en signal (ok stäm mig då...
- Jag älskar er!
- En piratpartiväljare kommer ut
- Ett stillsamt avskaffande av den europeiska demokr...
- DN ska läsas som Darth Nader
- Älskade internet!
- "De säger: Bli lydiga konsumenter! Vi säger: Fuck ...
- Det här är en bra dag!
- Vi älskar fortfarande internet
- Om någon nu inte redan gör det: bojkotta Ystads Al...
- en anmärkning kring blogg- och länksökbarhet
- Accessorize!
- Jag älskar Lisa och jag älskar Margret
- Några snabba bara
- Varför kan det inte vara som på den goda tiden när...
- Johanna Nylander är också lysande i Kvällsposten!
- Det finns ju en hel kakburk!
- Nu blev jag alldeles vansinnigt mallig!
- Detta är ett meddelande till eventuella folkpartis...
- No more gilf-action
- Avslöjade lögner är så pinsamma
- Dodged the bullet
- Den naturliga kvinnan all over again.
- Den läskigaste bilden
- Henrik och Erik superstars
- All nostalgia
- Jag har fått Augustpriset. Mitt språk har valts ti...
- Läs Jonis!Ingen har kommenterat min nya photoshopp...
-
▼
april
(35)
25 kommentarer:
fast saken var ju att det var en sallsamt usel recension och att lasarnas kommentarer i allmanhet var sansade, medan MA, uppbackad av CRB, havde ur sig smaklosa forolampningar over sina lasare utan att pa nagot satt bemota deras resonemang. Tror att den attityden bidragit til att fa bryr sig om nojesguiden numera. Som en kommentator uttryckte det:
“Det trista är ju att Nöjesguiden verkligen har underlag för att en riktigt bra webb. De har varumärke för och erfarenhet av ett innehåll som är perfekt att översätta till webben och göra socialt. De hade helt enkelt kunnat bli relevanta igen genom att överge attityden och bjuda in läsarna. Istället gör de så här. Man häpnar, och jag tror ta mig tusan att man blir lite förbannad också.”
(hamtad fran http://www.mjomark.com/post/95126676/en-ny-glamour-s-storhetstid-f-r-n-jesguiden)
Hävdelsebehov moi? Linda "Lisa" Rosing reunion, uppbackad av mupp, så tufft..
Det är ju inte precis så att det var Mággans första genomklappning, hon har gjort så många sedan hon dök upp med den där lafs-bloggen att man skulle kunna se det som ett marknadsföringstrick. Typ, jag vet inte vem James Brown var, fan vad cool jag är - ler ni inte beundrande när the new queen in town yttrar sig?
Jag försöker verkligen bena ut Rickards inlägg, men jag lyckas inte fatta vem av oss som är Linda Rosing och vem som är muppen. Eller vem som är "moi".
Och kan en enda person återförenas? Sällan har så många frågetecken uppstått kring så få ord.
Förlåt fröken, jag har varit stygg ;-) (Var t om för trött för att dissa korrekt). Fast benar jag upp det nu blir det för elakt. Så jag stannar på "stygg".
Humor :)
Nu begår jag våld på det löfte jag gett mig själv, men:
Varför är diskussionen "störtlöjlig"?
Visst, det finns ju en hel del andra diskussioner som är mindre löjliga, men ändå.
Lek med tanken att Thomas Mattson skrivit något liknande på sin blogg strax innan han blev chefredaktör för Expressen. Diskussionen om hans syn på läsarna hade rimligen förföljt honom in i den nya tjänsten.
Hade man sedan raderat originalpostningen och kommentarerna hade det blivit ett jävla hallå, särskilt bland de sektfrälsta gammelmediahatarna.
Hade dessutom en av Expressens mer namnkunniga reportrar trätt in i handlingen och levererat en massa arroganta elakheter på det sätt som Reinholdtzon Belfrage gjort/gör hade Mediasverige kokat över.
Är man intresserad av mediafrågor och och någonstans tycker att den där gratistidningen kan fylla en plats förstår jag inte varför det är löjligt att bry sig.
Att Margret Atladottir, Hanna Fridén och Cissi Wallin spelar ut kvinnohatarkortet känns också oärligt mot de som faktiskt kommit med saklig och genomtänkt kritik mot Nöjesguiden och dess medarbetare.
Jag tycker också att raderingarna är vansinniga, liksom de där påtryckningarna om att radera i andra bloggar. Jag tycker också att den lilla recensionen som alltihop började med var dålig.
Att däremot (dessutom ett år senare) bli upprörd över att någon svarar på kommentaren "fick du betalt för det där", med "tönt", och gravallvarligt analysera vilka konsekvenser det får för relationen till läsarna är faktiskt inget annat än löjligt. Jag blir inte lika upprörd som många andra över näthat, men det enda rimliga sättet att hantera det med någon form av sinnesfrid är ju att vara snappy tillbaka. och om man får så jävla mycket skit öst över sig som margret kanske man ibland inte alltid kommer på något roligare än "tönt".
Jag hade hållit med dig helt och fullt, om det nu faktiskt var så att det enda som Margret Atladottir och någon annan från tidningen sagt i den där tråden var "tönt" och låtit det stanna vid det.
Och visst, det enda sättet att hantera taskiga kommentarer är oftast att försöka vara taskig tillbaka. Men så taskig var ju nu inte ursprungskommentaren.
Men har du läst alla kommentarer på den där tråden på Nöjesguiden, Isobel? Kvinnohatare, avsaknad av intelligens och vad det nu är - och det är till människor som ändå försöker föra nån slags diskussion i kommentarerna. Det känns bara elakt, lågt, mobbning, och inte alls som att fräsa ifrån mot någon idiotisk kommentar. Det handlar både om Margret och Carl. De verkar som om det är coolt att vara elak.
Jag tycker att det är dåligt att reducera det hela till en kommentar och ett svar från Margret, det blir helt missvisande. Både av Lisa och av dig. Frågan jag ställer mig är om ni har läst allt, eller bara just det ni refererar till? Och om ni har läst allt, hur försvarar ni då att ni reducerar det till att bara handla om det första svaret? För om det bara handlade om det - ja, visst, då blir all uppståndelse löjlig. Är det medvetet undanhållande för att få fram din egen poäng, eller har du faktiskt inte läst allt?
Men sedan håller jag verkligen med om att unga och gamla av kvinnokön får sjukt mycket mer skit än män. Jfr t ex vad Stegö Chilós och Billströms obetalda tv-licenser ledde till. Och hur mycket mer skit Margret får jämfört med Carl. Osv.
Men det hindrar inte att ditt och Lisas avfärdande av kritiken känns dåligt. Vill bara veta om det beror på att ni inte läst - eller har läst, tycker som ni gör ändå och förvanskar verkligheten lite i ert eget syfte? Om jag får låta så krass...
""Fick du betalt för att skriva den här lilla recensionen? Jag har läst spaltmil om den här serien och läst flera bra artiklar, men det här tar nog priset som den mest menlösa. Den berör, javisst, men varför berör den dig?".
Margret Atladottir svarade med att kalla honom tönt.
Det här var ETT ÅR sedan. Så varför börjar folk oja sig över det nu?"
Äh, så här beskrev Lisa vad det hela handlade om. Och nu var jag lite väl irriterad och snabb. Du har INTE beskrivit den så. Men hyllade detta inlägg. Nu ska jag hålla fingrarna i styr.
Jag har läst hela kommentarstråden (tror jag i alla fall) där någon annan som säger att m var lite kul som klubbkid men att hon nu bara gör bort sig och borde avgå blir avfärdad som kvinnohatare. även det grovt såklart, men inte heller det något att riva upp himmel och jord över. just nu hittar jag inte de där delarna där belfrage kommer in, men han säger betydligt hårdare saker än m, men uppmanas nu inte att avgå någonstans, såvitt jag har sett. det enda jag ser i kommentarstråden som jag själv tycker m gör fel i är mot killen som stavar fel på hennes namn, men samtidigt tar hon ju tillbaka det senare och säger att hon ska svara honom i ett mail.
Men ja, margret har en hård ton mot sina elaka kommentatorer, det har hon haft sedan LAFS. Jag ser inte att det är ett problem, det enda jag möjligen kan se är just de här exemplen inte var lika roliga som hon brukar vara när hon avfärdar sina haters.
kommentartråden hos mymlan däremot är full av just den sortens förakt som margret hela tiden utsätts för med rena hatinlägg som får stå kvar blandade med mymlans och andras prudentliga uppmaningar till margret att avgå eller lära sig hantera kritik. mymlan svarar andra skribenter, men låter hatgrejerna vara helt okommenterade, för övrigt. Johan Kellman Larsson skriver också bra om det här (där i kommentarerna och på http://www.baksidorna.blogspot.com/ )
Om man inte ser att alltsammans handlar om gammal vanlig vidrig misogyni och agism, då ser man ingenting. Då är man nog bortom räddning.
Folk tror att jag är arg jämt -- men i själva verket är jag aldrig arg. Utom nu då -- i det här fallet blir jag så förbannad att jag knappt kan formulera mig. Vad Mymlan och hennes "seriösa" och "professionella" likar uppvisar är den absolut värsta formen av hat. Nämligen den som gömmer sig bakom en låtsat vuxen attityd, skräddarsydd för att kunna trycka ner och förminska, samtidigt som man räknar med att inte kunna ställas till svars. Det enda de har gjort är ju att "ifrågasätta" en kollegas "mognad" och "professionalitet".
Det enda felet som Margret gjorde var att be om ursäkt.
Att kräva hennes avgång som chefredaktör är ju helt bisarrt. Finns det någon länk till nån som har hävdat det? Det enda krav på avgång jag kan minnas var kommentatorn som skrev "avgå" efter GK-recensionen (en naturlig reaktion på att se en recensent missköta sitt jobb så grovt som hon gjorde med den intentsägande recensionen).
Att ropa "Avgå!" efter en tomt formulerad recension är ungefär liktydigt med att ropa "Ut med domarn!" efter ett tveksamt domslut, det är inte utan vidare ett allvarligt hot om att lyfta ut personen. En del människor har svårt att läsa av stilnivåer,
Och mycket av argumeneten för Margret A kokar helt enkelt ner till att "ah, hon e ju rock´'n'roll!" Men rock'n'roll är ingen ursäkt för korkat och arrogant bemötande av läsarna, särskilt inte befriat från humor. Inte när man lämnat fanzinestadiet.
Never mind, jag hittade ett exempel.är nu hjärtligt trött på debatten. synd att det blev sån uppmärksamhet kring hennes, förhoppningsvis, sämsta stund.
Han som tidigare kallades silverfisken krävde t ex att hon skulle avgå. http://metrobloggen.se/jsp/public/permalink.jsp?article=19.8654503
Men sen är det faktiskt intressant varför vissa, företrädesvis kvinnor, får så många hatkommentarer och andra inte. Är det de som biter ifrån (på ett vettigt sätt) som inte får det? Eller de som inte skriver om något provocerande? Du Isobel, t ex, verkar ju inte få hatare i kommenaterna, ändå är du förhållandevis offentlig? Vad kan det bero på, att andra får det? Är det bara en slump; en hatare hittar dit, börjar dissa och andra vågar haka på?
Jag har ju haft haters genom åren, men det är lättare att skaka av sig när det handlar om politik. Valfritt mail där det står att de önskar att man dör i livmodercancer går ju oftast att hänföra till att man skrivit nåt om invandring eller whatever. Bara häromdagen fick jag ett djupt bisarrt mail apropå mina skriverier om naturlig kvinnlighet som handlade om mina bröst, t ex. Och när jag skrev mycket om aborter apropå min egen fick jag some seriously sick shit. Men man får en lite annan sorts
haters när man verkar på en såpass "seriös" arena som jag gör, tror jag. Jag tror också att det kanske hjälper att jag ändå är lite äldre. När jag jobbade på DN:s ledarsida som 23-åring fick jag så mycket sexistiska läsarhatmail (från personernas jobbadresser på ericsson och liknande dessutom :) att man vadade i det.
Jag tycker heller inte att näthat, eller vad man nu vill kalla det, bara är av ondo alls. Jag kan se minst tre positiva aspekter, dels att anonymisieringen ger en slags intimitet som gör det möjligt att uttrycka även sin underbelly, dels att jag föredrar när man ser verkligheten som den är snarare än som den låtsas vara, dels självklart humorfaktorn. Det finns mycket roligt näthat också. Faktiskt. Men givet detta måste man såklart få reagera på näthatet, och varför inte genom egna roliga sura kommentarer?
Hat är en väldigt relativ term, folk kan säga att de hatar köttbullar eller liknande, och innebörden beror starkt av vem som säger det, vilken position man har. En del mediabloggare, komiker och självutnömnda talesmän kör ju i praktiken efter regeln att litet firskt och personligt, dirty hat behövs för att det inte ska bli såsigt i ens hörn och folk inte ska glömma bort en. MA har alla trumf på hand för att köra efter den linjen, och leder en tidning som har en inarbetad tradition av att alltid spela vi-vet-bäst; det är inte speciellt förvånande att just hon radar upp förolämpningar och sen låter andra säga att det är en ung och smart tjej som har blivit hackad på. Försök föreställa dig samma taktik till stöd för t ex Lars Norén eller Torsten Flinck (som också sagt/gjort en del märkliga saker och fått sota för det). Omöjligt.
Det är inte alls otroligt att hon betraktar en del av sina läsare som boskap; en stor del av NG:s distribition går ju ut på att folk plockar upp den av gammal vana och sen antingen drömmer om att skriva där eller blir småsura på det som står där. Det skulle hon dock aldrig skriva öppet.
Och Rickard älskar Isobel eftersom hon är Cool, kompetent och har distans. Och inte behöver spela.
Spela över.. så att inte "makeover-masken" spricker (och innetjejerna vänder på klacken, precis som i skolan ;-)
Osibel du har ju inte ens läst alla kommentarer!
Och det här med att hon får stå ut med alla arga kommentarer, det är ju HON OM NÅGON som är taskig mot andra.
Det är HON som är en kvinnohatare som hela tiden skriver ner den ena efter den endra mediekvinnan (Hanna fridén förutom, Ebba von Sydow mfl mfl).
Nu får hon smaka på sin egen medicin. Hon får skylla sig själv.
Mesigt av dig att uttala dig utan att ens ha läst allt, ivrig att vara emd i "leken"?
/Stina Milson
Margret är ju en grå liten mus-tjej, inte alls som hon låter i skriven form. Precis som sina hatobjekt faktiskt. Kanske därför hon tar åt sig så?
Personligen tycker jag hon är totalt ointressant som skribent också, utan nån som helst självinsikt. Däremot är hon väldigt duktig på att marknadsföra sin person.
Skicka en kommentar