Som ni kanske redan sett på annat håll så sade Expressen i går upp mitt kontrakt och jag kommer inte längre skriva på ledarsidan. Det känns ju lite konstigt. Nå, jag letade redan andra jobb, men nu blir det lite mer akut.
Ska också skynda mig att lägga ut alla mina gamla artiklar här i arkivet innan Expressen kanske tar bort dem från nätet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Jag köper aldrig expressen och läser den på nätet ganska sällan. Det är väl egentligen bara dina texter jag läser, och ibland måste man ju även ta del av vissa mer konservativa skribenters stegrande vansinne också.
Jag tycker att du skriver bra texter i angelägna frågor. Jag håller dessutom oftast med dig, vilken kan kännas lite konstigt eftersom jag skulle bli mycket upprörd om någon kallade mig liberal.
Jag förvånades lite över dina tweets i går kväll. Även om jag fullt ut förstår din känsla av att ha blivit ”orättvist” behandlad, så tror jag att den typen av lite barnslig bitterhet gör sig bäst i mindre offentliga sammanhang. Du har trots allt en hel del följare på Twitter, så det du skriver där får väl betraktas som offentligt?
Jag kan inte mediabranschen, och jag är absolut ingen karriärcoach. Men jag lever, liksom du, på att sälja mina tjänster till andra som ganska godtyckligt tar beslut om de behöver mig eller inte. Ofta kan jag känna att de inte förstår sitt eget bästa och att de skulle ha tjänat på att använda mina tjänster på ett annat sätt eller alls, men jag försöker då välja att tyst konstatera att man just nu inte tror sig ha nytta av det jag kan, och så går jag vidare utan diskussion.
Visst skulle det vara underbart med ett parallellt universum där andra fick se hur illa det skulle gått om just jag inte varit där och hjälpt dem, eller där de fått se hur mycket bättre det gått om de låtit mig vara det. Men ett sådant universum finns inte. Beslutsfattare som väljer att inte anlita dig kommer aldrig (eller i alla fall oftast inte) att få veta vilken miss de gjort. Detta får man leva med.
Jag tror inte att du vinner något på att fylletwittra ut din bitterhet. Du får gärna göra det, och det har väl ett visst underhållningsvärde för oss andra, men för din egen skull tror jag det vore bäst att låta bli.
Nu hoppas jag att du hittar nya arenor för att fortsätta skriva. Jag tycker att din röst behövs. Dessvärre är det kanske lite svårt när man är så ärlig och omutbar som du verkar vara. Man stöter sig ju alltid med någon, och läser man igenom dina texter så lyckas du stöta dig med i princip alla med makt. Detta är ingen kritik utan tvärt om beröm. Du står mot makten, vare sig den är moderat eller socialdemokratisk. Du står upp för en frihetlighet som makten ogillar (eller åtminstone finner obekväm). Detta är bra och nödvändigt, men det försvårar kanske ”smör och bröd”-skrivandet.
Lycka till, och kämpa på. Jag begär inte att andra skall göra uppoffringar jag själv inte orkat göra, bara för att de skall fortsätta vara sanna mot sig själva. Men jag blir glad varje gång någon orkar göra det, så om du står på dig och fortsätter vara den du är, tycka det du tycker, så gläder det i alla fall mig en smula.
Så trist!
Jag hoppas att du hittar ett fast jobb snarast!
Tänker ofta på dig, inte för att det hjälper sådär handgripligen men ja. Jag hoppas för din skull.
Några av de mest kreativa människorna har varit bipolära. Jag tycker det låter som om du är Typ 2, vilket betyder att depressioner och hypomani avlöser varandra. Hypomani är energi och stark optimism och stor kreativitet. Vore man bara hypoman vore det mesta förträffligt.
PS: Håller med allt om frilansarens tillvaro. Det är som att vara stålarbetare i USA på 1800-talet.
Expressen har aldrig i modern tid gjort sig känd för att vara konsekvent, eller för att ge spelrum åt skribenter som driver någon slags konsekventa progressiva linjer (att vara konsekvent liberal eller förstå vad frihet kan vara, det leder i längden ofelbart till att man skaffar sig fiender, om man inte viker ner sig). Det är en rätt nersolkad tidning och det var på flera sätt dags att du stack.
Vive la Femme! (Isobel)!
Krossa den skändliga (Expressen)!
Ja, men såatt då skiner vi att läsa expressen dåra. Bittertanten är sur. Den bästa är inte önskvärd - bara mjukt och fluff!
Jag håller med om mycket av det Anders Winkler skriver och jag tycker att du, Isobel, är något av ett unikum som skribent i Sverige när det gäller ärlighet, integritet och mod. Du tar upp svåra och komplicerade frågor som mainstreammedia inte tar i med tång (som abortfrågor eller medborgarlön) och du driver ingen politisk linje bara för att hålla dig väl med vissa grupper eller förstärka din egen identitet.
Däremot tycker jag absolut att du ska fortsätta "fylletwittra ut din bitterhet". Det gör du helt rätt i. Är man ärlig och omutbar så hör det till att man är det på alla plan, jag tror inte att man kan stänga av ärligheten i vissa lägen för att det är taktiskt och strategiskt smart. Då har man redan börjat kompromissa med sin själ.
Och så skulle jag önska att dina kommentatorer lät bli att leka amatörpsykiatrer – jag har sett det förut på den här bloggen och blir alltid lika beklämd.
Jag vet inte, men som komplement till det Helena skrev, och som problematisering av "öppenheten", och för att slippa tjöta själv, så klistrar jag in det här, ur förordet av senaste numret av Diwan:
"I sin text ”Sinnets inåtvändhet” frågar sig
den norske psykoanalytikern Torberg Foss om
det inte råder en konflikt mellan den psykoanalytiska
behandlingens så kallade grundregel
– att analysanden så ocensurerat som möjligt
skall säga det som faller henne in – och en
annan av psykoanalysens grundläggande upptäckter:
att det inåtvända, hemligheten, är en
väsentlig aspekt av ett fungerande själsliv.
Och den finlandssvenska filosofen och konstnären
Göran Torrkulla bidrar med en utförlig
filosofisk undersökning där han med utgångspunkt
i sådana mellanmänskliga fenomen
som löftestrohet och sannfärdighet försöker
spåra tystnadslöftets karaktär och moralfilosofiska
innebörd."
Skicka en kommentar