måndag, september 28, 2009

imperfektionism

Apropå förra veckans stresstrauma så höll jag alltså på med dels Bonnierstexten, dels den här om en appell för det imperfekta samhället. Det är givetvis djupt ironiskt att jag kämpade så med att slipa bort textens skavanker.

7 kommentarer:

Lisa sa...

Det var hemskt, hemskt bra ävan om jag tycker att orsakssambanden mellan dammråttefria hem och fascism kunde tydliggjorts bättre.

David Munck sa...

Suveränt, Isobel! Bland det bästa jag läst av dig (och den konkurrensen är hård!). Du fick med en lite piratpartistisk touch också :-)

Precis just nu behövde jag läsa just en sån text. Man kan inte bli felfri. Men man kan bli en "flawed hero" (Robert Goddard).

Anonym sa...

Varför skriver DU i Dagens Nyheter?

Patrik sa...

jag håller med dig i sak, men känner att artikeln möjligen var lite svårgenomtränglig, jag saknade ditt vanlig flyt, dessutom undrar jag hur jag skulle läst den utan all förhandsinfo i form blogginlägg, expressenartiklar och tweets, dn söndag är ju en delvis annan arena, jag menar du ska naturligtvis förvänta dig att läsaren kan tänka och har kunskap om saker och ting, men dn söndag har andra läsare

äh, nu läste jag om för säkerhets skull, den flyter, jag tar tillbaka

hejdå!

Axel sa...

Hej Isobel.

Jag läste din artikel om Drömsverige i DN, den var verkligt intressant.

Jag har startat ett litet projekt kallat "Godtyckliga gatan" där jag försöker summera det normala och onormala med vårt samhälle, litegrann i linje med det du skrev i DN. Allt i teckningar. Tanken är att alla är lika konstiga innerst inne, men att så fort någon låter det synas lurar ett dömande bakom knuten. Nåja, det här skulle man kunna prata i timmar om.

Kika gärna och tyck till!

stefan hallgren sa...

Well said! Det är med perfektionismens ideal vi jagas för att prestera och/eller skämmas, för att bli duktiga, lydiga, rädda! Vi kan bara bli fria när vi genomskådar det och vägrar det...

Men nej, vi behöver inte bli 68-kommunister för det! Det räcker med gammal hederlig liberalism, right to life, liberty & pursuit of happiness, den äkta versionen, och inte den krist-konservativt-libertarianskt förvridna! Det är inte parodin på liberalism vi behöver, but the real thing, med naturrätt & common sense, och då följer sådant som skademinimeringsprincip och medborgarlönsprincip (såvida man inte vill återgå till naturtillståndet, förstås).

En annan Patrik sa...

Ramlade på din text i DN såhär på morgonen innan fikarasten och blev glad av den och dina tankar, som jag håller med till 100%. Hoppas många läser den och tar till sig den. Lite off topic så bodde jag i Hornstull för 15 år sedan och det är verkligen det pluskvamperfekta stället, kan längta dit ibland :)