söndag, augusti 12, 2007

Vad har vuxna kvinnliga kulturjournalister egentligen för problem med Natalia Kazmierska?

Jag får en konstig klump i magen när jag läser Annina Rabes ord apropå Maja Lundgrens kamp mot myggen: "Det är ju inte så att /.../ kultursidesvärlden (här talar jag återigen främst om kvällstidningarna) inte är fylld av manliga grupprunksessioner, där tjejer får vara med endast om de är unga och snygga och arga på precis rätt sätt."

För - bortsett från att jag i övrigt i huvudsak håller med Annina både om tillståndet i kulturvärlden och om Maja Lundgren - hur länge har folk snackat om det där? De snygga arga bimbobrudarna på kvällstidningarna som, med Kristina Hultmans ord från en artikel i Arena (nr 3/05) "agerar prinsessor åt patriarkatet". Och vad menar de egentligen? Själv är jag ju varken tillräckligt ung eller snygg för att känna mig särskilt träffad, men vilka pratar Annina egentligen om?

Kristina Hultman var särskilt upprörd den gången över Natalia Kazmierska, även om både Linna Johansson och Linda Skugge fick sig en släng av prinsess-sleven, och påpekade särskilt hur "oförskämt snygg" denna var. I ett sammanhang där hon dessutom anklagade Natalia för bristande systerskap var det lika delar bisarrt och beklämmande.

I dag faller kanske Katrine Kielos också i ung och skitsnygg-facket på Expressen. På Aftonbladet kultur har de väl inga unga kvinnor alls utom Therese Bohman, men hon är onekligen vacker på sina bloggbilder, så där är det väl hon som menas då. Dilsa Demirbag-Sten är ursnygg, men räknas väl knappast som ung på det sättet och Linna skriver ju aldrig på kultursidorna längre.

Men framförallt är vi ju kvar vid Natalia. Som också av DN:s Hanne Kjöller för något år sedan beskrevs som en bimbo med Tourettes. Och hon är vanvettigt vacker förstås, det håller väl alla med om. Men uppenbarligen så irriterande i själva sin existens att hon år efter år lockar fram dessa mystiska försök till sexistiskt förminskande från andra kvinnor i kultursvängen.

Är det hennes konstsyn? Hennes självlysande språk, när det är som bäst själva essensen av det som gör Expressens kultursida till Sveriges bästa? Att hon är med i På Spåret? Att hon haft ett förhållande med en av de mest uppburna yngre svenska författarna? (eh, yngre i det här fallet betyder alltså under 50) Den politiska egensinnigheten med minst en touch omodern konservatism? Eller om det nu ska kallas katolicism.

Eller är det just allt detta i kombination med filmstjärneläpparna som gör att vanligen begåvade människor så lätt sträcker sig efter de slappaste av misogyna skällsord? För det Annina säger är ju att Natalia, eller om hon nu menar Katrine eller Therese, inte förtjänat sitt spaltutrymme med sina kunskaper eller sin stilistik. Utan med sitt utseende. Eller möjligen att hon, till skillnad från Annina själv och hennes nämnda kompis X, legat sig till jobbet.

Jag tycker inte att systerskap bör innebära att man håller med andra kvinnor för att de är kvinnor. Jag gillar polemik och smällar för uttryckta uppfattningar eller skrivna texter måste man kunna ta, oavsett kön. Men det är något helt annat. Det kräver att man utgår från en specifik text eller specifik åsikt. Inte en specifik ögonfranslängd.

Jag är så trött på den uttalat jävla specifika rivalitet som säger att kvinnor är varandras värsta fiender. Tjejerna på gymnasiet är de som hårdast dömer varann som horor om någon kliver över gränsen för det acceptabelt mallade, och kvinnorna på de tjusiga tidningarna ser uppenbarligen likadant på de kollegor som säljer sig från dag till dag. Vi är inte som de, vi är inte låga, inte snygga och arga och oseriösa, vi har inte legat oss till några förmåner. Vi är fina flickor.

Jag beundrar Annina, jag har alltid gjort det, och kanske är det just därför jag blir ledsen. Jag vet att vi alla bär upp patriarkatet, men måste det vara precis såhär tydligt?

Tillägg: Om vi bortser från Natalia så är Björn af Kleen minst lika snygg som alla unga och halvunga kvinnor som jobbar åt kvällstidningarnas kulturavdelningar. Ändå är det ingen som någonsin antytt att han fått sina uppdrag för sina vackra ögons skull.

28 kommentarer:

Kerstin sa...

Jag håller i princip med i ditt resonemang men måste bara påpeka att Annina egentligen inte går till attack mot dessa unga, snygga tjejer som är arga på precis rätt sätt. Hon bara konstaterar att det bara är just den kategorin som får vara med och leka.

Peter sa...

Kan vi vara överens om att Natalia, Linna och andra faktiskt använt den här ung-arg-skitsnygg-tjejprylen för att profilera sig och komma fram i media? Det borde inte vara så kontroversiellt; det är inte bara i t ex Marcus Birros eller Åsa Linderborgs ögon som det finns en tydlig klunga av unga flashiga tabloiddarlings med uppgift att skjuta snabbt från höften och skrika högt för att få vara med. Till och med ett antal kvinnliga journalister är medvetna om det,. säkert Skugge, Kazmierska m fl själva också.

Och Natalia är ju också rätt begränsad som skribent: alla hennes texter går ut på att 1)leta upp någon som kan kallas "gubbe" eller "proggskägg", 2) peppra med tillknycklade metaforer och 3)säga att nu ska här bli kamp mot en Patriarkal Ordning (vad som är patriarkat bestämmer Natalia ensam, någon diskussion öppnas det inte för)

Men kritiska synpunkter på hennes artiklar uppfattas alltid av hennes beundrare som ett angrepp på personen, alltså avundsjuka. Att man skulle kunna bry sig om texter och böcker snarare än personer (med snyggt hår eller ögonskugga) verkar inte gå in när kritikern ses som en rockstjärna.

Den här diskussionen hos Karolina Lassbo gör det klart vilken klyfta som är befäst mellan de som gillar natalia för hennes looks och "bitch attitude" och de som tröttnat på hennes artiklar och grova personangrepp:

http://karolinalassbo.blogspot.com/2007/01/en-otck-trd-om-kazmierska.html

(notera också att KL efter ett tag försöker tiga ihjäl de kritiska synpunkterna)

Leif GW Persson om "gubbar", tjejer och medial dramaturgi:
http://www.expressen.se/1.794147

Klockrent inlägg.

Anna sa...

Ja, det är förstås en ohygglig slump att det finns ett sådant överskott på briljanta kvinnliga skribenter som råkar vara skitsnygga.
Eller, nä. Det tråkiga är att det sällan räcker att vara begåvad. Begåvad OCH snygg måste man vara. Vilket man rent objektivt kan SE sällan krävs av de manliga skribenterna.

lennart sa...

åja. när isobel fyllde 30 bjöd hon till sin fest hela kulturen på expressen förutom just natalia. orsak? natalia var för snygg.

Lisa sa...

Hmm, jag tolkade nog också Anninas ord som just vilka som gubbarna släpper in. Inte som något nedlåtande om Natalia.

I övrigt håller jag med.

Helena Söderlind Paues sa...

Isobel! Jag håller helt med om din definition av det stöttande systerskapet! Tyvärr är det många som behöver se ljuset.

/Helena Paues

Annina sa...

Hej, jag tackar för att flera här i kommentarstråden inte som Isobel läst min text som fan läser bibeln. Jag har över huvud taget inte nämnt vare sig Natalia eller Katrine - den tolkningen får helt och hållet stå för dig - de är båda skribenter som jag beundrar högt både för deras intelligens och stilistiska förmåga. (Förresten blir jag faktiskt lite trött när du som nyss fyllda 30 koketterar med din höga ålder.Kom igen om tio år, darling.).

Vad jag ville påvisa var en tendens som långt ifrån bara jag har märkt: Det finns något mycket ensidigt i rekryteringarna av kvinnliga skribenter på inte minst Expressens kultursida. Det är en bylinekultur där man i första hand söker "karaktärer", "ansikten", "typer" i högre grad än något annat. Och detta gäller BARA kvinnor. jag tror att den som hittills uttryckt det bäst var Ulrika Kärnborg i en text under den där beramade Skugge-Ranelidgrejen. Det är egentligen en del i ett längre resonemang om kritikens utarmning som har mer med kunskap än med kön att göra, och som jag inte orkar dra just nu.

Att du påstår att jag skulle insinuera att Natalia eller Katrine eller du själv förresten (för det är väl det som det allra främst handlar om) har legat sig till sina positioner är så idiotiskt att jag tar mig för pannan. Jag tycker att du är bra också, men nu får du faktiskt ta och kamma dig. Vad jag ville påvisa i den där texten var att vi alla (av kvinnligt kön, that is) i någon mån är offer för den manskultur som råder på kultursidorna - men att man får göra som man gör med myggorna - drämma till och gå vidare.De - kulturballarna - är faktiskt inte värda mer av vår uppmärksamhet än så.

Isobel sa...

Nej, Annina går inte till attack, det är helt sant. Men det är just det där i förbigående konstaterande som gör mig ledsen. Att man inte behöver motivera eller attackera eller göra något alls mer än att nämna i en bisats de där snygga kultursidesbimbosarna i tabloidpressen som bara får vara med för att de är vackra. Som kontrast då till kvinnor som Annina som jobbat sig fram med begåvning. Och det är just de där avmätta småsparkarna som är allra elakast. Det är ingenting man kan försvara sig mot utan att framstå som lika paranoid som Maja Lundgren, det nämns inga namn så man vet inte egentligen vem som menas och vem som borde ta åt sig, det ges ingen motivering. Det bara är. Myggstick alltså. Och en mygga kan man väl, som Annina säger, slå ihjäl. Men inte hela svärmar, år efter år.

Peter kan jag inte direkt bemöta eftersom han uppenbarligen inte läst särskilt mycket av Natalias texter, men hur i all världen kan Anna veta hur alla kvinnor som jobbar på kultursidor egentligen ser ut? I den mån det förekommer bildbylines så är de ju tecknade! Visst Natalia har varit i teve och på vanliga bilder och är förstås urvacker, men vet du ens hur Anne Hedén eller Hanna Höglund ser ut? Aase Berg? Med det vill jag alls inte säga att de skulle vara fula (det är ju parenteiskt också en fälla med denna diskussion, att man som kvinna inte definitivt vill mäla sig ur den grupp som skulle kunna anklagas för utseendekvotering eftersom man, till skillnad från i Berit Andnors Flicka-projekt, helst vill vara både smart och snygg) bara att uppfattningen att det bara är en handfull babes som utgör kvinnokvoten på kultursidorna är helt vriden. Man behöver faktiskt inte alls vara smashing rent utseendemässigt för att kvala in. Herregud, så snygg är jag ju verkligen inte själv. Och när jag började skriva för kulturen var jag dessutom tjockare än nu 8 veckor efter förlossning.

Lennart är förstås inte förtjänt av något svar.

Isobel sa...

Men Annina, vad menar du då? Om du inte menar Natalia och inte Katrine, vilka är de unga tjejerna som bara får vara med på kvällstidningarnas kultursidorna för att de är unga, snygga och skojigt arga?

André Johansson sa...

Isobel läser in fler saker i Anninas text än vad Maja Lundgren gör i Håkan Jaenssons notiser.

Gunnar sa...

Ojoj. Vilken sandlåda ni mediamänskor bråkar i. Det verkar visserligen vara en sak som är sann.

Kan ni inte skippa er retorik och komma ut och bli arga och RINGA varandra och säga:

- Du Annina, jag vet inte om du medvetet ville såra mig, men jag blev djävligt illa berörd och förbannad eftersom XX och YY (...)

(kort tystnad)

- men Isobel, det var ju inte alls så jag menade det! Uppfattade du det så? Det var ju inte alls min mening. Men nu när du säger det inser jag att jag kanske inte riktigt tänkte på att det kunde såra. Förlåt! Jag menade bara ZZ och NN (...)

(Nu mycket gladare tonfall, kanske ett kort skratt eller en suck av lättnad)

- Jaha! Okej, jag kanske överreagerade lite, men det var bara för att det gjorde extra ont att känna sig nedtryckt av någon man tycker om... (pinsam, men mysig och relationsskapande tystnad) Och förresten, när du nu säger NN så kan jag berätta (...)

Tänk vad mycket bättre det vore. Kiss and make up.

Petter sa...

Gunnar: Jag gjorde faktiskt själv samma koppling som isobel när jag läste anninas inlägg. därför uppskattar jag också svar på frågorna som hon tog upp. ditt föreslagna, och löjligt nedvärderande, "samtal" ser jag därför gärna blir överhoppat både nu och framöver.

Gunnar sa...

Det var bara ett förslag för att hantera enkla missförstånd lite smidigare i fortsättningen. Samtal, gärna ansikte mot ansikte, brukar vara ganska förlösande, och att skriva leder ofta (även i mitt fall) till missförstånd och animositet.

Trist att du såg det som både löjligt och nedvärderande, det var skrivit utan ironi, tro det eller ej, men det skulle vara lite barnsligt & fånigt, så att alla kunde skämmas å mina vägnar (jag har inget emot att vara lite patetisk nu och framöver), men samtidigt sluta tjafsa i rodnandens ljus. Jag lyckades alltså inte så bra. Men avsikten var god.

Och det var ju bra att du fick svar på dina frågor, Petter, och fann något matnyttigt i det hela. Se där, något positivt.

Och en sak till, Petter, som jag säger med allvar: sluta med ditt översitteri att försöka tysta någon. Du får gärna säga att mina åsikter är knäppa eller löjliga, men säger du till mig att vara tyst och inte delta i ett samtal, nu och framöver, då har du gått över en gräns. Begrips?

Peter sa...

Om af Kleen hade sett ut som en yngre upplaga av Ozzy Osborne så hade han nog kuunat få jobb som journalist men knappast med det han sysslar med nu (och nej, jag ser honom inte sonm någon bigshot). Och hans hår och ögon diskuteras ju en del runt Stureplan; hur var det med den där tjejen som förväxlade honom med Björn Ranelid...?

När mn läser en sådan här tråd inser man också hur mycket paranoia det sitter i väggarna på tidningshusen i Eken, framförallt kvällstidningarna. Linna J skriver ju gärna med en slags paranoid metod där halvutsagda fraser, ordval och placeringar i bilder blir till Sanningar, och där det egna mediets, den egna tidningens roll för att forma en story är märkligt osynlig. Plötsligt ser man var det tankeklimatet kommit ifrån.

Erika sa...

Peter, tack för dina inlägg! Roligt att se att det finns människor som tänker!

Isobel sa...

Att man är paranoid behöver inte utesluta att de är ute efter en. En insikt så god som någon i patriarkatet.

På ett sätt har Gunnar förstås rätt: jag tror inte egentligen att jag och Annina är särskilt oense i den här frågan. Jag håller helt med om problemen med type-casting-kulturen där man som kvinna onekligen ibland känner sig som körsbäret som ska piffa till Anders Ehnmarks mångtusentecknade allvarstårtor. Men då kan man skriva det. Det problemet kan vi diskutera. För Katrine, eller jag själv för all del, skulle förstås lika gärna kunna skriva de där helsidorna om Europas politiska framtid som Ehnmark så ofta gör, och så fick han skriva skojiga notiser. Nån enstaka gång i alla fall. Men så är det inte. Det är seriöst bekymmersamt.

Att i förbigående utan namns nämnande säga att de tjejer som får vara med i herrbastun på kultursidorna är där som eye-candy är däremot tyvärr klassiskt sexistiskt förminskande. Nu har Annina skrivit ett förtydligande att det inte var så hon menade, och att det inte var NK eller KK hon syftade på. Bra så. Jag tror henne. Vilka hon faktiskt menade får vi väl fortsätta undra över.

Alessi sa...

Varför bygger alltid den sexistiska kultursväng-tesen på att "kvinnor är med för att de är snygga" istället för att "dessa kvinnor är snygga för att de är med?" Ett synsätt som löser många av era problem, faktiskt.

Ni är alla skitsnygga!

/ItaloDiscot

http://structuresoundandsense.blogspot.com

Petter sa...

Gunnar: Tror faktiskt att du missförstod mig. det jag invände mot var din (vad jag uppfattade som) väldigt raljerande ton på "telefonsamtalet" och sparken mot "sandlådan" allt rörde sig kring. min avslutande mening var alltså en uppmaning att gärna fortsätta lägga ut sådana här bloggfrågeställningar, att inte hålla allt privat, eftersom jag själv gjorde just samma koppling som isobel. som följd har också annina kommit med en fördjupande förklaring på sin blogg. det mesta gott alltså, utan att du behöver dra några förvirrade översitteri-slutsatser.

Begrips?

Peter sa...

Intressant förresten att äntligen (Isobels kommentar här i tråden 11.22 am) få se varför Flicka-projektet väckte sådana ursinniga protester för några år sedan, och det från exakt samma proffstyckare som annars vände sig mot objektifieringen av tjejer på annonstavlor osv, Skugge och Ramqvist m fl) Det kunde ju se ut som att de slogs på samma front´8och de själva la sällan ut texten om varför Flickaprojektet var så fruktansvärt fel, de bara gormade)

Men om skönhet alltid ses som en uteslutande *personligt ägd* egenskap, något man har eller inte har från födseln (och annars får försöka köpa sog till, men vaddå??) då blir det förstås oerhört känsligt att börja tala om normer och bildklimat som tjejer strävar efter att rätta in sig under. Om skönhet och tankar om "snyggt urseende"aldrig är något som uppstår i samspel med andra, med omgivningen, utan anbart "mitt eget",. så fattar man ju att det blir besvärande om någon säger att tjejejr inte ska behöva tänka så mycket på utseendet för de kan var smarat ändå, det blir ungefär att trampa på dem som vet med sig att de är "snygga".

"Du kan inte vara både snygg och smart, var budskapet" summerar Isobel Flickaprojektet. Knappast, men just den sprickan mellan privat och större politiska linjer är en del av tiden.

Peter sa...

"skulle inte behöva tänka så mycket på utseendetför de kan vara smarta ändå" ovan ska så klart läsas åt hållet: en kvinna kan vara smart och värd en karriär som journalist eller prigarmledare utan att behöva ordna in sig till den modellsnygga look som gäller för tillfället, kanske t o m utan att ha råd att lägga et par tusen pix i månaden på skönhetsprodukter, solarium, exklusiva sneakers och gymtimmar.

Och det är nog ganska nära en sida v vad Annina var ute efter (eller vad den sorgligt borttappade Åsa Crona skrev om nån gång på stenåldern...) Intressant nog var också Crona kanonsnygg, det känns som att en tjej måste vara det för att med anständigheten i behåll få ifrågasätta skönhetskulten.

Anonym sa...

alessi, så otroligt sant. hela skönhetsprylen är det nåt vaj med. har ni aldrig varit förälskade? ni vet väl hur föremålet för känslorna kan förändras totalt utseendemässigt inför ögonen på en. det är klart att det är samma sak med det här. lika delar beundran och avundsjuka så är man där. "varför ser ingen att JAG är lika fantastisk som den där jävla apan" attraktiviteten är inte en konstant utan beroende av en massa faktorer.

Marie sa...

åsa cronas böcker ("kopiornas uppror" i synnerhet) är toppen. fortfarande spot on, men tråkigt nog bortglömda.

Peter sa...

Marie: ´jag har ibland undrat över varför Åsa Crona försvann så totalt - hon startade nån tidskrift men har på senare år mest synts till ute i den syndikalistiska vänstern, Yelah till exempel. Möjligt att hon inte diggade den våldsamt personliga exponeringen som soff- och kröniketyckandet för med sig; jag tänker mig att hon är mycket ointresserad av flotta bildbylines men tänd på bra och skärpta texter. Efter "Fittstim" blev feministisk debatt i sverige väldigt personfixerad och ofta ohämmat privat, man skulle s a s känna det som man kände Skugge m fl in private.

Anna sa...

Bra inlägg, Isobel. Natalia är ju en tusen gånger bättre stilist än ALLA missunsamma gnällspikar tillsammans – "trots" att hon är helt galet vacker!

Anna sa...

Bra inlägg, Isobel. Natalia är ju en tusen gånger bättre stilist än ALLA missunsamma gnällspikar tillsammans – "trots" att hon är helt galet vacker!

pelle sa...

isobel - "För Katrine...skulle förstås lika gärna kunna skriva de där helsidorna om Europas politiska framtid som Ehnmark så ofta gör, och så fick han skriva skojiga notiser."

På alla arbetsplatser jag varit på så är det så att de äldre erfarna (ofta sämre, men det är liksom inte poängen) har de roligaste jobben och vi yngre får göra skitgörat. Är det för att de gamla gubbstofilerna håller ihop? Säkert, men speciellt unikt för att trycka till er unga tjejer på Expressen är det inte.

Marie sa...

peter: jag försökte kontakta miss åc angående en artikel för ngt år sedan, men fick inte tag på varken mailadress eller telefon-nummer. nämnde det hela (lite beklagande) för en bekant varpå han svarade: "åc? har hon skrivit böcker? hon går i min klass på SU." därefter gav han mig hennes mailadress (efter att ha kollat med henne om det var ok, förstås). mycket märkligt.

Billy Swan sa...

Pelle - Om du nu kollar lite grann på media (vilket väl är det som diskuteras i tråden) skulle du möjligen notera att det inte alls är särskilt vanligt "att de äldre erfarna har alla roliga jobb". Det är många yngre (ofta vikarier) som får ringa Persbrandt, statsministrar och anhöriga klockan tre på morgonen, men det är också påfallande många unga som har de roliga jobben. Fundera t ex på hur många chefer på DN som är över 40 - vare sig de är män eller kvinnor.
Anledningen är rätt enkel - den äldre generationen föredrar fortfarande att läsa sin tidning på papper och är "trogen prenumerant". Den yngre generationen försöker tidningarna fortfarande nå - både via papper och internet.
Alltså, många yngre profilerade skribenter och många yngre chefer (och en jävla missa bittra äldre anställda som tycker att de får göra skitgörat).
Vad gäller den andra diskussionen, alltså huruvida kultursidorna håller sig med kuttersmycken eller inte, så tycker jag att det absolut tråkigaste är att vi håller på att få en kultur som aldrig är intresserad av att diskutera sak - bara person.
Därför kan inte GW säga att Läckberg skriver som Nicke lilltroll utan att genast bli skälld för att vara anti-feminist.
Tacka fan för att Isobel inte är den enda som blir paranoid.