I går var jag med i det kanske allra konstigaste teveprogram någonsin. Och då har jag ändå både kommenterat Fredrik Strages bröstvårtor i Studio Virtanen och suttit knäpptyst i en hel timme i mitt livs första teveframträdande i programmet Speciellt.
Ändå detta, en off-stage bedårande men ohyggligt okoncentrerad och nervös Andreas Kleerup som sade samma sak minst fyra gånger, en musiker från Hammerfall som sade att man minsann inte behöver droger för att vara konstnär och exemplifierade med sig själv, en Birgitta Stenberg som obekymrat ville att hasch skulle säljas på Apoteket (en uppfattning som inte är alls lika vansinnig som det kan tyckas, förstås), en till synes fjortonårig konstskolestudent som upprördes av att konstnärer sågs som "lallande knarkare", två tanter som på frågan om "Vad tycker ni om det här?" svarade "Det är hemskt!" "Vadå? "Knarket förstås!", en reggea-man som förnekade att det fanns en koppling mellan cannabis och den musik-genren, en konstnärstjej som sade att folk faktiskt förväntar sig något sinnesutvidgande av konst och är det då så konstigt om de som förväntas tillverka detta sinnesutvidgande ur intet försöker få hjälp på traven, och Katarina Wennstam som sade att man kan lämna på dagis och jobba på dagtid och ändå skapa litteratur.
The literary giant also known as Kokainförfattaren skulle ha varit där, men hoppade av. Själv åkte jag alltså till Göteborg för detta. Det var, kan man säga, ett rätt tveksamt beslut, även om jag tror att jag sade en del kloka saker som ingen annan skulle ha sagt i min frånvaro.
Till sist ett privat meddelande till Lisa Magnusson: Jag gillar dig också. Let's do that wine-thing nån dag.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
26 kommentarer:
Jag kommer drömma mardrömmar om Hammerfall-mannen :(
Jag är lite halvt-om-halvt-pågång med att skriva en definitiv avrättning av det där programformatet. Jag har också varit med en gång, och det var lite som att stå i bortaklacken på något sätt.
Men det värsta är ju att det där inte låter konstigt alls. Det låter som ett helt vanligt avsnitt av Debatt.
Jag har för länge sedan slutat att se det som ett seriöst debattprogram som jag förväntar mig att lära mig någonting av. Ingen tanke får utrymme om den inte kan formuleras i en 20-sekundersreplik. Vem behöver resonemang, liksom?
Förresten, en till sak slår mig nu. Samhällsprogrammet Debatt är ibland underhållande men aldrig lärorikt. Urtråkiga fredagsprogrammet På Spåret är ibland lärorikt men aldrig underhållande.
Någonting är väldigt bakvänt i det där SVT-huset.
Ja, let's, Isobel!
Förresten så tycker jag att det var anmärkningsvärt att Hammerfall-snubben verkligen helt saknade förståelse för att alla inte fungerar precis som han. Och okej, han kanske inte själv behöver knarka för att göra musik, men jag kan tänka mig att känsliga själar nog måste trycka i sig en hel del för att stå ut med att lyssna på hans pinsamma OK/Q8-rock.
Hur många sekunder klarar ni?
Rekommenderad läsning:
Jah Hollis sågar Debatt
Förvisso om tidigare program, men ändå. Jag tycker att det är märkligt att Janne Josefsson inte är mer rädd om sitt varumärke.
Årets bästa word verification fick jag också: cheater :-D
När SVT lyckats bjuda in Kleerup, varför lägger man inte mer kraft på att hitta någon annan drogfri musiker än Hammerfallgubben, jag menar någon lite mer framgångsrik kompositör eller låtskrivare...
du sa ju det klokaste.
Den oerhört viktiga poängen som du gjorde kring skapande människor som mer känsliga och sköra och därmed kanske mer benägna att ta droger (om jag uppfattade dig rätt)var en av de få vettiga saker som sades i debatten.
Kleerups kommentar om Hammerfallsnubben som "dagisfröken" var ju annars the big highlight. Vilket säger en del om programformatet.
Grovt initiativ: Du menar alltså att du hunnit se programmet mellan det att jag citerade Isobels utläggning för dig för ca en halvtimme sedan och nu? ;=)
Jag förvånas ständigt över varför "intellektuella" överhuvudtaget väljer att medverka. Har man sett programmet innan borde det väl inte inte komma som en chock? Det är ju liksom exakt samma sak varje vecka.
Kanske såg det annorlunda ut än det var, men tyvärr fick man känslan att du i kroppsspråk och tonfall förhöll dig väldigt föraktfull mot tjejen som satt bredvid dig (hon som du beskriver som "till synes fjortonårig konstskolestudent").
Trist, för du har tillräckligt med trovärdighet för att inte behöva göra sådana tydliga maktmarkeringar!
elin: damn straight, eller så tyckte jag det räckte med din citering... äähhm, busted. lika sant ändå förstås.
Vilken insikt du verkar ha i problemet. Snälla, snälla ställ upp i fler sådana här sammanhang. Vi behöver de som inte är varken hårdnackade för eller emot droger utan som du, inser att det finns anledningar till att droger används.
Sara: Alltså, du tycker inte du tar i lite i överkant nu? Jag vet att maktmarkering är ett fint ord i überanalyserandets tidevarv men nu får du väl hejda dig. Om man öppet visar sin irritation över någon som är så påfallande självcentrerad och nedlåtande (minns du "flummiga knarkare"?)som konstskoletjejen behöver det väl inte vara mer än... tja, just irritation.
En liten passus bara.
jag är glad att du åkte till göteborg och var med. du var ett ljus i en i övrigt ganska fånig debatt.
Förakt vet jag inte, men jag var och är otroligt upprörd över den människosyn som ryms i begrepp som begrepp som lallande knarkare. Hon satt där i sin prydliga rutiga slipover (eller om det var hennes kompis) och blonda hästsvans och om det var någon som föraktade dem som inte klarar av livet eller konsten utan tillskott utifrån så var det nog hon.
Det är förstås inget unikt, tvärtom bygger den svenska narkotikapolitiken till stor del på föraktet mot missbrukaren som ska jagas med batong och kissprov och buras in men som inte kan få livsviktig vård förrän han eller hon SLUTAT vara en föraktlig missbrukare (enligt en logik som säger att även diabetiker rimligen borde bli utkastade ur insulinprogrammen om de ätit något med socker i, och förresten få visa i ett halvår att de kan leva ett liv helt utan socker först innan de kan få insulin). Den mycket unga konststudenten (vars ålder jag alltså enbart uppger som en förmildrande omständighet, att hon kanske lär sig mer om mänsklig svaghet så småningom i livet) är enbart ett symtom på denna politiska sjuka, och om jag verkade upprörd på henne så är det bara för att jag var det.
Jag ifrågasätter inte din upprördhet över systemet, Isobel. Men jag tror att du kan stärka ditt genomslag i framtida tevesända debatter om du avhåller dig från att markera med kroppsspråk och mimik. Ord går igenom bättre och så slipper du att riskera att tolkas som översittare. Bara ett tips, att ta eller ignorera.
Personligen ser jag gärna att du optimerar ditt genomslag. Jag uppfattar för det allra mesta dina åsikter som kloka och välgrundade.
(Sen behöver blonda hästsvansar och rutiga slipovers inte vara tecken på förakt av svaghet, men visst är det så att vissa uppenbarelser är lättare att provoceras av än andra.)
det var ett minst sagt udda avsnitt. men tror nog att rutan klarat sig utan andreas kleerup. brukar vara ett fungerande framgångsrecept.
En lyxhora, that's for sure. Och var inte JJ ovanligt uthärdlig?
Tycker snarast fler konstnärer borde ta droger än vad som verkar vara fallet.
Debatt-redaktionen har onekligen PR-näsa, det får man ge dem. Har det nånsin tyckts så mycket om Debatt som nu? Vilket förstås inte vill säga lite...
Onekligen rätt stor komik när floskeltomtar från kvällspressen tar till "QK/Q8" för att visa sitt förakt för andra. Inte undra på att ni måste använda droger för att stå ut med er sjäva.
Och hur vore det med lite konsumentupplysning, Isobel? Det är väl inte så många steg mellan dig och diverse nyligen knarkdömda mediamänniskor? Hur ser din egen droganvändning ut?
Oj, oj, oj så härligt politiskt korrekt. Nu vet jag vad jag bara måste tycka om droger.
I all välmening:
VET du att du inte har HIV?
Förutsätter inte lyxhore-grejen att man typ tjänar pengar? Annars är jag såklart gärna en sån. Jag vet inte vad QK/Q8 är, men jag har väl varit rätt öppen med att jag i mitt liv har använt andra grejer än alkohol? Överlägset bäst, om vi ska tala konsumentupplysning, är intravenöst morfin. Och jag är hyfsat säker på att jag inte har HIV. Om det nu var mig den sista frågan riktades till.
Programmet inspirerade mig till följande bloggpost:
http://johanwanloo.blogspot.com/2009/01/gast-videobloggare-kleerup.html
tycker att du var en av kanske två (inte kleerup inkluderad) som skötte dig i denna helt absurda debatt. bland det konstigaste jag sett på teve någonsin, den hade lika gärna kunnat vara en sketch, speciellt konstskolestudenten med tummen i ölen.
Skicka en kommentar