81 procent av grekerna anser i en ny opinionsundersökning att Tyskland försöker etablera ny dominans över Europa genom sin ekonomiska makt. 77 procent tror att målet är ett ”Fjärde rike”.
Att det eurosamarbete som skulle leda till fredens och gemenskapens Europa inte tycks ha fungerat kan vem som helst se. I norr ser vi på grekerna med förakt och skriver överlägsna kolumner om deras bristande förstånd och rationalitet, ja nästan som vildar är dom, knappt man tror att de är européer.
Det finns olika sätt att behandla den som hamnat i total skuldkris. Man kan bestämma sig för att låntagaren till varje pris ska betala, om så med det skålpund kött som Shylock en gång begärde av Antonio. Fram till i mitten av 1800-talet fängslades ofta skuldsatta som inte kunde betala, vilket tyvärr gjorde att de inte kunde arbeta och alltså aldrig kunde betala tillbaka lånen. Inte jättepraktiskt för någon inblandad.
Eller så kan man inse att låntagaren inte kommer kunna betala tillbaka. Då följer skuldnedskrivning eller i yttersta fall konkurs. Lånen försvinner, liksom de ingående tillgångarna, och alla får gå vidare.
En grundprincip i den moderna kapitalismen har varit att vi övergått till den senare modellen, där den som har lånat ut pengar också har ansvar för lånet, och om låntagaren inte kan betala tillbaka så kan han inte.
Denna princip frångås nu helt i den europeiska krisen. Bankerna ska med alla medel hållas skadeslösa, och det krisprogram som EU för ändamålet tvingar på Grekland är inte långt från ett skuldfängelse. I lika liten utsträckning som ett sådant kommer det leda till att lånen kan betalas tillbaka.
Redan förra året krympte den grekiska ekonomin med mer än 6 % (femte året i rad som BNP minskade), att dra åt svångremmen än mer kommer bara leda till ännu snabbare tillbakagång. Skatteintäkterna kommer bli mindre och mindre, och vad ska Grekland då till slut betala lånen med? Bankerna får sitt, via IMF och ECB, men Grekland står kvar, allt fattigare.
I krisprogrammet som vi pressat på dem ingår bland annat en retroaktiv lönesänkning för statsanställda. Upp till 64 000 personer, däribland 21 000 lärare, kommer därför bli utan lön den här månaden och vissa kommer till och med få ge tillbaka pengar. De kommer alltså få betala för nöjet att arbeta.
På samma sätt kommer Grekland få betala för nöjet att få stöd. Hela det nya stödpaketet på 130 miljarder euro skall slussas vidare till dem som lånat pengar till Grekland och Grekland har för att få pengarna förbundit sig att betala extra på lånen utöver detta. Än mindre än tidigare kommer finnas kvar till, tja, domstolar och sjukhus och sådant som Grekland kan tänkas behöva. Dessutom ska Grekland ge upp rätten till sin egen guldreserv, något som bara kan ses som en medveten kränkning.
Det är förstås tragiskt att se de tyskhatiska stämningarna bland den grekiska allmänheten, vanliga tyskar har mycket lite med de grekiska problemen att göra. Men Merkel och Sarkozy måste rimligen vara medvetna om riskerna med att förnedra ett land och tvinga dess invånare till långsiktig fattigdom. Motivet, bortom att glädja bankerna, kan endas förstås som prekapitalistisk moralism. Det är i sammanhanget mer förvånande att de grekiska protesterna hittills inte varit större och våldsammare.
Publicerad i Expressen den 10 mars 2012
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
8 kommentarer:
Man påminns om det skadestånd Tyskland tvingades betala efter första världskriget, och de följder detta ledde till.
Märkligt att inte tyskarna själva gör denna koppling.
Jag kan nog denna fråga för dåligt, men är inte grundproblemet just att man till varje pris skall hålla bankerna skadeslösa? Om man på något sätt kunde hitta en konstruktion där den som lånar ut pengar i syfte att tjäna pengar på det, också får ta den risk det innebär att man eventuellt inte får tillbaka sina pengar? Om en bank går i konkurs, så låt den göra det! I den bästa av världar (den som liberaler tror att vi bor i) skulle detta innebära att man blir lite försiktigare med kreditgivning, och det skulle göra att privatpersoner, företag och stater skulle tvingas låna efter bärkraft.
Nu lever vi så klart inte i den värld som liberaler vill tro, utan i verkligheten skulle man tvingas skydda vissa intressen om man låter banker falla när de inte gjort bra affärer. Men jag tror att det är sådana konstruktioner man måste hitta. Banker skulle tvingas ha en struktur som gjorde att staten lätt kunde lyfta ut och ta över de delar som inte kan få gå i konkurs (vilka de nu är), och resten skulle helt enkelt få lov att försvinna. Ägarna till banken skulle stå där med sina värdelösa aktier och det skulle kanske göra att de var lite noggrannare när de utformade bonussystem och annat till direktörerna.
Sedan skulle samhället på olika sätt få lov att hjälpa de som inte kan få lån i en lite försiktigare kreditmiljö. Framför allt företagens finansiering för tillväxt har ett samhällsintresse, och även så alltför tokiga regler för privatpersoners upplåning till boendekostnader.
Jan Wiklund, Die Linkes ledare gjorde exakt den kopplingen till freden i Versailles när det senaste räddningspaketet diskuterades i Bundestagen, något övriga partier protesterade mot.
http://www.youtube.com/watch?v=q6uc8rRWt3U&feature=player_embedded
Om nu lån skall kräva en hög kreditvärdighet blir det istället svårare att kunna ta lån. Du tog upp subprimekrisen tidigare, som just berodde på att lån skulle vara möjliga att ge till lägre kreditvärdiga låntagare. Det var ju en av orsakerna till en massa bankkonkurser i USA och global finanskris.
Påminner allt mer om läget i Ryssland åren före och strax efter Sovjetunionens upplösning, när det kunde gå många månader utan lön även för statsanställda, där pensioner försvann och där moraliserandet mellan olika grupper, familjer och skikt i samhället säkerligen haglade i vardagen. Då överlevde folk (många i alla fall) genom att ta stöd av sin släkt och genom svart och grå ekonomi, turer ut på landet för att handla grönsaker och kött etc. Idag dyker samma fenomen upp i Grekland: man handlar mat av bönderna ute på landet för att slippa mellanhänder (syntes på BBC World Newa häromdan) etc.
I Sverige där de flesta inte längre har den sortens stadiga länkar til landsbygd och släkt, och där toleransen för att skjuta på räkningar är obefintlig, skulle många förmodligen gå under i en motsvrande situation.
Det sägs ju att finanskrisen 08 där just banker gick i konkurs gjorde att Europeiska regeringar tyckte de behövde göra så mycket som möjligt för att det inte skulle hända i Europa. Kanske en av förklaringarna till de 'orättvisor' du beskrev i att europeiska banker alltid räddas av staten i krislägen.
Det är en väl politik som skall förhindra förvärrade finanskriser, men som jag håller med om att det är fel för att det inte blir fri konkurrens på lika villkor.
Jag antar att det är så att inom eurozonen så måste ekonomin vara ganska mycket styrd och fri konkurrens och demokrati etc undermineras. Annars måste man säkert skrota euron.
Många inom ja-till-euron-kampnjen 2002/03 antydde ju att euron skulle fungera som en "silver bullet" som genom sin blotta tyngd och stödet från 'en av världens största ekonomier' skulle förhindra *alla* framtida svåra finans- och lånekriser i Europa. Den tanken tedde sig obehagligt naiv då och den gör det i än högre grad idag.
Skicka en kommentar