Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
skip to main |
skip to sidebar
- Isobel Hadley-Kamptz
- Jag är författare och frilansskribent och just nu kommunikationsansvarig på Digitaliseringskommissionen. Skriver en kolumn för Dalarnas Tidningar. Skriver ibland om mat på taffel.se. Min senaste bok, Frihet och fruktan - tankar om liberalism, kom ut hösten 2011.
Folk jag gillar
Folk jag också gillar
- Ali Esbati
- Anaïs
- Anders Holmström
- Anders Mildner
- Andreas Bergh
- Andy Ek
- Anna Svensson
- Axess-bloggen
- Benknäckarvals
- Björn Johnson
- Björn Wiman
- Bokhora
- Carl-Michael Edenborg
- Christopher Kullenberg
- Dan Hallemar
- Daniel Risberg
- Daniel Åberg
- Debutantbloggen
- Det ljuva livet
- Economistas
- Eff
- Erik Josefsson
- Expressens ledarsida
- Gabriel Stille
- Go fug yourself
- Griskindspatrik
- Grovt initiativ
- Gunilla Brodrej
- Gunilla Kinn
- Hemliga morsan
- Henrik Alexandersson
- Isabelle Ståhl
- Jenny Westerstrand
- Jimmy Sand
- Johan Norberg
- Jonas Morian
- Jonas Thente
- Julia Skott
- Juridikbloggen
- Karin Ajaxon
- Kort om gott på Taffel
- Lars Gustafsson
- Linda Backman
- Linna Johansson
- LO-tidningen kultur
- Louise Persson
- Magnus Linton
- Maja Lundgren
- Marcin de Kaminski
- Mark Klamberg
- Mat och politik
- Mattias Svensson
- Min brors kokbok
- Mothugg
- Neo
- Niklas Hellgren
- Oscar Swartz
- Peter J Olsson
- Peter Santesson-Wilson
- Popmorsa
- Pre-tequila
- Pre-tequila
- Pressylta
- Quetzala Blanco
- Sorglösheten - Eric Schüldt & Anders Rydell
- Sänd mina rötter regn
- Tanja Suhinina
- Tchoupitoulas
- Therese Eriksson
- Tre hörnor straff
- Vassa Eggen
- Vi som aldrig sa sexist
14 kommentarer:
Jag håller med Svante och tjötar om det på det eminenta forumet Allt för föräldrar.
Heder åt de som förtjänar det genom att försöka skriva sånt som gör skillnad.
/Boel
Bra artikel om än inte speciellt revolutionerande. Av någon anledning är det bara garnerade femtioåringar som får utrymme att skriva så här ambitiösa texter om Kulturläget i Sverige numera, trots att mycket av det han säger är relativt uppenbart. Det finns många 30-åringar som hade kunnat skriva en liknande artikel och med samma sting, om än inte med just Weylers självupplevda "Jag var där under 30 år" som barlast och garanti, men de kommer inte till tals på den nivån i dagens kulturmedier. Och hade t ex Inger Edelfeldt eller Jenny Tunedal skrivit det här hade de stämplats som förgrämda och skitviktiga Tanter med en gång.
Just att inte vilja vara flåsigt underhållande hela tiden är ett svårt brott för journalister och kritiker idag, vilket det inte var på 50-, 60- eller ens 80-talet.
Dagens kulturredaktioner verkar domineras av medelålders bittra vänstermänniskor som sörjer tidens flykt.
Ingen förlust om de försvinner.
K: tycker snarare att slagordet "de enda som läser kultursidan är våra 60-åriga mammor och så vi som siktar på att själva skriva där" (uttalat av en 20-nånting kulturproletär som just köpt bostadsrätt) visar hur det ligger till. Naturligtvis är det inte precis så, men kulturspalterna idag är mycket mer redax-interna än de var för några decennier sen, och därför mer ängsliga inför verklig förändring.
Kan inte folk sluta tjata om Brideshead Revisited?
Claes Wahlin skriver ännu bättre i aftonbladet
Kulturen som passerar kultursidorna är ju som sagan "Kejsarens Nya Kläder" Börjar man tittar man riktigt noga finns där ingenting.
"själv har jag någon slags semester".
så skriver bara en person som inte kan skriva.
hemingway eller proust hade nöjt sig med "själv har jag semester".
Clark Kent: En ledarspalt författad av Marcel Proust, det hade varit något det. Läsarna hade somnat innan han kom fram till poängen.
clark kent: så kritiserar bara en person som inte kan läsa.
Antar att du läst Zandéns och Gyllenhammars härdsmälta. Jag tror att alla väntar sig en lång, skarp kommentar från din penna.
Men vad i all världen vill ni att jag ska säga då? Mer än att jag är lite förvånad över att inte krusenstierna kan det här med tja, skrivregler. De måste rimligen ha varit fulla när de skrev den. Det finns tyvärr få andra förklaringar.
Ja, kanske någonting om varför Newsmill-redaktionen valde att ta in en text som är skriven på fyllan. Varför dom inte agerade som redaktörer. Vad Zandén och Gyllenhammar von Krusenstjärt väntade sig för reaktioner. Vad redaktörerna berättade om vilka reaktioner och efterräkningar man kan vänta sig. Är det bara ett sätt att dra till sig trafik till bloggen, är valet att inte sända tillbaka texten i denna form missriktad respekt från Eder-Ekmans sida? Är det i själva verket så att Eder blev glad över att få spela en roll i fylletanternas downfall?
Du känner ju två av dom inblandade -- chefen dessutom. Vore intressant att höra vad du tror.
Newsmillltexten känns som om Britney Spears författat en debattartikel (jo, man får säga så utan att bli kallad misogyn). Helt fantastisk men tyvärr inte unik.
Håkan Lindgren (han med Agamemnon/Loser) skrev i samnband med den där danska debattboken om konstkritik att "elefanten i rummet är vårt komplexfyllda förhållande till auktoriteter" i alla slags diskussioner, till och med våra egna inre monologer och stylingval. Yttre auktoriteter är bara alltför lätta att kalla Hitler och ingen vill alltför öppet luta sig mot inre, genomtänkta val av auktoriteter och tolkningar. Och då blir det nbyhetsvärdet och säljsiffrorna som styr vad som är intressant att få sagt i all slags debatt - inte ifall det är speciellt genomtänkt eller giltigt. Det där är en tung del av mediernas omfunktionering
Skicka en kommentar