Det finns något lite stört i att ens två största köksidoler heter Nigel och Nigella. Kan det verkligen bara varaen slump, eller finns det någon namnmystisk koppling mellan n och avslappning bakom grytorna, mellan g och kärleken till själva ätandet?
Den senare är ju lite mer känd här, men alla som läst den här bloggen regelundet borde veta att herr Slater står mitt hjärta nästan lika nära. I sommar har jag framförallt glatt mig åt hans köksdagbok, ett år i Nigels kök, komplett med funderingar av genren "varför blev den där såsen så trist fast jag hade i ungefär samma saker som jag alltid brukar" eller "där stod jag med två lammkotletter och hade ingen aning om vad jag skulle göra med dem". Till skillnad från oss andra kommer han dock oftast på någon strålande kombination i samklang med säsongens bästa smaker och råvaror.
Den 10 maj lagade Nigel lax-och-dillkakor. Som alltid har jag justerat receptet något.
400 g lax (till det här funkar alltså tråkig norsk odlad fetlax utmärkt)
1 äggvita
en liten knippa finhackad dill (det funkar dock inte med tråkdill i kruka. Just för dillen är skillnaden mellan frilandsodlad och krukvarianten himmelsvid. Själv trodde jag uppriktigt fram tills dess att jag upptäckte detta att dill var urtrist och att jag mindes fel från min barndom med dillvippande trädgårdsland)
1 rågad matsked vetemjöl
1 tsk grovkornig senap
saften av en halv citron
Finhacka laxköttet. Blanda i en skål med resten av ingredienserna och krydda med salt och peppar. Forma 10 små biffar med händerna och lägg på en skärbräda för att vila i 10 minuter. Det här steget är viktigt så hoppa inte över det. Hetta upp en teflonpanna med en skvätt olja i. Stek biffarna ett par minuter på varje sida.
Servera med en sås gjord på tjock yoghurt, finhackad dill, ett par skedar senap och en nypa socker.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Instämmer helt ang. dessa kockar. Känner du till Tyler Florence som är nån slags blandning mellan Nigella och Nigel? Hans resor efter schyssta recept för att sen göra varianter på dessa i sitt eget kök i New-York.
Ditt lilla barn borde snart vara redo för sin första Osso Bucco light, det var det enda vår dotter åt från 6 mån till 2-årsåldern.
Å berätta! Hur skiljer sig osso bucco light från den vanliga? (men min unge är bara två månader, så riktigt redo för kalvkött är han nog inte...)
Lite färre konserverade tomater och osaltat buljong i lightvarianten, men, vitt vin hade jag nog en skvätt. Perfekt att frysa i diskade barnmatsburkar, i början frös jag mixade varianter men övergick framledes till småbitar.
Tusen tack för receptet! Gott och enkelt räddade det vår kaosiga fredagskväll. Till och med febriga barnen åt.
Jag gillar din blogg! Grattis till bebisen!
Skicka en kommentar