Ni måste läsa den urspännande bloggdiskussionen om litteratur och internet som började hos Bokhora och än så länge fortsatt hos Fredrik, Daniel och Josefine.
Allt det här anknyter ju till de funderingar jag själv haft apropå kontraktsbråket med Bonniers. Det är ju inte bara för att jag tycker att det nya kontraktet är principiellt tveksamt som jag är emot det, jag vill också gärna se vad Bonniers kommer göra av e-boksmarknaden innan jag säljer mina rättigheter till just deras system. Tyvärr tyder väldigt mycket just nu på att de inte kommer göra särskilt bra saker.
Det är för mig obegripligt att man exempelvis envisas med DRM, och alltså vill försöka sälja en produkt som är uttalat SÄMRE än den man kan få tag på gratis. Detta har skivbolagen, många av dem i alla fall, nu insett. Bokbranchen säger glatt att då gör vi väl samma misstag en gång till. Det här ansluter lite till de praktiska problemen med e-böckerna, vilka läsplattor kommer användas, hur bra kommer de vara, etc. Det sämsta som kan hända är ju om Bonniers, för att ta ett exempel, väljer att låsa in sina produkter på en enskild hårdvara. Konsumentvänligt, nja, inte riktigt va. Den enda möjliga läsplatta som redan finns i stor skala på den svenska marknaden, iphonen, accepterar för övrigt inte DRM-skyddade e-böcker. Det är onekligen måttligt smart att redan på förhand utesluta den.
Jag har långt många fler tankar kring detta, och jag tror inte heller att man ska överdriva e-bokens kortsiktiga betydelse, inte heller bör man glömma bort bokens betydelse som artefakt. Många människor tycker om att ha fina böcker hemma i bokhyllan, och har en känslomässig och estetisk bindning till dessa som långt överskrider motsvarande relation till LP, CD, VHS eller DVD. (Det kan handla om, eller åtminstone hänga samman med, att bok inte är en akronym). Detta sagt kommer självfallet särskilt sådan litteratur som man snabbt läser och därefter aldrig vill läsa om att påverkas enormt av digitalisering så småningom.
Jag vill alldeles särskilt rekommendera kommentarsfälten på bloggposterna ovan, det finns mycket intressant sagt om vad man egentligen kommer kunna ta betalt för på nätet, kuratorsfunktioner, sållning, arkivering. Det vore så skönt om en enda upphovsrättsindustri faktiskt kunde hantera det nya mediet med något annat än rop på nedmontering av yttrandefrihet och rättssäkerhet. Den här diskussionen känns i sammanhanget mycket hoppfull.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
7 kommentarer:
Ja, det här är mycket intressant. Mitt glada buskap lyder: Skriv inte under ett skit förrän du har rådgjort med Författarförbundet. Om man tror att det är värt det, så kan man även anlita en advokat, som sköter förhandlingarna åt en. Men då är det naturligtvis intressant att i förväg förhöra sig om advokatarvodet... I vissa fall lönar det sig dock.
Det viktigaste är ju faktiskt att du inte blir blåst... av någon.
Mvh
Carina Rydberg
Jag förstår din tveksamhet inför att skriva på ett avtal där inte ens förlaget vet hur de kommer hantera e-böcker. DRM känns ju alldeles överspelat, det fungerade INTE som någon tänkt sig. Försökte till en början att lära min kille att köpa musik på iTunes, men när han efter ett tag kom på att han inte kunde spela sina betalda låtar på mobilen installerades snabbt fildelnings-programmen där det universella formatet fanns...
En av nätets vassaste debattör och tillika författare, Cory Doctorow, har nyligen lagt upp en samling av sina artiklar i ämnet på http://craphound.com/content/
Den går att köpa i "dead tree edition" och finns även i ett antal digitala versioner för gratis download - vilket också gäller för alla hans övriga böcker.
Läs gärna "Content" för att ta del av hans erfarenheter av e-böcker, och lycka till i förhandlingen med förlaget!
//Tormod
Gud vad jag ska börja kalla tryckta böcker för "codex" när digitala versioner slagit igenom till det normala. det är trots allt formatets rätta namn sedan bokrullarna lämnats att dö ut.
Eeh #bibliotekarie
Goggla på "Baggböleri" så kan du läsa om att det inte är något nytt att industrin vill skaffa sig så billiga råvaror som möjligt. Då, längs norrlandskusten i slutet av 1800-talet, gällde det billigt timmer till sågverken och pappersmassefabrikerna. Idag gäller det att blåsa kreatörer att sälja sin upphovsrätt så billigt som möjligt. Precis som det alltid varit alltså: The man in the middle, betalar så lite han kan för råvaran och säljer så dyrt han kan till kunderna.
Gud vad jag inte kommer att kalla tryckta böcker för codices när digitala versioner slagit igenom.
För att inte tala om PDA's och Netbooks.
Har svårt att tänka mig att jag skulle ta med mig en Netbook OCH en läsplatta på t.ex. ett tåg.
Att låsa sig till en enda plattform är för mig jämförbart med att öppna butik som endast har öppet mellan 9 och 11 på söndagar, säkert bekvämt att äga men ytterst tveksamt som affärsmodell.
/Jay
Skicka en kommentar