Nyligen tillfrågades jag om att skriva i en antologi om internet, individer, rättigheter, nåt sånt. Ja, det känns lite 2009, men bara för att frågorna inte är heta i debatten fattas fortfarande beslut som om datalagringen och visst kan jag kanske bidra med något förhoppningsfullt intressant. "Jag har en skral budget" varnar redaktören, samtidigt som han oroar sig över den sneda könsbalansen.
Jag har hört det så många gånger. Jag har faktiskt hört exakt detta förut, med undantaget att redaktörerna då inte själva sade något om den pinsamma könsfördelningen på den i sak utmärkta produkt som till slut kom ut. Jag har skrivit om det förr också, att jag tillfrågades att skriva i Efter the pirate bay, en antologi som Pelle Snickars på Kungliga biblioteket satte samman, men att jag tvingades tacka nej eftersom det utgick en blott symbolisk ersättning för dels en längre essä, dels deltagande i ett antal seminarier. De flesta andra som skrev hade högbetalda jobb och/eller jobb där skrivande av den här texten gick att passa in i andra arbetsuppgifter. För mig skulle det däremot ha inneburit ungefär en månads gratisarbete. Nå, jag tackade nej, inga konstigheter. I den slutliga boken var 16 skribenter män, 1 kvinna. 16-1. Det däremot är rätt anmärkningsvärt.
Senare fick jag reda på att en annan frilansskribent, en man, hade lyckats förhandla upp sitt arvode. Han blev irriterad över att jag såg det ur ett könsperspektiv.
När jag nu sökte på antologin, för att fundera på vad man skulle kunna skriva i den nya upptäcker jag att också Snickars själv visst irriterades över detta. Det var ju, ansåg Snickars, mitt fel att antologin skrevs av 16 män och en kvinna. Jag hade ju tackat nej. Det var uppenbarligen mitt ansvar att med gratisarbete främja jämställdheten, snarare än hans att t ex omfördela resurserna så att man kunde ge mer betalt åt kvinnliga frilansskribenter än åt manliga fast anställda akademiker så att de förra skulle ha råd att delta. Om man nu tyckte att det var viktigt med könsbalans.
Jag blir lite trött.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Du har et godt poeng om hvem det er som har anledning til å fylle kommentar rommet. Vi får stadig fler som er betalt for å gjøre annet arbeid, men som bruker av sin tid på opinionsdannende meningsytringer. Siden de ofte er betalt av det offentlige forsterkes faren for at de som har slike ressurser fortrenger uavhengige opinions påvirkere. Til stort tap for samfunnet.
Som lesere har vi et ansvar for å sikre eksistensen til uavhengige og selvstendige skribenter. Oppdragsgivere burde også ha et ansvar, og interesse, for at vi har veletablerte, uavhengige og dyktige kommentatorer som deg. Derfor bør flere bruke din Donate button.
Vänd lite på genus-perpektivet. Tänk Cupcakes, en Cupcakesbok ...
Vem vet de kanske är enklare en så?
Att de finns stjärnor som lyser lite starkare.
Haleduttan lej, stackars dig.
Isobel, du har byggt din karriär på att vara elak mot andra och nu begråter du dig själv offentligt i olika sammanhang.
Patetiskt.
Kom ner från ditt virutella elfenbenstorn och gör något vettigt. Du ideologiska polemik har nått zenit. Du är inte ung och lovande längre utan ses som en sur och oinsatt demagog.
... och inte får du något riktigt arbete heller. Varje potentiell arbetsgivare kommer att googla dig och bilden som visas är inte positiv.
Vem vill ha en person som saknar förmåga att ta till sig andras idéer, är insinuant och allmänt okunnig och därtill med uppskruvat ego?
Nej du, det kommer inte bli inte roligt när du inser att den frihet på nätet som du förfäktat också blir det medel som sänker dig.
Internet glömmer inte. Det som står skrivet finns där. "Tänkte inte på det sa Bill, tänkte inte på det sa Bull"
Dina försök att få sympati från dina medföljare på nätet reducerar dig till en bekräftelsekåt individ.
Hur känns det nu med tanke på det du utsatt andra för? Vem tröstar dig när skamkänslan väller in på natten när du inser att då sårat människor? Vem tröstar knyttet då?
OBS: Det var inte jag som skrev kommentaren ovan, mitt konto har blivit kapat! Mvh, Anonym
Vilkten tur för dej, Anonym (men trist att bli kapad), för jag skulle precis läxa upp dej i hyfs och respekt.
Jag är trött på alla dessa personpåhopp på skribenter av mitt kön. Jag får själv en skopa för varje text jag skriver som handlar om kritik mot könsnormer, eh genus eller andra prylar som många har så svårt att hantera.
Isobel: bra skrivet, viktigt att det tas upp av etablerade skribenter.
isobel bry dig inte om anonym. bara gör d inte!
Den yttersta konsekvensen av arbetslinjen: http://tinyurl.com/boukr9h
En man sågar av sig sin fot med handsåg några timmar innan hans arbetsförmåga ska bestämmas, kastar fotstumpen i den öppna spisen pch eldar upp den. Sedan ringer han sjukhuset. Foten kunde givetvis inte räddas. Visserligen hände det i Österrike, men jag är villig att sätta tio groschen på att skälen hade att göra med att mannen uppfattade att arbetsförmedlingen inte skulle ta hänsyn till hans verkliga hälsotillstånd och förmåga att ta de arbeten som fanns till buds. Och ungefär så fungerar det ju ofta även i Sverige.
Grymhet är det ej i detta, blott aritmetik.
Jag höll med dig Isobel om det dåliga i att likställa folk med löner från institutioner och firlansare. Så jag gjorde vad jag kunde för att kunna vara med såsom framgår av länken till min blogg däruppe. Hade dock svårt att se det ur ett könsperspektiv (knasig kommentar ovan ....).
Ang frilansperspektivet blev jag idag erbjuden en lunch för att bli "intervjuad" om ett område jag följt och kan ses som expert inom. Sånt kan man göra ibland men inte när man ska stå för grund och tes i en artikel som skall skrivas av en högt avlönad redaktör på ett medium som snittar på närmare 100 miljoner kr i vinst per år. Han blev närmast stött över att jag hade mage att säga att det inte lät som en intervju utan som researcharbete och att Journalistförbundets rekommenderade minimiarvode för F-skattare är 889 kr/tim + moms. Han erbjöd att jag kunde bli citerad med namn och tyvärr finns bara luncbudget. Bort!
Skicka en kommentar