Jag återupptäckte fina Therese E i kommentarerna här nere och upptäckte att hon skrivit exakt det jag har velat säga om Efter arbetsschema, men inte vågat eftersom jag faktiskt aldrig själv har jobbat i äldreomsorgen.
(Björn, eftersom jag vet att du läser här och brukar läsa de skribenter jag rekommenderar, läs Therese!)
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Jag har jobbat inom vården, och fann det ett meningsfullt jobb. Visst, det har avigsidor (vilket jobb har inte det?) men det var ett jobb som, innan alla neddragningar och effektiviseringar, gav en möjlighet att få betalt för att utöva empati, omtanke, omsorg. Det är rätt OK som arbetsuppgift betraktat.
Åh, tack fina fina du! Vad glad jag blir.
Fantastiskt skrivet Therese! Har jobbat inom vården i fem år och funnit det jobbigt, tröttsamt och dåligt betalt men aldrig äckligt, rått eller brutalt. Snarare har det precis som du skriver även varit utvecklande, stimulerande och stundtals totalt meningsfullt. De fysiska möten mellan kroppar som verkar göra Johan Jönsson illa be-rörd har för mig inneburit en möjlighet till närhet med människor jag aldrig tidigare upplevt. Och nu talar jag såklart inte om den sexuella beröringen utan om den empatiska, sympatiska som är så otroligt underskattad i den västerländska kulturen där det verbala och abstrakta alltid premieras. Så till den grad att en kram på ett ålderdomshem inte räknas förens du kan redogöra för den i nästa lönesamtal.
Vården är en av få aktningsvärda branscher som just på grund av detta helt förbises av cyniska politiker och krassa ekonomer. Det finns inga rationella argument för en förbättrad situation för Sveriges vårdarbetare, bara moraliska. Och bakom maktens lykta dörrar väger sådana argument förfärligt lätt.
Robert: Tack så mycket och: Ja! Jag håller med dig, verkligen.
Skicka en kommentar