onsdag, maj 12, 2010

Om Greider, greiderismen och det direktspår den ändå har in i mig.

Det är inte bara tamburmajorerna som gör det. Jag har bevakat första maj många år. Det börjar alltid med att jag trött och cyniskt tittar på några hejiga ungdomsförbundare som försöker köra prideschlagers och slutar med att jag ler med mungiporna fulla av avund mot hundratals medelålders handelsanställda som går där i slutet av tåget, långt från ledningen, tillsammans.

Det finns något i det där "tillsammans".

Det finns något i min politiska ensamhet och vrede.

Enligt Göran Greider har jag ett vänstermedvetande, att döma av hans skissering av den politiska varelsen i den här nya kombinerade självbiografin och kampskriften Det måste finnas en väg ut ur det här samhället. Om man bortser från rätt mycket av det jag faktiskt tycker stämmer det. Han skriver om mig när han skriver om sig själv. Missnöjet som drivkraft, oförmågan att passa in.

Läs resten av den här texten hos Dalarnas tidningar

8 kommentarer:

Ola Berg sa...

Att vara progressiv och otåligt vilja se politisk förändring är ju, till Greiders förvåning, inget som vänstern har monopol på.

Som progressiv kan man ju faktiskt vilja _minska_ tvånget i samhället, inte bara öka det a la Göran Greider.

Micke sa...
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
Micke sa...

Som progressiv kan man ju faktiskt vilja _minska_ tvånget i samhället, inte bara öka det a la Göran Greider.
----------------------------------



Jag tror att alla vinner på att man inser att tvång är olika saker för olika människor och att högern inte långsiktigt har något att vinna på hegemoni.

Detta om högern menar allvar med begreppet frihet vilket oftast inte verkar vara fallet.

Det är tvärtom nästan alltid underkastelse och underordnade till dogmen som poängteras.

Precis som vänstern på 70 talet.

Det är inte tvång för mig att betala skatt.

Om jag kunde skulle jag befria alla som inte vill betala skatt från det lidande som genomgår så att jag slapp höra gnället.


Jag skulle rösta på dom som lovade mig att slippa era pengar och därmed också ansvar för ert lidande.

David Munck sa...

Jag vill ha delar av greiderismen och delar av isobelismen. Och det går utmärkt, för varken Greider eller Isobel lever på devota lärjungar. Ordfront säljer tröjor med bild på Noam Chomsky (Erik Wijk undrade om redaktören Leif Ericsson tänkte bränna de tröjorna sedan Ericsson gjorde avbön från synen på Balkan hos Diana Johnstone, som tillhör samma "läger" - Wijks ord - som Chomsky). Men det finns inga tröjor med bild på Isobel eller Greider.

Magdalena sa...

"Jag älskar första maj för det frigörande hatet mot borgare, kapitalägare, direktörer, imperialister" skrev Göran Greider i Metro den 30 april. I diktform, nota bene. Blir även en nynazist som älskar hat mot judar och kommunister publicerad i Metro, frågar man sig?

Shaun sa...

Det går ett spöke genom Isobel...

Steve Austin sa...

"...oförmågan att passa in." Ja exakt - du är verkligen en kontroversiell figur som vågar gå mot strömmen i dagens socialliberala Sverige. Kämpa på i motvind, ja på dom bara.

Geo sa...

Det finns litet för många strukturer i dahens nya eller nygamla Sverige som mest ter sig som väldiga pyramidspel. Alla tvingas sitta i knät på andra eller gå in för att lura andra för att kunna hänga på dom som sitter snett ovanför, och de som i slutändan vinner är ett litet fåtal i den ekonomiska toppen. Om man anser att det är så det ska vara - och det gör helt klart många "liberaler" eller konservativa vare sig de skriver i Expressen, Svensk Linje, DN eller Neo - så är det förstås inget problem. Man säger helt enketl att det är upp till individen att gilla läget och få syn på de stegar som leder upp till en högre nivå. Om man har någon slags förväntningar på att samhället ska sträva till rättvisa och undvika att folk tappar förtroendet för maskinen, så verkar det där dock inte lika godtagbart.