Jag vet att jag knappt bloggar längre. Jag skulle kanske kunna hinna, jag loggar ju in på facebook säkert två gånger per dag, men jag börjar på smarta, väl uttänkta och formulerade inlägg bara för att bli avbruten av små små ljud av kärlek eller olycka Båda delarna kräver omedelbar tillsyn. Saker jag inte skrivit mer än inledningar om: det militärindustriella komplexet, Daniel Sjölin, amning som bantning.
I kväll lagade jag i alla fall risotto på de finaste fänkål jag sett, inköpta på bondens marknad i lördags. De hade en knapp halvmeter långt grönt spretigt fjun. Hemligheten, bortsett från grönsakskvaliteten, är en slatt pastis på slutet. Det blir oslagbart bra. Och eftersom punkt 3 ovan verkligen funkar behöver man inte ha ångest över den stora smörklicken på slutet heller.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Fänkål är så gott och underskattad. Grillad fänkål mmm. Det är ju bra för matsmältningen också!
jag lagade körsbärspajen häromdagen till ett par kräsna gäster. betyget blev .. tyst! ingen sa ngt och såg lite tveksamma ut. sen sa min mor att hon tyckte om den för att det var lite öststatskänsla på den- men att ngt fattas. morgonen efter fick jag ett sms från henne då hon inte kunnat sluta tänka på pajen och krävde en bit till dagen efter.
det fick hon.
efter andra provningen menar hon att pajdegen är lite stum/ säger inte så mkt. men att den var god.
jag tyckte den var god. ja en liten rapport bara.
och,
tack för receptet - det och auberginegratängen har jag haft stor glädje av.
anja
Detta kan vara det roligaste betyg min mat någonsin fått - lite öststatskänsla!
Skicka en kommentar