"En treenighet i hat", sa Rasmus och såg sådär förtjust ut som sannolikt bara han skulle göra efter ett sådant uttalande. Vi stod på balkongen utanför Arenagruppens mingel i går kväll och jag hade precis förklarat att jag bortom, eller kanske under, alla mina intellektuella politiska ställningstaganden också drivs av hat. Två alldeles specifika hatobjekt. Jag talar såklart om #bilhat och #snuthat. Rasmus lade med #manshatet till vad vi i det trebenta sammanhanget kalla den heliga ande, det som vilar över allting, i allting, som bär upp och förenar.
Jag skämtar bara mycket lite nu.
Ingen av dessa tre känslor handlar om att man, eller jag, hatar alla bilar, alla poliser eller alla män. Jag älskar att köra bil, jag är glad att det finns ett våldsmonopol och jag tycker att det är trevligt att ligga med män, till exempel. Vad det däremot handlar om är makt och maktlöshet. Poliser, bilar och män handlar om att vissa har eller tar sig makt över andra. Polisen har makt, den måste ha makt, det är hela poängen. Polisen får slå dig, du får inte slå tillbaka. Jag har skrivit om det här i tidningen och då fick jag mordhot i mailen, så uppenbarligen är känslorna heta på alla sidor av det dilemmat.
Bilister tar sig makt, får makt i ett samhälle som bygger på bilismen. Innesluten i en stålmaskin utövar bilister makt över andra trafikanter, störst går först, hårdast vinner. Bilisten stannar vid ett övergångsställe för att vara snäll, den som går stannar för att överleva. Makt var det. När man kör bil är makthierarkierna glasklara: bussar, lastbilar, större bilar, mindre bilar, motorcyklar, cyklister, gående, barnvagnar. Djur har en intressant position på skalan, de mindre är ointressanta såklart, men älgen till exempel stör terrorbalansen. Den accepterar inte reglerna och hotar därmed bilistens makt och maktupplevelse. En älg som blir påkörd dör förvisso oftast själv, men viltolyckor är farliga för bilisten också, intryckta vindrutor, sladdrisker.
Ju längre avstånd mellan människor dessto mindre makt utövar bilisten på andra, makten är konkret och kräver fysisk närhet (om vi för ett ögonblick bortser från utsläpp och det är en annan berättelse). På landsbygden är bilen därför inget direkt hot mot andra, ingen makt utövas mer än den mellan den som har bil och den som inte har (en situation som vem som helst som vuxit upp på landet känner igen sig i). I staden är det däremot en ständig maktkamp som bilen nästan alltid vinner. Undantagen är så ovanliga att de nästan blir euforiskt laddade, när folksamlingar blir för stora och för vanvördiga tar de makten, utanför fotbollsarenor exempelvis stannar trafiken när människor inte väntar vid övergångsställen utan bara går, makten i flertalet snarare än i metallen.
Manligheten hänger ihop med både polismakt och bilmakt, inte bara för att det traditionellt bara varit män som ägnat sig åt båda sorterna. Män tar sig makt. Män som grupp och många män som individer tar sig och får makt över andra, både över andra män och över kvinnor.
Malin Ullgren skrev en utmärkt text om det i DN häromdagen om hur envist vi låter bli att tala om problemen med manligheten. På twitter är vi några stycken som emellanåt taggar #mansintegration på någon alldeles särskilt vidrig eller bara banal kränkning som män utsatt sin omgivning för, och det finns faktiskt något viktigt där.
Om vilken annan grupp som helst utövade nästan allt våld i världen skulle man inte kunna låta bli att diskutera om det kanske fanns ett kollektivt problem. Om det var något särskilt med just män som gjorde att de våldtog, misshandlade, mördade i så ohyggligt mycket högre utsträckning än andra. Än kvinnor då. Vissa säger att vi måste tala klarspråk om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, men samma personer vill nästan aldrig tala klarspråk om den groteska överrepresentationen för män. Att utöva våld mot någon är den ultimata makten samtidigt som psykologisk forskning visar att vi har lättare att ta till våld mot människor vi redan i utgångsläget känner att vi har makt över. Det enda våldsbrott där kvinnor är överrepresenterade är våld mot barn, och även om det såklart skulle kunna handla om att kvinnor har mer kontakt med barn än män har finns där också en uppenbar maktaspekt. Vuxna har makt över barn och spärrarna mot att utöva våld är lite lite lägre då. Jag känner det själv i förhållande till min son. Ibland vill jag bara slå honom, ibland känns en örfil som den enda rimliga responsen på det eviga treårtrotset, och även om jag aldrig gör det är själva lusten att göra det intressant och otäck. Jag må tala mordiskt om vuxna idioter, men jag måste extremt sällan trycka tillbaka tanken att slå dem om jag har dem framför mig. Makten verkar också i mig, korrumperar mig, förvrider mig.
Jag är inte revolutionär. Jag vill varken avskaffa polisen, bilen eller mannen. Jag tror inte ens att man kan avskaffa makt eller maktlöshet. Vi är människor, vi kommer hitta sätt att utöva makt mot varandra. Det vi kan göra är att begripa maktaspekterna och agera utifrån de insikterna, försöka öka människors makt över sig själva så att de bättre kan stå emot den makt som andra har över dem. Vi kan reglera makten, dela den, skapa insyn. Hat kan vara en bra drivkraft.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
85 kommentarer:
Jättebra inlägg!!
"Jag må tala mordiskt om vuxna /manliga/ idioter, men jag måste extremt sällan trycka tillbaka tanken att slå dem om jag har dem framför mig" .Problemet är väl att den retorik som körs av så många feminister i media idag vill ge bilden av att den talande inte känner det minsta behov av att trycka tillbaka några impulser att skära upp män i blint hat hela dagen. Tvärtom, ju mindre av denna impulskontroll desto bättre. Och det är den känslan av blint hat som man svänger framför sin publik.
Givetvis är det ingen som vill precisera ifall det handlar om metaforer eller en faktisk önskan att bli Judge Dredd och slå ihjäl varje man som säger något; gränsen mellan kåt kampretorik och verkliga sakpåståenden eller teorier ("män är skit! ->låt oss slå ihjäl gubbslemmet, systrar") blir ytterst flytande. Och det är ett mysterium att folket kring Arena m fl tidningar inte ser detta problem, men det är klart, som tjej vill man ju ha litet extra prutmän på det man säger...? Fan, får inte en flicka vara litet romntiskt bitchig?
Och om man som t ex Sonja Schwarzenberger har för vana att säga att i princip alla kvinnor är kedjade och förtryckta i förhållande till de flesta män de möter till vardags (alla kvinnor är på djupet rädda för att bli våldtagna eller lurade, hela tiden) även om många av dessa män inte alls är maktfullkomliga, då är det i min bok ett _påstående_ som gör anspråk på empirisk giltighet över hlea linjen, som kan användas som riktmärke för handling, och inte enbart en svängig metafor
"Jag må tala mordiskt om vuxna /manliga/ idioter, men jag måste extremt sällan trycka tillbaka tanken att slå dem om jag har dem framför mig" .Problemet är väl att den retorik som körs av så många feminister i media idag vill ge bilden av att den talande inte känner det minsta behov av att trycka tillbaka några impulser att skära upp män i blint hat hela dagen. Tvärtom, ju mindre av denna impulskontroll desto bättre. Och det är den känslan av blint hat som man svänger framför sin publik.
Givetvis är det ingen som vill precisera ifall det handlar om metaforer eller en faktisk önskan att bli Judge Dredd och slå ihjäl varje man som säger något; gränsen mellan kåt kampretorik och verkliga sakpåståenden eller teorier ("män är skit! ->låt oss slå ihjäl gubbslemmet, systrar") blir ytterst flytande. Och det är ett mysterium att folket kring Arena m fl tidningar inte ser detta problem, men det är klart, som tjej vill man ju ha litet extra prutmän på det man säger...? Fan, får inte en flicka vara litet romntiskt bitchig?
Och om man som t ex Sonja Schwarzenberger har för vana att säga att i princip alla kvinnor är kedjade och förtryckta i förhållande till de flesta män de möter till vardags (alla kvinnor är på djupet rädda för att bli våldtagna eller lurade, hela tiden) även om många av dessa män inte alls är maktfullkomliga, då är det i min bok ett _påstående_ som gör anspråk på empirisk giltighet över hlea linjen, som kan användas som riktmärke för handling, och inte enbart en svängig metafor
(Av nån anledning skickar min revolverbrowser iväg dubbla skott idag...)
Apropå påståenden typ "alla män härskar genom patriarkatet", "alla män är medskyldiga till allt våld not kvinnor" så länge de inte omvänder sig, så är det inte bara formulerat som påståenden, det används också om och om igen som grund för andra påståenden och teorier. Det kunde naturligtvis handla ok cirkelbevis eller tuff retorik men ingen som skriver i Expressen, Bang eller Arena skulle någonsin kännas vid detta och om man påpekar att det låter som cirkelbevis hamnar man på listan över män som ska akäras upp först nåär revolutionen kommer. Katrine Kielos bok om våldtäkter körde på ett soplklart cirkelbevis i form av en fiktiv jag-narrativ, men för sakens skull kunde hon inte erkänna det - då hade bokens anspråk fllit samman.
En sak till: det fins givetvis andra och mer effektiva sätt at ta hämnd än direkta mord.
Väldigt mitt i prick. Det intressanta med treeningheten är ju precis att de tre är ett. Ungefär som den här bilden visar Polisens nya monsterbil.
Jag vågar sätta en peng på vilket kön de har, som beslutat köpa in den.
Bra!
Har rekommenderat detta inlägg på min blogg. http://ligator.blogg.se
"Om det var något särskilt med just män som gjorde att de våldtog, misshandlade, mördade i så ohyggligt mycket högre utsträckning än andra."
Nej, där begår du ett tankefel.
Att gruppen "förövare" till stor del består av män, säger något om förövarna. Men det säger absolut ingenting om gruppen "män".
I synnerhet betyder det inte att gruppen "män" till stor del består av förövare. Andelen förövare i gruppen "män" är ju bara lite, inte mycket, större än andelen förövare i gruppen "kvinnor".
Richad: visst kan man raljera över polisens nya bil. Men den kanske kan behövas för att skydda brandmän i Rinkeby.
Visst Isobel, de flesta som begår brott är män. Men de flesta män begår inga brott. Kanske en detalj som du kan fundera på innan storsläggan och hatet tar överhanden...?
Ola,
Visst. Och rattfylleolyckor säger inget om alkoholens inverkan på körförmåga hos de flesta, eftersom de flesta kan köra onyktra utan att råka ut för olyckor??
"Vissa säger att vi måste tala klarspråk om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, men samma personer vill nästan aldrig tala klarspråk om den groteska överrepresentationen för män." Säger väl i princip allt.
Och jag inser när jag läser din lysande text varför det är samma sorts ilska jag känner, om än inte lika stark, när bilen blockerar cykelbanan och när mannen sitter så självklart bredbent på t-banesätet att kvinnan bredvid kniper ihop knäna och trycker sig mot väggen.
Han gör det inte för att jävlas, han gör det för att han kan.
De allra flesta män begår inte våldsbrott, nej. Men nästan alla som begår våldsbrott är män. Är det då alldeles förfärligt konstigt att fråga sig vad som finns i manligheten, som inte finns i kvinnligheten (eller tvärtom, vad som finns i kvinnligheten men inte i manligheten) som kan orsaka denna extrema snedfördelning? Detta är inte en fråga om kollektiv skuld, jag anklagar inte alla män för att vara våldsverkare, utan en fråga om att söka orsaker, att analysera läget. Och en komponent i benägenheten att utöva våld mot andra människor är uppenbart könet.
Jag håller med Isobel. Självklart är det så att det ligger något i manligheten som delvis orsakar mäns våld.
Ett enkelt bevis för detta är väl i den tämligen accepterade korrelationen mellan ökad testosteronhalt och aggressivitet.
Ovation
Ett mycket bra inlägg som gjorde att man fick tänka lite nytt.
Jag kunde riktigt känna nya synapser bildas ;-)
Bilar och poliser (liksom polisbilar ;-) ) är oftast neutrala för mig. Det du skriver om manlighet håller jag till stor del med om. Jag brukade skriva lite som du gör nu, och blev ibland beskylld för essentialism och självhat. Eller för att använda feminismen som ett sätt att ragga brudar (jag svarade då "uppenbarligen ger det ingen utdelning, så då skulle jag ha väl ha bytt taktik för längesen"). Nu nöjer jag mig oftast med att säga att jag vantrivs med mansrollen i vår kultur, men att jag också upptäckt att det finns en större tolerans för olika sätt att vara man än vad jag trodde. Jag trodde man var helt körd, även i arbetslivet, om man inte kunde slåss. Så illa är det inte.
Isobel skrev:
"Vissa säger att vi måste tala klarspråk om vissa invandrargruppers överrepresentation i brottsstatistiken, men samma personer vill nästan aldrig tala klarspråk om den groteska överrepresentationen för män"
Det var väl Mendel-Enck som i "Med uppenbar känsla för stil" skrev att våldtäkt och misshandel är de yttersta steget på manlighetsskalan och att våldtäktsmän och misshandlare i själva verket utför de "vanliga männens" dirty work (alla män är delaktiga men bara några få har gränslösheten att göra något av sina impulser). En bok som väl sålt bra och dessutom funnits i några år. Jag tror inte det existerar någon (och det finns troligen inte heller någon social acceptans för) en bestseller som handlar om kropplingen mellan invandrare och brottslighet (jag vet inte själv om det finns en sådan koppling, jag är för dåligt påläst om brottstatstik, nämner bara som exempel). Och det är kanske är därför somliga inte vill diskutera överreprespresenationen av män vid misshandlar och våldtäktsfall. Det perspektivet är redan presenterat och genomdiskuterat (med klyshiga slutsatser som handlar om hur manlighet gestaltas på film, i dataspel etc). Dessutom är de som presenterar en koppling mellan invandring och våldsbrott (oavsett om de har rätt eller fel), iaf enligt dem själva, i en sorts underdogposition. De kommer därför inte att vara inte vara intresserade av nyanser och flera perspektiv. De har nog med att slåss mot "pk-maffian" och driva upplysning om sådant som de anser sopats under mattan. Jag tycker därmed att deras ovilja att diskutera manlig överrepresentation brottssammanhang känns rätt logisk.
Att man lite slentrianmässigt kan använda en hashtag som #mansintegration när man skildrar vad män gör mot sin omgivning visar väl att mansförövar-perspektivet också är rätt etablerat. (Man skulle nog inte kunna göra en lite småironisk #kvinnointegration när man pratar om vårdnastvister eller barnmisshandel)
Manu, det finns ingen accepterad korrelation mellan ökad testosteronhalt och aggressivitet. Blindtester har visat motsatsen.
http://www.sciencedaily.com/releases/2009/12/091208132241.htm
Det finns en överrepresentation i viss brottsstatistik för vissa invandrare, framförallt unga män som kommer från extremt patriarkala kulturer. Den överrepresentationen är dock väldigt liten om man jämför med den extrema överrepresentationen för män i allmänhet.
Jag skrev lite om livet i den andra ändan. Om man nu undrar varför någon blir feminist.
http://kalashnicore.wordpress.com/2010/06/15/rakt-fran-verkligheten/
Intressant ämne, även om jag inte håller med om bilens roll i samhället idag.
Manligheten kan däremot diskuteras, gärna från flera perspektiv. Inte bara problematiseras. Jag tror att många reagerar negativt om de ifrågasätts alltför hårt. Vi identifierar oss trots allt med vårt kön, både kvinnor och män, även om vi är missnöjda med det, och så fort någon generaliserar negativt om den kategori man tillhör så uppstår det lätt en obehaglig känsla som resultat och man vill försvara sig. Därmed inte sagt att man inte kan problematisera, men man måste nog göra det med lite diplomati och balans. Och precis som när man vill "tala klarspråk" om överrepresentationen av invandrare i viss brottslighet finns risken att framställningen blir otydlig även när det gäller kategorin män, att det till exempel ger intrycket att en mycket större andel är våldsbenägna etc. Viktigt att tänka på.
Vad gäller brottsstatistiken kan man ju också fundera över varför kvinnor och män (och svarta och vita) döms olika hårt för samma brott. Att fängelserna är fulla av mörkhyade män kanske inte enbart beror på att dessa är mer brottsliga än ljushyade män eller kvinnor. Och så vidare. Det är ett stort ämne, finns hur mycket som helst att diskutera, särskilt om man tar all forskning i beaktande, och verkligen funderar över vilken statistik som finns och hur tillförlitlig den är. Ibland (ganska ofta, generellt) ser man att olika undersökningar delvis motsäger varandra. Till exempel finns det ju de som hävdar att misshandeln i nära förhållanden är ganska jämnt fördelad (jag har dock inte studerat någon sådan undersökning själv).
Angående kopplingen mellan testosteron och aggressivitet är den kanske mindre viktig, men det senaste jag läste om saken var att man funnit i kontrollerade experiment att testosteronhalten snarast påverkade det som så att säga var i fokus för individen, så att män blev mer aggressiva medan kvinnor blev mer omhändertagande eller något i den stilen. En ökning av ambitionsnivån för respektive könsroll, skulle man kunna beskriva det som. (Länk finns vid intresse.)
Jag har dekonstruerat bilhatet en gång för alla - om det nu inte redan var gjort!
Allt är Kants fel. Han som tyckte att kodifiering är the shit. Men sann frihet är fri från koder - därför hatar de som älskar kärleken bilarna.
För bilarna kräver lagar. För du kan inte säga förlåt om du råkar köra över någon. Bilar är hårda. Bilar är inget som med kärlek har att skaffa. Bilar kan inte flyga så som en barfotamänniska kan flyga.
Kramar,
Jussi
@Hampus.
Ah, intressant tack.
Jag är inte insatt i ämnet, men av andra som är det har jag hört att korrelationen finns. Men det verkar som jag misstagit mig angående att det skulle råda konsensus.
När det gäller studien som det refereras till i artikeln ställer jag mig ändå undrande (men som sagt, jag har ingen djupare koll så jag missar säkert nåt): Var det verkligen aggressivitet den testade för? Var det inte snarare huruvida man agerar rättvist eller inte? Inte riktigt samma sak.
Jag har läst om en annan studie, som testar samma typ av scenario, där ökade testosteronhalter korrelerar med benägenhet att avböja ett snålt erbjudande. (Läst i gammalt pappersex The Economist, Dr Burnham på Harvard har gjort studien), kanske inte att klassa som aggressivt, men lite provocerande är det väl, eftersom man avstår vinning för att straffa den andre?
Forskarna i din studie menar att korrelationen istället är mellan ökade nivåer och ökad strävan efter social status. Och att aggressivitet är en dålig strategi för detta i de sociala sammanhang människor lever i, och därför bör testosteron inte antas leda till aggressivitet. Men att aggressivitet är en dålig statusstrategi i sammanhanget där denna studie är gjord är ju inte så konstigt. Frågan om det inte finns många sammanhang i världen där det inte är så dum strategi?
Hursomhelst, det var inte min ursprungliga intention att flumma iväg på testosteronet. Min poäng är att det ligger något i manligheten som gör det finns en extrem överrepresentation av våldsdåd i denna grupp. Vare sig det är testosteron eller något annat så är det intressant att diskutera utifrån det som definierar den manliga gruppen.
Hur vore det att göra distinktionen mellan "inneboende i könet" (dvs ahistoriskt, nedlagt i y-kromosomen och i de rent biologiska egenskaper som de flesta homo sapiens av mankön har gemensamma) och genus, Isobel? just for starters.
Det snackas ju mycket om intersektionalitet idag men för många feministiska debattörer kokar saken ändå ner till att könet - biologiskt *och* socialt kön - går före alla andra konfliktlinjer, och förklarar mer än något annat. Varför det behöver ses så besvaras aldrig. Kvinnor som är födda på 40-50-talen är ofta rätt svalt intresserade av att avkrävas "brudiga" intressen och attityder i alla väder, men att spela upp hela brudvalsen är däremot viktigt för 70-80-talister, så viktigt at det inte alls behlöver motiveras, och den kvinna som struntar i t iaktta kvinnokredd, inte vill argumentera utifrån sin kvinnlighet, framstår snarast som misstänkt.
Sååå bra! Tack!
förlåt om det inte framgick, när jag skriver "manligheten", syftar jag alltså inte på y-kromosomen. Enligt de studier jag läst finns väldigt lite att förstå enbart utifrån testosteronet.
Visst är det så att kvinnor behandlas mildare av rättsväsendet när de faktiskt begår grova brott (medan ickevita män tenderar att behandlas hårdare). Det är absolut en intressant fråga som jag dock tror att man kan ta upp samtidigt som man försöker begripa problemen i manligheten. Däremot känner jag inget ansvar för att gulla med män så att de inte blir aggressiva när man påtalar problem som har med maskulint genus att göra.
Isobel: Jaha, tack, men denna manlighet omfattar ändå alla män utom vissa, av dig och andra neofeminister förkryssade grupper och individer, inte sant? Dina beskyllningar och bannstrålar drabbar därmed alla manspersoner, ansvaret för våldet blir allas och ingens.
så bra, så bra!
Hampus:
Jag tror på en viss korrelation mellan testosteron och aggressivitet (och då definierar jag, på ett ungefär, aggressiviet som kort stubin och en benägenhet att snabbt ta till våld). Jag grundar det på att män som missbrukar anabola stereoider oftast är, som jag uppfattat det, klart mer aggressiva än män som inte gör det. Män som inte kan tillverka sitt eget testosteron pga sjukdom uppvisar ofta ett mer passivt, depressivt beteende än män med normal eller hög testosteronproduktion.
Jag kan dock ändå tycka att kopplingen testosteron-aggression kan bli lite tröttsam och förenklad, särskilt när testosteronhalten används som en slags ursäkt och förklaring när man ska förklara varför somliga män kränker andra människor fysiskt.Testosteron påverkar ju humör, sinnestämning, sexdrift,kroppsform,muskelmassa etc på ett väldigt komplext sätt men jag tror som sagt ändå ändå inte att aggressivtet kan uteslutas ur diskussionen ändå.
I artikeln du länkar till görs en för mig lite svårbegriplig koppling mellan testosteron och längtan efter social status. De som har allra mest testosteron i blodet i är anabolamissbrukarna och de uppnår sällan särsilt hög social status i vårt samhälle. Fysisk aggressivitet som enda medel att klättra på den sociala stegen verkar inte funka på lång sikt i vårt samhälle men kan ju ge ett kortsigt fysiskt övertag (vars kraft man verkligen inte kan underskatta såklart) över en annan människa (just den sortens primitiva drift som jag tror att testosteron kan vara med och förstärka hos personer som inte från början har förmåga eller intresse av att lägga band på sig själva).
Mycket bra skrivet. Jag har själv ofta funderat över varför det är så känsligt att påpeka den manliga dominansen vid våldsbrott, vilket är den yttersta formen av maktutövning. Alla som blivit utsatta för misshandel vet hur det är, den fysiska smärtan är en sak, men maktlösheten är i allmänhet mycket värre.
Samhällets svar på problemen är att behandla symtomen och inte sjukdomen. Våldtäkter ska stoppas med bättre belysning i parken och hårdare straff, men frågan om varför män våldtar får aldrig ställas. Och nej (eftersom man i dessa fall uppenbarligen måste tala som till mycket små barn), jag påstår inte att alla män är våldtäktsmän.
Det är väl inte ett dugg känsligt att peka ut män som ansvariga för och kopplade till ditten och datten negativt i samhället?
Ni kan inte rimligen anse att det är mindre känsligt att peka ut kvinnor som ansvariga för negativa saker i samhället som män och barn lider av??
Jack, det är inte testosteronet som är det relevanta, utan adrenalinet.
Män och kvinnor hanterar adrenalin snabbare. Hos män skapas det snabbt medans hos kvinnor genereras det under längre tid. Därav den "kortare stubinen" hos män och den pyrande, sakta stegrande ilskan hos kvinnan. Förklarar mäns egenskap att snabbt blossa upp för att lugna sig lika snabbt med kvinnors tendens att reta upp sig en längre tid för att sedan skära av könsorganet på mannen i sömnen. :P
Utöver detta kommer män alltid dominera gällande våldsanvändning eftersom ökad tro på sin förmåga till använda våld också statistiskt sett leder till ökat våldsanvändande. Och män kommer alltid veta att de ha större förmåga till att använda våld då de faktiskt är större och starkare.
Sedan andra, rent evolutionära påverkningar. Våld används oftast av de som inte har partner, hus och karriär. Detta därför att de senare har en etablerad status i flocken och därmed något att riskera.
Yngre däremot håller fortfarande på att etablera sin ställning, befästa sin ställning. Då blir det ibland så att den s.k "apdansen", män som visar sin styrka, med bröstet på varandra, etc, oftare mynnar ut i våld.
Att status mäts anorlunda idag har inte påverkat vår biologiska natur. Se exempelvis vårt sätt att markera revir när vi sätter oss vid ett bord genom att flytta askfat och liknande för att markera vårat område. Prova att flytta askfatet till någon annans sida för att se hur de reagerar. Eller prova att ta högsätet vid ett bord hos några du inte känner så ser du hur primitiva instinkter vi har kvar.
@Laertes: Hmm... prova att byta ut män mot kvinnor och våld mot handväskor och se hur många kvinnor som uppfattar det dolda "vissa" i påståendet "Varför slösar kvinnor bort pengar på Hermés.handväskor". Hur många kvinnor behöver tilltalas som barn då tror du?
Det är slappt och kontraproduktivt att inte precisera sig tydligare än "män", eftersom det som åhörare inte går att avgöra om hela gruppen åsyftas eller bara en delmängd.
Hampus skrev:
"Jack, det är inte testosteronet som är det relevanta, utan adrenalinet."
Jag skulle säga att de samspelar. Om du injicerar en dos testosteron rakt ut i blodet kommer du att få en rejäl adrenalinkick.
H skrev:
"Och män kommer alltid veta att de ha större förmåga till att använda våld då de faktiskt är större och starkare."
Vilket,som Isobel är inne på, kvinnor hellre slår barn än män. Fysisk storlek har betydelse men ändå hamnar diskussion väldigt ofta om manligt och kvinnligt genus. Jag säger inte att genus är utan betydelse men i just våldssammanhang känns det inte som att genusaspekten egentligen klargör eller tillför något.
H skrev:
"Sedan andra, rent evolutionära påverkningar. Våld används oftast av de som inte har partner, hus och karriär. Detta därför att de senare har en etablerad status i flocken och därmed något att riskera."
Det mest feminisitiska vore egentligen att se till att unga män fick jobb, bostad, partner .. via rättvis betygssättning och vettigt stöd i skolan (och utanför)Intressant att sådana förslag sällan hörs från feminister. Vad kan vi göra för att hjälpa unga män att hamna i en sådan situtation att de inte känner att de måste ta till våld för att hävda sig.
"Yngre däremot håller fortfarande på att etablera sin ställning, befästa sin ställning. Då blir det ibland så att den s.k "apdansen", män som visar sin styrka, med bröstet på varandra, etc, oftare mynnar ut i våld."
Och där spelar tjejer ibland ofta en inte helt oviktig roll. Dominanta, utåtriktade och ledande tonårskillar får ofta mer uppmärksamhet från tjejer än nedtryckta och självförtaktande killar. Ändå riktas alltid udden mot män/killar. Varför gör ni som ni gör? Man kan ju fråga sig varför unga tjejer underhåller systemet genom att ge struliga killar någon som helst uppmärksamhet öht. Om nu manligt genus är av sådan ondo.. men det är en annan (och hopplös) diskussion.. jag vet..
"Att status mäts anorlunda idag har inte påverkat vår biologiska natur."
Håller väl delvis med. Ser att du anammar ett ganska biologistiskt synsätt.. kanske mer än vad jag själv skulle göra.. men samtidgit behövs den biologiska aspekten eftersom genusdiskussioner ofta tenderar att på ett nästan lite krystat sätt bortse helt från biologi.
"Om vilken annan grupp som helst utövade nästan allt våld i världen skulle man inte kunna låta bli att diskutera om det kanske fanns ett kollektivt problem"
Jag kan bara instämma. Det samma gäller också barnamord. Det är nämligen så att kvinnor står för nästan alla mord av barn. Det finns ett kollektivt problem med kvinnor i närheten av barn som är värre än något upptänkligt problem med män.
Jag förstår att det plötsligt inte blir så rolig analysmodell för kvinnor när den drabbar dem själva. Men frågan måste ställas ska kvinnor överhuvudtaget få vistas i närheten av barn??
På t ex brittish airways är män förbjudna att sitta bredvid barn på grund av att det finns män som är pedofiler. Mycket bra, en kraftig åtgärd. Men något oändligt mycket värre övergrepp, mord, som kvinnor utför är än så länge inte åtgärdat. Bör kvinnor få flyga i samma flygplan som barn t ex? Eller ska kvinnor kanske transporteras i särskilt fraktgods utrymme? Vi kan ju inte ta risken att en kvinna mördar ett barn.
Vad tycker ni?
Jack, finns det någon källa som säger att adrenalin produceras snabbare för den som har högre testosteron-halt? För inte talar vi väl injektioner?
Anonym, det du säger om barnamord stämmer inte alls. Gällande mord på barn under sju år är mamman vanligtvis gärningsman, men på barn över sju år är det pappan i 85% av fallen. Överlag är fädrerna oftast gärningsman.
http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=6232
Och när det gäller kvinnor är det oftast psykiska sjukdomar inblandade.
Hampus E,
"About 1300 child murders took place in the US last year. About 500 perpetrators were non-parents, roughly divided between men and women. Of the rest, only 30 (!) were fathers. In other words, mothers were more than 25 times more likely to kill their progeny than fathers"
http://www.canadiancrc.com/Newspaper_Articles/David_McCrae_Women_Forgotten_Murderers_01FEB04.aspx
Sluta klumpa ihop män nu era mansdiskriminerande kvinnor!
* 9 av 10 som dör på sin arbetsplats är män.
* 3 av 4 av de hemlösa är män.
* 7 av 10 som tar sitt liv är män.
* Vi lägger 50 miljarder kr mer på kvinnors sjuklighet per år än på mäns sjuklighet.
* Det är snart dubbelt så många kvinnor som män tar ut en examen från universitet och högskola.
* Flickor presterar bättre än pojkar i skolan, och även när pojkar presterar lika bra som flickorna på nationella prov får de sämre betyg.
* En nybliven pappa som är sambo med sin partner får inte gemensam vårdnad av sitt barn, även när faderskapet fastställts. Det är bara om mamman godkänner det, som han får bli vårdnadshavare till sitt eget barn. Detta är svensk lag år 2010.
* Hela barnbidraget tillfaller alltid mamman, även för separerade föräldrar som är växelvis boende.
* Män har det oerhört svårt i vårdnadstvister, och mer än 90 procent av all enskild vårdnad tillfaller modern.
* Män dör 4,2 år före kvinnor - och detta anses inte vara en jämställdhetsfråga. Skulle det varit en viktig fråga om det var kvinnor som dog tidigare?
* Våld i nära relationer anses vara synonymt med mäns våld mot kvinnor, trots att all forskning visar att män och kvinnor tar till våld lika ofta.
* Manlig omskärelse är tillåten i Sverige, på gossebarn som inte har någon möjlighet att försvara sin kroppsliga integritet.
* Den finns en allmän uppfattning om att vi inte har lika lön för lika arbete i Sverige, trots att Jämos stora rapport Miljongranskningen visade att bara c:a en procent av kvinnorna hade en oförklarligt låg lön.
* Det finns en speciell lagstiftning om att kvinnors organisering ska stödjas med statsbidrag, men inte mäns organisering. Varför har denna ojämställda lag införts på 2000-talet? Var inte syftet med jämställdhet att vi alla skulle vara lika inför lagen?
* Det heter att kvinnor dubbelarbetar medan männen slipper. Men man glömmer då att män utför många viktiga uppgifter i ett hem, och SCB:s tidsanvändningsundersöktning visar att bägge könen jobbar lika många timmar per vecka.
Det är knappast "makt" som är orsaken till att män är överrepresenterade när det gäller våldtäkter, misshandel och mord. Snarare tvärtom! Personer med väldigt lite "makt" (arbetslösa, socialt utslagna, psykiskt sjuka, fattiga, etc.) är tydligt överrepresenterade när det gäller alla former av brottslighet. Det handlar snarare om "vanmakt" när folk tar till våld.
Vanmakt och att ha blivit utsatt för våld, vilket typiskt är män som blir. Vilket kanske kan räknas in i vanmakt men ändå har en särställning.
Kvinnor använder mer våld mot män än mot kvinnor
Män använder mer våld mot män än mot kvinnor.
Kvinnor är det skonade könet från båda könen.
Män är de primära offren för våld från båda kön.
Våld föder våld. En liten del spiller tillbaka på kvinnor.
jo, det är nog mer de som är maktlösa som tvingas ta till våld än de som verkligen har makt. Finns nog fler maktlösa bland männen än bald kvinnorna. Vem bryr sig om en man på botten liksom?
Ni som grinat er igenom tråden för att ni inte kan hantera att män utövar mer faktiskt våld än kvinnor och att det åtminstone till en del är genetiskt betingat kanske kan sätta på er kjol och bestämma er för att ni är kvinnor så blir det hela lättare för er?
Ifall det nu är så att mäns våld är ett uttryck för överordning, varför är det då så att en majoritet av brottsoffren också är män? Handlade inte det här om att våldet var ett uttryck för att män är överordnade kvinnor?
Micke,
Du ska få lära dig ett uttryck, något som många kvinnokämpar också skulle må bra av att ta till sig.
Post Hoc, Ergo Propter Hoc.
Män skapas av män och kvinnor som har sex med varandra. Det mesta av människans beteende är genetiskt. Således har kvinnor en närmast total skuld i att män är som de är.
Anonym, ställer inte gällande USA heller. En granskning från 1976 till år 1997 visar att män dödar sina barn lika ofta som kvinnor:
http://web.archive.org/web/19991004012558/http://www.ojp.usdoj.gov/bjs/homicide/children.htm
Tre fjärdedelar av offren var dessutom kvinnor:
http://bjs.ojp.usdoj.gov/content/pub/pdf/CVVOATV.PDF
Så din källa är helt felaktig, USA:s offentliga statistik visar på motsatsen till vad du säger.
(ska stå "flickor" och inte "kvinnor" gällande offren)
Du ska få lära dig ett uttryck, något som många kvinnokämpar också skulle må bra av att ta till sig
-----------------------------------
Du skulle må bra av lite stryk.
Som Jakob var inne på: om det finns något sådant som en kollektiv skuld till att män är som de är - i genomsnitt - så ligger den snarast på kvinnornas selektionskriterier - i genomsnitt.
Micke
Välkommen, men jag tror inte att du vill ge dig på någon som är 2 meter lång och väger 110 kg med stor erfarenhet av tungviktsboxning och kampsport. Du ser, jag har tagit emot mycket stryk från folk som dig, som försöker hävda sig med hjälp av våld. Jag är numera störst och starkast så jag behöver inte längre vara rädd för sådana som dig. Jag vet att numera kan jag slå tillbaka när jag blir attackerad.
Dagens antivåldsslogan, med hälsning till Micke:
"Hellre bär jag kjol än slår ner en kvinna"
Dagens antivåldsslogan, med hälsning till Micke:
"Hellre bär jag kjol än slår ner en kvinna"
Isobel, hur många % av den manliga befolkningen i Sverige är det som begår brotten?
Är det mer än 50%? Mindre än 1%?
Blir det inte väldigt underligt att ta vad mindre än 1% av den manliga befolkningen gör och ha som grund när man talar om ALLA män?
Skulle du resonera på samma sätt gällande exempelvis män som spelar bridge? Vissa män spelar bridge därmed ligger det i manligheten att spela bridge.
Är inte det en tämligen ologisk slutsats? Och om den är ologisk gällande bridge varför är den då inte ologisk när det gäller brott?
(Kvinnor begår skattebrott, mördar, anlitar nån att mörda åt dem, snattar, våldtar, misshandlar partner/ungar också även om vissa brott inte är 50/50 i utövande som tex relationsvåld och barnmisshanel)
Först ställer du frågan hur många det är, sedan utgår du rakt av från att det skulle vara mindre än 1% av männen. Hur tänkte du nu?
Men visst stämmer det att det är en specifik grupp av män som begår flest våldsbrott - de som inte haft en fungerande relation till sina föräldrar och därmed inte lärt sig empati ordentligt. Nästan alla våldsbrottslingar har exakt samma bakgrund.
Hampus Eckerman
Tittar man på http://www.bra.se/extra/pod/?module_instance=2 så ser man att det maximalt verkar röra sig om 1.500.000 brott, antar vi något orealistiskt att det är olika gärningsmän vid varje brottsanmälan och att det går 0.8 män på varje kvinna i sverige.
Således att det finns uppskattningsvis 4.000.000 män i Sverige. Då får vi att 4.000.000 män begår 1.500.000 brott. Detta motsvarar ungefär att 30% av männen har begått ett brott. Detta inkluderar även tillgreppsbrott och ekonomisk brottslighet odyl. Jag är således undrande till om en majoritet av männen står för brotten. Det är kanske till och med så att det inte finns något orsakssamband mellan y-kromosom och brottsbenägenhet,
@anonym: Det hör till elementaria i all kriminologi att brotten aldrig är jämntjockt utspridda över hela populationen. Det vet alla från kvarterspolisen till justitieministern och Leif G W Persson. Om det begås femton miljoner felparkereingar eller tvåhundra våldtäkter på ett år i Stockholm (antalen fingerade) så är det inte så att varje vuxen person med bil i snitt parkerat fel typ 20 gånger, inte heller våldtäkterna är slumpmässigt och jämnt fördelade så att gärningsmännen alltid skulle vara olika.
Det antal som tar till våld mot kvinnor är alltså betydligt lägre än den siffra man får genom att dividera antalet (anmälda?) brott med hela den vuxna befolkningen, och det kan finnas helt andra faktorer bakom, t ex maktlöshet eller en uppfattad brist på status och "respekt". Elementärt, min käre Lestrade.
@Robin
"Det antal som tar till våld mot kvinnor är alltså betydligt lägre än den siffra man får genom att dividera antalet (anmälda?) brott med hela den vuxna befolkningen, och det kan finnas helt andra faktorer bakom, t ex maktlöshet eller en uppfattad brist på status och "respekt". Elementärt, min käre Lestrade. "
Vilket var precis min poäng, även om man som jag gjorde räknar på detta helt absurt överdrivna sättet så visar det sig att det inte är en speciellt stor andel av männen totalt som begår brott.
Hampus Eckerman:
Jag bara förekom hennes svar.
Andelen skäligen misstänkta män för 2008 uppgår till ungefär 0.02% av den totala andelen män i befolkningen. Det gäller då allt från snatteri till mord.
Att basera sina uttalanden om män på en så liten andel män skulle om det gjordes om kvinnor betraktas som sexistiskt, om somalier som rasistisk osv.
Vi älskar kampsport - Keep up the great work!
http://www.fightplay.tv
Andreas, du måste skilja på brottslighet och på anmälda brott. Alla våldsbrott anmäls inte. Och du kan inte ta en siffra på fyra miljoner rakt av då våldsbrott framförallt utförs av yngre och inte av de som varit över 50 år under hela perioden.
Men visst stämmer det att merparten av männen inte är våldsbrottslingar. Å andra sidan har ingen påstått något sådant.
Hampus Eckerman, Isobel och Mick påstår ju att våldet är könat. D.v.s att det är något i det att bara vara man som gör att man blir mer våldsbenägen.
Och det stämmer ju? Män är starkare än kvinnor vilket ger en ökad förmåga till att använda våld. Den egna uppskattade förmågan att utöva våld är en av de viktigaste faktorerna när gäller att identifiera våldsbrottslingar (även bland män).
Att mäns adrenalin nivåer ökar plötsligt och snabbt, till skillnad från kvinnors, har säkerligen också en påverkan. Vid en jämförelse av manliga och kvinliga hjärnor var skillnaderna minimala gällande alla egenskaper med några undantag: män har starkare sexualdrift, annan typ av aggression och är bättre på att kasta boll.
Hampus Eckerman
Isåfall borde landets kampsportsklubbar vara fyllda med våldsbrottslingar.
Judarna tjänade också mer pengar i Tyskland. Isobel, gå genast undersök!
Hampus Eckerman:
De uttalar sig inte om en minoritet män. De utalar sig om ALLA män. Alla män är 4.5 miljoner iaf i Sverige totalt är det 3.5? miljarder personer.
De behandlar människor efter deras kön och de fördomar de har om dessa. Är ju samma tankegångar som ger upphov till att vissa anser att alla muslimer är terrorister.
Och det anser du väl inte att de är så varför göra samma sak med män som grupp osv?
Varför är det så svårt att se mitt och andras perspektiv?
Att behandla och "idiot" förklara män pågrund av deras kön är ungefär vad vi arbetat bort när det gäller kvinnor.
Varför göra samma sak mot män som förr var gjorts mot kvinnor?
Hämndbegär?
Självklart ska man inte döma alla muslimer som terrorister. De står för mindre än en procent av terrordåden i EU. De som står för terrorbrotten är framförallt nationalistiska rörelser, vanligtvis av separatistkaraktär. Samma princip gäller utanför europa där muslimer begår terrorbrott. Nationalistiska och separatistiska skäl.
Och visst håller jag med dig om att alla män inte ska dras över en kamm. Jag kan dock inte se att det görs här?
Däremot tycker jag fortfarande det är intressant varför män är så överrepresenterade och vad som är orsaken. Jag har listat två orsaker som jag tror förklarar det:
a) Adrenalinet.
b) Våldsförmågan.
Men framförallt handlar det om att barn måste växa upp i kärleksfulla familjer där de lär sig empati. Att de känner trygghet under sin uppväxt, samt självklart att föräldrarna känner sig trygga. Våldsbrott begås av de som inte lärt sig empati, som känner vanmakt och otrygghet. Det leder till kontrollbehov och krav på respekt/kärlek.
Hampus Eckerman:
Malin Ullgren skrev en utmärkt text om det i DN häromdagen om hur envist vi låter bli att tala om problemen med manligheten.
Texten är att betrakta som manshat och är riktad mot alla män.
Om vilken annan grupp som helst utövade nästan allt våld i världen skulle man inte kunna låta bli att diskutera om det kanske fanns ett kollektivt problem. Om det var något särskilt med just män som gjorde att de våldtog, misshandlade, mördade i så ohyggligt mycket högre utsträckning än andra.
ALLA män igen.
Nästan alla som spränger hemmagjordabomber är muslimer. Det kanske finns ett kollektivt problem?
Varför är det okej att uttala sig om män på ett nedvärderande sätt men inte att uttala sig om muslimer på samma sätt?
Det är ju faktiskt så att våldsbenägna kvinnor och män har en sak gemensamt: De är samtliga födda av en kvinna och därför anser jag att vi inte borde tillåta kvinnor ha vårdnad om sina barn, de har misslyckats totalt, ett urdåligt jobb har kvinnorna gjort. Nu är det dags att männen får ta över och lära dessa pojkar och flickor konsekvens, något som mammorna/kvinnorna misslyckats med, ja egentligen tycker jag att det borde gå att bötesbelägga dessa mödrar för allt vad deras döttrar och söner ställer till med!
Ungefär så här kommer retoriken att de ut om vi fortsätter med att sätta grupper och kön emot varandra, det är tråkigt att begåvade journalister inte inser detta och jag talar inte om Ullgren!
Andreas, påståendet att "Nästan alla som spränger hemmagjordabomber är muslimer" är totalt koko och ett av de mer verklighetsfrämmande jag läst. Tro mig, jag sprängde mängder av sådana som ung. Ja, nästan alla killar har det. Få tjejer.
Och jag håller inte med dig i din tolkning av citaten.
Anonym, du får självklart börja föda barn själv om du inte är nöjd med hur kvinnorna gjort det.
Hampus:
Nej vi har olika syn på världen helt klart.
Tyvärr, världen blir inte mer human för att man ignorerar och nedvärderar 50% av mänskligheten.
Jag talade om uppfostran av barn inte att föda dem, för övrigt ger jag upp samtal med någon som så uppenbart vill missförstå. Nästa gång, missförstå mig åtminstone rätt!
Anonym, det var du som skrev om födsel och inte uppfostran:
"De är samtliga födda av en kvinna och därför anser jag att vi inte borde tillåta kvinnor ha vårdnad om sina barn, de har misslyckats totalt, ett urdåligt jobb har kvinnorna gjort."
Sönderspammat kommentarsfält - bra inlägg.
Apropå mäns och kvinnors våldsbrottslighet och 'manlighet', vore det inte intressant att studera om det finns ett mörkertal av män som drar sig för att anmäla våldsbrott/övergrepp begångna mot dem av kvinnor?
ja, vi måste tala om manlighet och kvinnlighet men ännu mera om hatet som riktas mot de som anser att vi måste tala om manligheten och kvinnligheten. Nästan alla våldsbrottsdomar gäller män. Men samtidigt är det väldigt få av männen som döms för våldsbrott. Säger detta något om manligheten? Ja, om det samtidigt är nästan inga dömda kvinnor. Män fostras till att utöva makt, hot och vissa former avvåld mot andra. Se DN Insidan för artikelserien om maktlekar.
http://www.dn.se/insidan/exempel-pa-olika-maktlekar-1.1091249
Mörkertal för kvinnors våld!? ja, men det finns det även för mäns våld. Det flesta anmäler aldrig. Jag har aldrig anmält det halvdussinet ggr jag blivit överfallen och hotad på blodigt allvar. För att inte tala om alla jävla slagsmål som idioterna i skolan initierat. Man ska tåla våld som man. Aldrig har jag blivit hotad eller slagen av en kvinna. Jag känner massor med män och kvinnor som blivit slagna och hotade av män. Det enda övergrepp kvinnor utövat mot andra i min omgivning är utseendemobbning i grundskolan av typen, "fan va ful du är och fan va fula kläder du har. Du får inte vara med oss!" Detta säger något om manlighet och kvinnlighet. Men det finns de som är för fega för att våga checka denna fråga.
"Polisen får slå dig, du får inte slå tillbaka. Jag har skrivit om det här i tidningen och då fick jag mordhot i mailen, så uppenbarligen är känslorna heta på alla sidor av det dilemmat."
jag undrar hur många av mordhoten som kom från manliga poliser
Flygplan kraschar ofta, låt oss tala om de flygplan som havererar ett tag, vad är det som gör att flygplan havererar Låt Oss kontemplera över om flygplan är bra....
För övrigt så hänvisar jag till en klarsynt, liberal samt kunnig bloggare:
http://aktivarum.wordpress.com/2010/06/24/dilsa-demirbag-sten-vs-malin-ullgren-om-mans-ansvar/#comments
Det här med fysisk makt och våld/dominans är ett viktigt delsvar, föga förvånande. Skulle någon mellanstadiemobbare tänka sig att mobba någon större och starkare? Varför är det så vanligt att våldsverkare ser till att i grupp ge sig på ensamma män på stan, inte sällan bakifrån och utan förvarning? Makt korrumperar alltid i någon grad!
Men nu är det så att fysisk styrka och storlek ärinte det enda som avgör våldsbenägenheten eller möjligheten att utöva våld. Den svagare kan använda vapen av många olika former. Den svagare kan välja tillfällen när den starkare är oförberedd, ligger och sover. Därför håller inte riktigt Isobels tes hela vägen. De psykologiska studierna, förmodar jag, har inte satt vapen i händerna på studiepersonerna och studerat hur de då förhåller sig till någon som är större och starkare. Det intressanta är istället hur känslan av makt respektive underordning överförs via uppfostran och normer från en generation till en annan och hur den normaliseras i vardagen till den grad att vi inte tänker på det eller ser det. Detta gäller inte bara könsmaktmönster utan även den makt och status eller brist på desamma, som kommer med god ekonomi, utseende, social ställning,arbetet, etnicitet, sexualitet, fysisk och psykisk status (funktionshinder, psykisk sjukdom). Vi kan gå till oss själva. Jag själv känner mig underlägsen Isobel som är etablerad skribent. Jag känner mig underlägsen de som är snyggare och längre mig och klär sig dyrare. Jag känner mig mindre värd därför att människor signalerat denna skillnad i status så pass att jag tagit mig till den. Känner ni igen er? Jodå, försök inte luras! Hur ser ni på uteliggare som slocknat i rännstenen? Går ni fram och frågar hur det är fatt? Hur gör ni om det är en kosymklädd välkammad person som ligger där? Jag menar därför att FRÅGAN är: Varför ser vi de som av någon anledning är mer utsatta, svagare etc som mindre värda fysisk och psykisk intergritet än andra?
Nu misstänker jag att jag förde ett cirkelresonemang. Men så här: jag försökte skilja mellan de praktiska möjligheterna att utöva våld över någon (för den äger alla som kan hantera ett tillhygge och det är inte beroende av stor fysisk styrka)och de uppfattningar om att vissa har mindre status, ja till och med mindre människovärde. Alla är inte lika mycket värda. Vi gråter inte lika mycket för alla. Det skulle vi inte orka med.
Jag kan tillägga till det här om att jag känner mig underlägsen Isobel att jag är man, något äldre henne och helt klart överlägsen henne vad gäller kapacitet att utöva våld. Ändå denna känsla av underlägsenhet och mindervärdeskomplex.
anonym: Det ligger en del i vad du säger, men om tesen är att samhällelig stratifiering kleder till våld så är det ju klart att inget samhälle vi känner har undgått sratifiering - det finns alltid vissa grupper soim är längre ner, och även i relativt jämlika samhällen uppfinns det signaler och kriterier för att skilja på högt och lågt, inne och ute, fint och fel. Det känns inte som att det finns så mycket direkt förklaring här.
Och sen är det ju så att verbalt våld, sexistiska eller nonsensmässiga hotelser/förolämpningar, grova förenklingar och "raljanta" överdrifter är en given del av stilvokabulären för de flesta populärkolumnister och åsiktsmaskiner i Sverige idag (en grupp till vilken Isobel hör). Utan att kunna kasta fram argument som ropar ut att de vill hoppa fallskärm ut i det irrationella och halvlogiska blir du helt enkelt inte insläppt i krönikörsminglet idag. och jag orkar helt ärligt inte ta det på allavr när en krönikör/tyckarmaskin för miljonte gången med grova luckor i logiken, glidningar och övertalningsdefinitioner skriver ett opus som underförstått placerar 50% av mänskligheten i ett helt skudfritt offerläge och lika tydligt gör män koillektivt delaktiga i våldtäkter, mord, psykopatisk sadism och gud vet vad mer - när det endast är ett fåtal män som faktiskt begår dessa brott, och man dessutom helt undviker att ställa frågor om var kvinnorna skulle hamna i det avseemndet om kvinnor var dominerande på samma sätt. Det har körts för många gånger och den argumentativa slappheten är för tydlig för att man ska köpa det. Tomma tunnor skramlar mest.
anonym: Det ligger en del i vad du säger, men om tesen är att samhällelig stratifiering kleder till våld så är det ju klart att inget samhälle vi känner har undgått sratifiering - det finns alltid vissa grupper soim är längre ner, och även i relativt jämlika samhällen uppfinns det signaler och kriterier för att skilja på högt och lågt, inne och ute, fint och fel. Det känns inte som att det finns så mycket direkt förklaring här.
Och sen är det ju så att verbalt våld, sexistiska eller nonsensmässiga hotelser/förolämpningar, grova förenklingar och "raljanta" överdrifter är en given del av stilvokabulären för de flesta populärkolumnister och åsiktsmaskiner i Sverige idag (en grupp till vilken Isobel hör). Utan att kunna kasta fram argument som ropar ut att de vill hoppa fallskärm ut i det irrationella och halvlogiska blir du helt enkelt inte insläppt i krönikörsminglet idag. och jag orkar helt ärligt inte ta det på allavr när en krönikör/tyckarmaskin för miljonte gången med grova luckor i logiken, glidningar och övertalningsdefinitioner skriver ett opus som underförstått placerar 50% av mänskligheten i ett helt skudfritt offerläge och lika tydligt gör män koillektivt delaktiga i våldtäkter, mord, psykopatisk sadism och gud vet vad mer - när det endast är ett fåtal män som faktiskt begår dessa brott, och man dessutom helt undviker att ställa frågor om var kvinnorna skulle hamna i det avseemndet om kvinnor var dominerande på samma sätt. Det har körts för många gånger och den argumentativa slappheten är för tydlig för att man ska köpa det. Tomma tunnor skramlar mest.
anonym: Det ligger en del i vad du säger, men om tesen är att samhällelig stratifiering kleder till våld så är det ju klart att inget samhälle vi känner har undgått sratifiering - det finns alltid vissa grupper soim är längre ner, och även i relativt jämlika samhällen uppfinns det signaler och kriterier för att skilja på högt och lågt, inne och ute, fint och fel. Det känns inte som att det finns så mycket direkt förklaring här.
Och sen är det ju så att verbalt våld, sexistiska eller nonsensmässiga hotelser/förolämpningar, grova förenklingar och "raljanta" överdrifter är en given del av stilvokabulären för de flesta populärkolumnister och åsiktsmaskiner i Sverige idag (en grupp till vilken Isobel hör). Utan att kunna kasta fram argument som ropar ut att de vill hoppa fallskärm ut i det irrationella och halvlogiska blir du helt enkelt inte insläppt i krönikörsminglet idag. och jag orkar helt ärligt inte ta det på allavr när en krönikör/tyckarmaskin för miljonte gången med grova luckor i logiken, glidningar och övertalningsdefinitioner skriver ett opus som underförstått placerar 50% av mänskligheten i ett helt skudfritt offerläge och lika tydligt gör män koillektivt delaktiga i våldtäkter, mord, psykopatisk sadism och gud vet vad mer - när det endast är ett fåtal män som faktiskt begår dessa brott, och man dessutom helt undviker att ställa frågor om var kvinnorna skulle hamna i det avseemndet om kvinnor var dominerande på samma sätt. Det har körts för många gånger och den argumentativa slappheten är för tydlig för att man ska köpa det. Tomma tunnor skramlar mest.
anonym: Det ligger en del i vad du säger, men om tesen är att samhällelig stratifiering kleder till våld så är det ju klart att inget samhälle vi känner har undgått sratifiering - det finns alltid vissa grupper soim är längre ner, och även i relativt jämlika samhällen uppfinns det signaler och kriterier för att skilja på högt och lågt, inne och ute, fint och fel. Det känns inte som att det finns så mycket direkt förklaring här.
Och sen är det ju så att verbalt våld, sexistiska eller nonsensmässiga hotelser/förolämpningar, grova förenklingar och "raljanta" överdrifter är en given del av stilvokabulären för de flesta populärkolumnister och åsiktsmaskiner i Sverige idag (en grupp till vilken Isobel hör). Utan att kunna kasta fram argument som ropar ut att de vill hoppa fallskärm ut i det irrationella och halvlogiska blir du helt enkelt inte insläppt i krönikörsminglet idag. och jag orkar helt ärligt inte ta det på allavr när en krönikör/tyckarmaskin för miljonte gången med grova luckor i logiken, glidningar och övertalningsdefinitioner skriver ett opus som underförstått placerar 50% av mänskligheten i ett helt skudfritt offerläge och lika tydligt gör män koillektivt delaktiga i våldtäkter, mord, psykopatisk sadism och gud vet vad mer - när det endast är ett fåtal män som faktiskt begår dessa brott, och man dessutom helt undviker att ställa frågor om var kvinnorna skulle hamna i det avseemndet om kvinnor var dominerande på samma sätt. Det har körts för många gånger och den argumentativa slappheten är för tydlig för att man ska köpa det. Tomma tunnor skramlar mest.
anonym: Det ligger en del i vad du säger, men om tesen är att samhällelig stratifiering kleder till våld så är det ju klart att inget samhälle vi känner har undgått sratifiering - det finns alltid vissa grupper soim är längre ner, och även i relativt jämlika samhällen uppfinns det signaler och kriterier för att skilja på högt och lågt, inne och ute, fint och fel. Det känns inte som att det finns så mycket direkt förklaring här.
Och sen är det ju så att verbalt våld, sexistiska eller nonsensmässiga hotelser/förolämpningar, grova förenklingar och "raljanta" överdrifter är en given del av stilvokabulären för de flesta populärkolumnister och åsiktsmaskiner i Sverige idag (en grupp till vilken Isobel hör). Utan att kunna kasta fram argument som ropar ut att de vill hoppa fallskärm ut i det irrationella och halvlogiska blir du helt enkelt inte insläppt i krönikörsminglet idag. och jag orkar helt ärligt inte ta det på allavr när en krönikör/tyckarmaskin för miljonte gången med grova luckor i logiken, glidningar och övertalningsdefinitioner skriver ett opus som underförstått placerar 50% av mänskligheten i ett helt skudfritt offerläge och lika tydligt gör män koillektivt delaktiga i våldtäkter, mord, psykopatisk sadism och gud vet vad mer - när det endast är ett fåtal män som faktiskt begår dessa brott, och man dessutom helt undviker att ställa frågor om var kvinnorna skulle hamna i det avseemndet om kvinnor var dominerande på samma sätt. Det har körts för många gånger och den argumentativa slappheten är för tydlig för att man ska köpa det. Tomma tunnor skramlar mest.
Isobel, uppenbarligen har du en bugg i bloggskriptet eftersom det signalerar att kommentaren inte tagits emot och kör fram en ny captcha. dags att snacka med nån blogger-vis person.
Det börjar bli dags att starta en facebookgrupp: "vi som tycker att Isobel inte gör vad hon ska av sin begåvning och som tror att hon kommer att dö i medialt slaveri, med usla löner och ogenomtänkta texter".
Skicka en kommentar