Jag har svårt att bestämma mig för om jag blir upprörd eller road av det här. Här sitter tusentals mer eller mindre fattiga journalister och har funderat sig blå över pressetik och oroar sig över sin integritet och EU vill till och med förbjuda bjudresor för pressen.
Och så kommer den här 17-åringen och förklarar öppet att hon fått många sköna tusenlappar för att nämna företag och produkter i (redaktionell) teve eller på bloggen och rycker på axlarna och säger whatever medan hon räknar sedlarna. Hon döljer det inte ens. Klart man är smart, klart man är till salu. Jag tror ärligen inte att hon ens reflekterat över att det kan finnas problem i det, trots att hon (tror jag att jag har läst) vill bli jurist, trots att det uppenbarligen är olagligt med dold reklam. Det finns en chutzpah i det som är otroligt rolig.
Samma sak med: "Vi vill påverka målgruppen utan att den ska känna att de blir påverkade", som Anna Bodin på någon mediebyrå säger i samma artikel. Jodå, det är själva poängen med pr-arbete, men att gå därifrån till att rakt av köpa utrymme i (nåja, inte riktigt) redaktionell text?
Jag vet inte heller om tonårsbrudarna som läser blondinbellan bryr sig om huruvida hon är köpt eller inte. De kanske också tycker good for her, kan inte alla tråkiga gubbar lämna våran Bella i fred.
Medievärlden är onekligen upp-och-ner.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Var det inte därför H&M betalade så bra för Cheap Monday & Co? För att de var så bra på att nå fokusgrupper genom informella kanaler.
Det är både tragiskt och kul att se hur lagstiftare och de tunga strukturerna - som EU - alltid ligger efter. För de har ju rätt i sak - det är ett stort demokratiskt problem att oppinionsbildare mörkar med sina skäl att tala sig varma för något. Frågan är bara vad man ska göra - outa de bestuckna på sin blogg kanske?
Inte för att göra det hela till en generationsfråga men jag tror verkligen det är skillnad på hur uppväxt med Internet man är.
Bland unga - framför allt de tidiga nittiotalisterna - är Internet verkligen Vilda västern, helt laglöst, ser man en chans att tjäna en snabb slant tar man den.
Det är inte en slump att tonårstjejer poserar nakna i webcam för pengar. Det är inte en slump att den där absurda och fruktansvärt lyckade "jag säljer individuella pixlar som reklamplats"-sidan startades av en tonåring. Att communities kan tjäna så sjukt mycket pengar.
Det är olika tankebanor, den yngre generationen (som jag endast knappt tillhör - mitten av åttiotalet är lite för tidigt för att hänga med i det här faktiskt) ser Internet som infrastruktur medan till och med min generation ser det mer som verktyg eller system eller applikationer. Men de här tjejerna och killarna verkar av allt att döma betrakta Internet på samma sätt som en västafrikansk entreprenör betraktar den där sträckan gropig motorväg på väg in mot staden: här kan jag sälja saker till folk som måste sakta ner!
Det är ett paradigmskifte på gång här och jag är mest ledsen att jag inte är tillräckligt ung & hungrig för att hänga med i det.
Varför inte både upprörd och road?
Många journalister använder ju sin plats i ett medium till att plugga för/fölrsvara/sälja in vad de gör i ett annat medium, t ex när Robert Aschberg skrev krönikor i Aftis där han snackade upp "Expedition Robinson", skröt om vilken bra startbana det var och uppmanade folk att öska - inte som deltagare utan som medarbetare bakom kameran. "Den som tömmer latriner på ön ett år lär känna folk och lyckas ofta starta upp karriären, du kan vara programledare för sin egen show tre år senare" typ. "Jag vet eftersom jag jobbar för produktionsbolaget som gör Robinson" klämde Aschberg i.
Idag är vi så vana vid att journalister har grejor att sälja in - en åsikt, en kampanj, itt eget varumärke - att man knappt reagerar, trots att Robban hade blivit uthängd om han gjort något liknande för ett dussin år sen. Yeah I can hear you "Var inte så Rosenberg-pk, mannen..."
Eftersom jag jobbar i åsiktsjournalistbranchen tycker jag förstås inte att det är riktigt samma sak att "sälja" en åsikt som att sälja en vara, åtminstone inte om inte det hela kamoufleras som rena nyheter (å andra sidan tror jag heller inte på förekomsten av total neutralitet, det skulle förutsätta att journalister var robotar).
Men visst har martin rätt i att allting flyter. vem säljer vad, väljer wolodarski ämnen för sina ledare i dn efter vad som är mest brinnande intressant eller efter vad han vet att han ska ta upp i sitt teveprogram dagarna senare? Jag tycker på det stora hela att den här utvecklingen är spännande, men det blir surrealistiskt när en luspank gunilla kinn funderar över om det är okej att bli bjuden på en lunch när hon ska skriva om maten hon äter samtidigt som blogg-blondiner är öppna med att de tar betalt för att plugga varumärken i tv4:s debattsoffa. det senare utger sig förstås inte för att vara journalistik heller, men vi måste liksom kunna greppa båda delarna för att kunna tala om utmaningarna för journalistiken och utvecklingen av hela mediesituationen.
Det är möjligt att det är en generationsfråga också, men den viktigaste frågan då är ju om bellans läsare bryr sig om huruvida hon har betalt för att haussa ett visst shampo eller inte. Kanske har kidsen verkligen gått ett steg längre och tänker på samma sätt på bloggarna som min generation gör med smart reklam som man kan gilla som "konstform" (i förhållande till säg mina föräldrar som säger att all reklam det är lömsk påverkan) att herregud, det vet man ju att de försöker sälja något. Det är redan diskonterat. Jag vet inte, men det kan ju vara så.
Ingen utom mycket rigida personer och idag peesionsmässiga redaktörer väntar sig att journalister ska vara blankt neutrala och milllimeterrättvisa, men ett minimkrav borde vara att man försöker argumentera för sina resonemang, sina ståndpunkter, sina utblickar - med riktiga raguemnt, inte med "när jag var i snabbköpet senast så blev det nästan slagsmål med kassörskan därför att jag hade litet brått och hon missade bla bla bla - så är det alltid" ->koppling till allmänna slogans om ungdopmsvåld(Marie Söderqvist) eller "Sverige behärskas av ståkukar för det säger JAG, det är lag" (Elin Alvemark).
Jag är skittrött på den sorts "åsiktsjournalistik" som bara handlar om att sitta och tycka löst i en fredad och egocentrisk kolumn eller tv-soffa som nån har gett X plats i; om man inte gör det möjligt att diskutera och resonera något så när fritt från skribentens breda privata ego så är det lika intressant - eller lika irriterande - som att lyssna på nån som för ett upphetsat och högljutt samtal om sina kompisar i sin mobil på bussen. Det är jag absolut inte beredd att betala för, men det är klart , idag behöver man ju inte betala mför det hller eftersom många tidningar kör ut det på nätet ockås - det trista är att det färgar av sig på så mycket annan journalistik. Det här egot som visas upp i den typen av txte är ju också nästan alltid redigerat för at passa det man vill ha fram. eller tror nån at t ex Alex Schulman, Linda Skugge eller Viggo cavling låter likadana privat som de framträder i sina texter?
Viggo, ja, absolut! Likadan privat som i sina texter.
Morgan
quote anonym: Viggo, ja, absolut! Likadan privat som i sina texter.
svar: Gud hjälpe oss! (nej, jag förnekar så klart inte att Viggo är en person med makt och kunnnande om det han gör, men jag skulle aldrig vilja jobba med honom. Och han är reklamare/PR-man, inte journalist)
Det enda som kommer att fastslås i slutändan av detta spektakel är att Svea rikes lagar ej gäller på nätet.
Hela häxjakten på Löwengrip [sic?] ter sig så där typiskt janteartad för att det är en ung tjej med modeintresse det handlar om. Den svenska bloggen Fosfor gadgets som länge haft en internationell läsarskara skulle aldrig ha råkat ut för det här trots att den enda skillnaden är grabbigheten på prylarna som Fosfor får.
De som borde vara oroliga för Blondinbella&Cos verksamhet är tidningar typ Vecko Revyn som vänder sig till målgruppen.
Att Isabella själv är lite aningslös och berättar om sina bravader betyder väl bara att hon är lite aningslös och inte har riktigt koll på problematiken, eller hur? Hon är bara 17 år. Då hade inte jag heller så mycket funderingar kring annat än dets om var uppenbart. Shantung 23, killar och snygga kläder...
Skicka en kommentar