fredag, januari 02, 2009

En allmän studie i den ofullständige klassresenärens självförakt

Jag kunde inte öppna mina ostron. Alltså, jag kunde inte öppna ett enda så att det gick att äta. Mitt självförakt när jag massakrerat även det tolfte kan bara förstås av någon annan som också är från lägre medelklass i Ludvika och som ändå håller sig med pretentionerna att man kan köpa hem ostron och öppna dem själv. Å, the hatred. Obs, jag har gjort det ett antal gånger förut, obs, jag äger en ostronkniv, obs, det var jättefina ostron. Tror jag alltså. Innan de blev ostronflis. Nyårskvällens lycka är alltså att jag slapp långsiktigt handikappande men. Det lär vara dåligt för skribenter att hugga ostronknivar rakt genom handflatan.

I övrigt vill jag hänvisa till pressylte-Gunnars profetior för 2009.
"Januari Går till historien som “Harold Pinter”-månaden. Ingenting händer, men på ett lite hotfullt sätt."
Det har börjat bra, det här.

10 kommentarer:

Patrik sa...

Du, jag har över huvud taget aldrig vågat köpa oöppnade ostron, och som du skriver, du har ju bevisligen öppnat ostron förr. Så va fan, alla kan inte kunna allt hela tiden!

Jörgen L sa...

Hmm, är det här en parallell till det manliga beteendet att aldrig fråga om vägen?

Inte för att jag nånsin försökt mig på ostron, men skulle jag göra det så skulle jag nog be fiskaffären om en lektion i konsten att öppna dem samtidigt.

Men jag har gjort min resa från arbetarklassen, så jag har aldrig inbillat mig att jag ska klara överklassens små ritualer automatiskt.. :-)

Anonym sa...

Jag vet att det inte är det du vill höra och det säger kanske en del om mig, men jag kan inte låta bli - jag blev lite rörd. Men det fanns alltså ingen till hands att be om hjälp? Ostron kan var knepiga, men man bör lära sig öppna dem för de är så in i h-e goda! Gå en kurs, det krävs ingen styrka, bara teknik.

Visa Vägen sa...

Av ostronflis kan man göra vackra smycken har jag hört. Eller kanske nån sorts näringsrik müsli. :)

Vill bara nämna det eftersom allt du gör som är "lovely" är välkommet att vara med i en FILM av aldrig tidigare skådat slag. Och inte bara det DU gör. Utan också det som just du som läser detta just nu gör... Kika bara in på det gula paraplyet så får du veta resten. :)

God fortsättning till hela världen!

/Svante

Isobel Hadley-Kamptz sa...

Rörd?!? Jag säger som ungdomarna - WTF? Jag kan alltså öppna ostron, jag har gjort det förut (och ursprungligen fått instruktioner av en hemskt söt fiskhandlare) men den här gången gick det bara inte. Jag vet inte varför men skammen är oändlig.

Anonym sa...

Det ar lite gulligt :)
(Sjalv har jag aldrig ens smakat ostron) Fanns det ingen som kunde hjalpa dig?
Underbar profetia "Harold Pinter" manaden, ha ha!

Jessica sa...

Jag tycker att ostron är skitäckliga och kombinerat med skaldjursallergi behöver jag aldrig äta ett enda. Men är det att öppna/inte kunna öppna ostron som är den främsta tecknet på den ofullständiga klassresan. Men har man förut och nu bara mosar dem så känns det ju pissigt men av andra anledningar, skulle jag tro, än de rent existentiella. Du skar dig i varje fall inte. Och champagne fick du :)

Anonym sa...

Vissa ostron låter sig inte öppnas. Och det skulle kunna vara en metafor för ungefär vad som helst.

Men det är sant. Jag kan också öppna ostron oftast men en del har sköra sak och går bara sönder.

JKL sa...

Hur som helst var det årets snyggaste titel på ett blogginlägg!

Anonym sa...

Ge inte upp ostronen, men köp en ostronkniv. På ostronets icke ovala ände finns den enda punkten som går att öppna ostronet. Sätt! på en bygghandske håll ostronet stadigt för knivens spets mot mitt av sidan där skalen möts, där är ostronets "gångjärn" dess svaga punkt.
Tryck in spetsen och vrid till distinkt, det sitter i handleden.
Det finns mer moment vilka jag inte orkar berätta nu. God natt