När jag häromdagen inledde mitt födelsedagsfirande i badet med en Dry Martini började jag prata igen om det här med e-böcker. Då menar jag inte mitt eviga gnällande om hur svensk bokbranch (icke)fungerar eller sjuka kontraktsvillkor, utan mer utifrån Daniels inlägg häromveckan om vad man egentligen vill ha ut av en e-bok.
Hittills talar vi ju mest om det som om e-boken skulle vara samma produkt som pappersboken men i ett annat medium. Och är det något som ex sociala medier (eller dagstidningar på internet) lärt oss så är det ju att, tja, så blir det ju sällan. Först kanske man tror att det bara är att flytta över, men snart visar sig det nya mediets inneboende möjligheter och problem och något helt nytt föds i det gamlas ställe.
Med detta vill jag inte säga att jag inte längre tror på litteratur. Herregud, jag är ju utpräglad textmänniska, bokmänniska, romanen är för mig världens högst stående konstform, men lika lite som tv dödade radio, eller internet dödade tv-mediet (om än påverkade HUR vi vill se på teve) så kommer e-boken döda boken. Jag tror dock, eller hoppas, att e-boken kan bli något helt annat. Det Daniel skriver om att han vill ha är ju en slags korsform mellan bok och Scrivener, med wikipedia och google on the side. En text som är sökbar, med möjlighet att göra marginalanteckningar, slå upp ord och företeelser.
I'm all for that, men han glömmer en sak - länken. Om vi ska gå från det allra enklaste, att litteraturlista och fotnoter i faktatexter kan bli länkbara, till vidare i tänkbar korsform mellan det litterära och det hänvisande ser vi verkligen en helt ny konstform framför oss. Intertextualiteten konkret realiserad. Något som gör e-boken kvalitativt bättre än boken. Just detta gäller förstås primärt eller åtminstoen enklast det icke-skönlitterära, men det är trots allt en rätt stor andel av alla böcker.
Jag har aldrig hållt en faktisk specialiserad läsplatta i min hand, och jag kan väl föreställa mig att många texter också faktiskt kan vara bara text i en sådan, och ändå ha fördelar framför pappret. Där handlar det ju om skärmkvalitet, läsbarhet, enkelhet. Men jag tänker på hur jag själv i dag har svårt att skriva artiklar utan att få länka, och blir irriterad över bristen på hänvisningar i andras artiklar, och kan enkelt se hur samma sak blir rimligt även för längre texter.
Jag vill bara att det här ska hända nu. Genast. Jag längtar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
9 kommentarer:
Åh, jag minns plötsligt Karl-Erik Tallmos Iakttagarens förmåga att ingripa, hypertextroman på diskett... läste den på familjens Macintosh LC.
Spännande tanke - e-romaner i wiki-format...! Jag var inne och nosade på de här tankarna häromdagen, och funderade då lite på vad som gör e-romanen attraktiv. Läsplattorna i sig är ju inte så sexiga, om man som du säger bara "lyfter över" texten. Jag tror inte att det räcker som mervärde - att den är portabel och rymmer ett halvt bibliotek på samma gång osv. Jag hade dock svårt att riktigt formulera tankar kring VAD som skulle kunna vara det mervärdet. Dina tankar om både Scrivener-format och länkning passar väl in där. Jag säger som du - om det ändå kunde HÄNDA nån gång...! (Haha - fast egentligen så händer det ju hela tiden!)
Men du - en annan fråga: Scrivener. Är det bra? Jag hade det hemma för att testa, men blev aldrig riktigt klok på det. Jag har aldrig utvecklat någon riktig skrivprocess, utan går mest och planerar att jag SKA... (Klassiker...?)
Egentligen skulle jag vilja se "hands-on" hur nån faktiskt använder det, hur man utformar strukturen i börja, innan man kanske riktigt är klar över var man kommer att hamna - osv. Du har inte lust att göra ett "demo-inlägg"...? ;o)
(Förresten hittade jag länken hit någonstans medan jag surfade runt och funderade på bokbranschen och dess framtid häromdagen, så jag är ny läsare här, men jag lär nog bli kvar!)
Helt rätt! Möjligen är bristen på länkar ett viktigt skäl till att jag läser så lite pappersskönlitteratur. Jag blir så irriterad när jag måste springa i väg och slå upp hela tiden efter att ha fått nån märklig association. Jag vill helst att det förutom "vanliga" länkar, valda av författaren, ska finnas någon typ av anpassning till just mina behov. Det borde gå att fixa rätt lätt och inte bara som google, utan med någon typ av intelligens och menar jag inte "billiga hotell i Paris!". Dessutom är väl någon typ av anteckningslappar/fält självklar i en e-bok. Kanske Scrivener gör det, jag är inte så hemma på det.
Romaner med länkade kartor, vitsar och bilder känns som en för specifik inramning av berättelsens kosmos för mig. Poängen med att romaner inte brukar ha illustrationer (även om de hade det på Dumas 1800-tal) är ju att bilderna kommer emellan läsaren och det som händer i boken. Om det inte finns någon bild blir varje läsare - som både Tolkien och Olof Lagercrantz varit inne på - uppmanad att översätta till en inre bild av platser och personer i boken.
Men det där är något som många svenska författare idag inte är vidare pigga på att utnyttja; sen den stora dirty-realism-boomen på 90-talet (Hans Gunnarsson, Cecilia Davidsson, Mats Kolmisoppi) och i takt med att allt fler skriver för tv och film så siktar de på att få till en filmiskt tät yta i texten, en omedelbart hypnotisk, ordknapp stil som egentligen ställer läsaren utanför.
Twitterrelaterat: i pappersvarianten av Wired UK 07.09 finns en lång och bra artikel just om kabeldragningen till Afrika och lite om vilka effekter det kan komma att få. Ett mycket bra nummer.
Hittade den inte på nätet. Typiskt.
eff, finns du inte på twitter? you should.
Och ja, scrivener är asbra, jag rekommenderar det till alla som vill skriva längre texter. Jag gick igenom deras introgrej innan jag började och tyckte man greppade rätt mycket då, plus att det huvudsakligen känns intuitivt.
Varför?
(Word verification = Ledin. Gilla-la-lar.)
En av de stora poängerna med läsplatta är att man slipper släpa med sig flera kilo papper på flyget. Kvalitén är utmäkt, det känns som att läsa på fysiskt papper. Det finns fortfarande en del barnsjukdomar, men nästa generation borde i praktiken vara lika bra som pappersboken.
Referenser har akademiker hanterat länge. Visst är hyperlänkar bra, men läser man en text om relativitet och ser (Einstein 1912) så kan man gissa vad det är. Går inte det så kan man alltid titta i referenslistan. (Jag vet att visa områden använder fotnoter för referenser, men man behöver ju inte anamma de dåliga vanorna från akademikerna).
Jag har en e-bok som jag läser en hel del på i perioder. Skönlitterärt känns faktiskt precis som att läsa en riktig bok. Facklitteratur har ofta länkar kors och tvärs, så att man ex. kan slå upp ord i registret med ett klick inifrån texten.
Apparaten har någon månads batteritid (!) men saknar uppkoppling till nätet och är ganska slö. Det känns dock redan som en liten tjuvtitt in i framtiden. Pappersböcker är påväg ut.
Skicka en kommentar