tisdag, december 21, 2010

Fler som vill #prataomdet (eller kanske prata om att #prataomdet)

Upplåter i dag min blogg som forum för #prataomdet-texter. Här nedan följer ett inlägg av Alice Eggers som är frilansskribent och annars skriver i bland annat Aftonbladet:

En gång kom en bekant fram till mig på krogen. Sa att hon visste att jag var kompis med X och att han försökt ligga med en av hennes bästisar i sömnen. Jag vet inte hur det är meningen att man ska reagera. Jag var lite full tror jag och drog med mig min bekant fram till X, sa att jag tyckte hon skulle fråga om det själv, att jag kunde vara med. Exakt hur det gick minns jag inte, jag tror han slog det ifrån sig, eller så grät han, båda reaktionerna känns troliga. Oavsett finns det sannolikt någon som går omkring och tycker att jag är ett jävla svin som fortfarande umgås med honom, som inte där och då bröt kontakten och självklart tog hennes parti.

Jag tänker på det när jag läser intervjun med Cissi Wallin i Medievärlden: ”Hon är också skeptisk till att så många människor runt honom vet hur han håller på utan att säga eller göra något.

– En del av skulden faller på dem också. Det finns så många som vet vad som händer men bara blundar.” Jag sympatiserar helt med hennes känsla men vad exakt gör man sig skyldig till och vad är det vi bör säga? Att någon är skyldig beyond reasonable doubt utan rättegång? Det har hänt att jag hört vänner sitta och tjata på tjejer på efterfester, i efterhand är mitt minne suddigt. Jag kan ha vänt mig till tjejen i fråga och sagt ”du vet att du inte behöver om du inte vill”. Och om jag nu gjorde det så kan jag ha fått en förnärmad snäsning tillbaka eftersom jag med mina ord gjorde henne till ett potentiellt offer. Att hon hellre ville sätta sina egna gränser än att få hjälp av någon självpåtagen riddare. Eller så var hon tacksam. Eller så sa jag ingenting. Jag minns inte.

Jag har ingen aning om vad som är sant varken i fallet med X, det Cissi Wallin pratar om eller någon av de andra som kommit upp sedan #prataomdet startade. Jag vet dock att jag varken vill utpeka någon skyldig till brott som inte blivit rättsligt prövad eller inta något slags omedelbar försvarsposition för att försvara killar jag gillar. Var och en måste ha rätt att prata om sina upplevelser, vilket för mig är själva essensen av #prataomdet, men att begära en omgivning att ta avstånd från någon på grund av vad som just nu är en hörsägen är inte rätt mot någon.

Däremot har jag massa exempel på fall jag vet att kompisar betett sig allmänt svinigt inom lagens ramar. Om hur man bäst tar ansvar för det vill jag gärna prata.


4 kommentarer:

Allt Genast sa...

Åh Alice, du formulerade något jag verkligen funderat kring hundra gånger utan att kunna sätta fingret på.

Jag har utan tvekan upplevt att det ibland funnits en uppfattning om att individens rätt att själv avgöra huruvida hon/han har blivit kränkt eller ej också kan utvidgas till att omfatta omgivningens reaktion på sagda upplevelse av kränkning. Det är så klart förståeligt ur den utsattas perspektiv, men på många andra sätt orimligt.

Nu tror jag inte (som somliga foliehattar och feminismhatartroll runtom i kommentarsfälten) att vi löper någon överhängande risk att inom kort hamna i en häxjakten-liknande situation där kvinnor går runt och agerar angivare. Det innebär dock inte att det inte är precis lika obehagligt för varenda människa som anklagas för något. Att i ett sånt läge kräva gemensam uppslutning mot en enskild person för något man faktiskt inte säkert kan veta kan ju inte vara önskvärt på något annat plan än det rent känslomässiga för någon?

I sa...

Åh Alice, alltid lika bra!

j sa...

Detta är ett mycket intressant inlägg! Jag funderar ofta på vad jag skulle göra om någon av mina fina killkompisar t.ex skulle bli dömd för våldtäkt (okej, du pratar om fall där man inte kan vara säker, men ponera här att man KAN vara säker och att jag VET liksom). Jag har funderat på hur jag skulle reagera i ett sådant läge? Säga upp vänskapen? Stötta? Tänka att han "tillfriskna"? och så vidare, det finns ju hur många alternativ som helst här.

Att göra distinktionen person - handling är nog (tror jag) en vanlig stratergi: "han har inte gjort något mot mig, mig är han jättefin mot" och "han gjorde ETT misstag, det definierar inte honom som person". Frågan är dock om jag personligen skulle klara det, vetskapen att en nära vän gjort något avskyvärt mot någon annan tjej skulle nog kännas för tung att bära...

Intressant post i alla fall! Mvh

Ps. Min kommentar är absolut inte menad att värdera eller döma personen som skrivit texten på något sätt.

Anonym sa...

Här är ett inlägg om svårigheten att prata om #prataomdet
http://sakerjaggjort.wordpress.com/2010/12/22/om-svarigheten-att-prata-om-prataomdet/