Jag missade tyvärr Johan Kindes releasefest för romandebuten Någon sorts extas. Kalaset var självklart på Riche och det serverades champagne. Jag var själv lite för ung då i början av 80-talet för att ha några personliga minnen av något som inte handlar om att en storasyster till ett av de andra barnen hos min dagmamma Majsan i Staffanstorp var hemligt kär i Johan Kinde och skrev långa smäktande brev till honom med all den plågade romantik som bara en 11-åring kan uppbåda.
Att läsa boken är som att befinna sig inne i en Per Hagman-karaktär. Eftersom Per Hagmans romaner alltid verkat utspela sig inne i någon låt av Lustans Lakejer är cirkeln sluten. Jag vet inte om det beror på min egen tonårssentimentalitet, men jag blev komplett bedårad.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar