De senaste dagarna har jag pratat mycket med vänner om vad som egentligen varit den här mandatperiodens höjdpunkter i riksdagen. Att valrörelsens roligaste ögonblick hittills var när Thomas Bodström facebookade med väljarna från Dunkin' Donuts är rätt självskrivet, men vi har ju ändå fyra hela år bakom oss. Här är en liten lista. På tredje plats kommer följande anförande av moderaten Helena Rivière, i debatten inför FRA-omröstningen.
Anf. 188 HELENA RIVIÈRE (m)
Fru talman! Jag ska tala om den personliga integriteten. Skyddet för den personliga integriteten slås fast i grundlagen. Det finns en principiell gräns som staten inte får överskrida, och sedan finns det undantag. Ett intresse balanseras av ett annat intresse. När det gäller landets säkerhet finns det många sådana avvägningar.
En stor del av ansvaret för den personliga integriteten måste väl i rimlighetens namn falla på den enskilde själv? Det ligger i själva begreppet. En integer person är en person som sätter gränser, som har sina egna ord och distinkta konturer. Birgitta Ohlsson beskrivs i dagens DN som en kvinna med stark integritet. Skulle hennes integritet på något sätt naggas i kanten av signalspaning mot yttre hot mot landet? Jag tror inte det. Jag tror inte att någonting kan vara ingrepp i hennes personliga integritet så länge hon är den hon är. Den personliga integriteten är ett karaktärsdrag.
Själva ordet integritet betyder hel, hel i moralisk bemärkelse, icke-korrupt. Det måste väl vara dessa mänskliga kvaliteter som skyddas av grundlagen? Djupast sett är det rätten att stå fri från hot och påtryckningar som grundlagens okränkbara mänskliga rättigheter skyddar. Det är de politiska rättigheterna, skyddet till liv, hälsa, personlig frihet, yttranderätt, rösträtt, föreningsfrihet, pressfrihet, allt det som skyddar mig från varje form av påtvingad underkastelse.
Blir det då inte paradoxalt om människor förlitar sig på staten som den ultimata garanten för deras personliga integritet? Om integriteten kan hotas av en lag om signalspaning, vad gör vi då, gott folk, med mobilerna, bankomatkorten, personnumren och bredbandet? Det finns mängder av omständigheter där staten träder in för att skydda landet, ekonomin och medborgarna mot hot, brott och sönderfall. Den kontrollen är berättigad tills motsatsen är bevisad. Vi får godta det. Vi får acceptera att det vidtas antiterroråtgärder på flygplatser, att bombsajter på Internet plockas bort, att Försäkringskassan samkör register för att förhindra bidragsbrott.
I en välfärdsstat som vår är staten inblandad i vår privata sfär vare sig vi vill det eller inte. Den personliga integriteten är därför lika mycket ett eget ansvar som en rättighet. Det grundlagen borde försöka återuppväcka hos individen, fru talman, är strävan efter inre frihet, viljan att ha ett eget jag. Med hänvisning till personlig integritet i den meningen yrkar jag bifall till utskottets förslag i betänkandet.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Tack för detta underbara tips. Funderar på att använda det som en av flera fallstudier kring realliberalism i en miniserie jag tänkte köra på min blogg.
Tja, Andersson, Pettersson och Lopez tycker sig ha valt Facebook och Google själva och dessa företags makt gentemot kunderna upprätthålls inte i första hand via domstolar och hot om fängelse, utan genom att företaget har ett informationsöverläge etc. Då känns det inte igen som godtyckligt eller auktoritärt, dessutom finns det inget glamouröst i att bråka med Facebook, Apple eller Telenor. Folk lär sig förhoppningsvis men för en del måste det väl till att det svider först. I nyliberalernas världsbild kan ju förtryck och orimligt satta krav bara komma från staten, facket och den organiserade religionen. Aldrig från ett vinstdrivande företag.
Helt underbart! Hur bar du dig åt för att snoka rätt på det? Har aldrig sett en så konsekvent genomförd (låtsad) vägran att förstå vad motparten menar med det sina ord.
Ärligt talat, Rivière är en av riksdagens mera obehagliga medlemmar (något jag vet att du är medveten om när det gäller social-, arbetsmarknads- och vårdpolitik) men det är klart att hon har en poäng här. Effektiv signalspaning i realtid *kan* vara avgörande för att hejda terrorism, vapenhandel, grov ekonomisk brottslighet, trafficking - eller för att lyckas ta dessa till domstol, identifiera och fälla de skyldiga. Om man ser allt som har med integritet att göra som ett nollsummespel mellan individen och staten så har man målat in sig i ett hörn, och man kommer dessutom aldrig att kunna diskutera med de miljoner svenskar som ser terroristattacker som ett allvarligare hot än att folk inte i precis alla lägen skulle kunna vara idiotsäkra på absolut anonymitet vid datorn.
Vi är visserligen i valrörelsen nu, men vill man bli tagen på allvar som politisk tyckare efter valet så måste man nog kunna låta sina synpunkter styras av annat än att det ska låta häftigt till valmarschen. Du vet mycket väl Isobel att ett blankt nej till all signalspaning, utom i koppartrådar, är en politisk och polisiär omöjlighet. Ingen vill förhandla med, vill lyssna på den som rycker på axlarna åt långsiktiga omständigheter och taktiska val som skulle kunna underlätta ett svenskt 7 julidåd.
Det spektakulära med det här inlägget är inte att Rivière är för FRA utan hennes fantastiska ordvrängningar kring begreppet integritet.
Det spektakulära med svensk högers unisona accaptans för övervakning av alla svenskars tvätt är att det visar att svensk höger inte utgör något liberalt alternativ till socialdemokratin eftersom man fallerar på den viktigaste punkten och det reducerar högern till utgöra en fascistisk gegga som endast har som mål att transferera skattemedel till företag samtidigt som man bygger vidare på och skärper den sedan tidigare existerande kontrollstaten.
helt befängt! men kul. men befängt!
Postar om eftersom denna replik till Isobel verkar ha svalts av Blogger, även om den först gick in.
(1/2)
@isobel: Att hon lyfter fram en annan lexikal innebörd av ordet integritet (personlig styrka och förmåga att sätta gränser, vid sidan av rätten till att inte få sina ord spejade på, efterspanade och arkiverade?) Kom an, har du aldrig sett en politiker, chef eller konsult vända på en fråga för att leverera sin vinkel? Sådant där gör varenda kommunalpolitiker eller friskolerektor i dessa dagar. HR säger ingenstans i det du citerar att rätten till att kunna tala utan att bli tjuvlyssnad på skulle vara kattskit, eller att vi alla bör övrvakas. Det hon betonar är 1)att den måste kunna balanseras mot möjligheterna att spana eller gripa in mot akuta hot och brott, till exemepel terrorism, trafficking eller maffiaverksamhet, och 2)att människor måste kunna tänka efter på egen hand innan de *frivilligt* blottställer information om sig själva, fejkad eller äkta, på ställen som Facebook, på kundsajter och comuinities: vill jag att vem som helst som loggar in eller t o m en sökmotor ska kunna läsa och sprida de här sakerna? Även efter flera år? Vad finns det för möjlighet att permanent få bort de påståenden man gör om sig själv eller andra på sajten X? Iböland finns ingen sådan möjlighet och då får man helt enkelt vara litet restriktiv med vd man knappar in; den sidan av integritet har helt kommit i skuggan av "rätten" till att röra sig i oavbrutet mörker online.
"Den kontrollen är berättigad tills motsatsen är bevisad" i näst sita stycket syftar vad jag kan se på att staten har en plikt att skydda medborgarnas liv och säkerhet, freden och vitala samhällsfunktioner (exempel: se till att ingen lamslår Stockholmsbörsens, Arlandas eller universitetens servrar, kastar giftgasgranater i deras entrehallar, eller bombar ett fullsatt snälltåg) mot hot, förstörelse och utpressning. Och att denna statens roll som den yttersta garanten för fred och säkerhet, behovet av en sådan garant, gäller tills motsatsen är bevisad. Inte att varje polisspaning som påstår sig ha ett hederligt uppdrag har rätt aty kränka dig och hämta ut vilka uppgifter de vill via FRA, varje enskild gång. Om polisen dyker upp och säger att de hört dig prisa kommunisten Ali Esbati eller de kriminella vampyrerna i "True Blood" kan du be dem dra åt skogen och dessutom anmäla dem för grovt intrång i privatlivet. Polisen och FRA har ingen in blancorätt och det sade inte heller vare sig den ursprungliga eller den reviderade FRA-lagen.
Mårten Schultz skrev om integritet och även kommenterade HR uttalande:
"Jag sätter mitt hopp till HD och Strasbourg":
http://www.politikerbloggen.se/2008/06/23/9212/
Fantastiskt. Det är som klippt ur Grönköpings veckoblad!
Skicka en kommentar