Som någon av er märkte skrev jag på twitter om min konversation med skattemyndigheten apropå donationsknappen här på bloggen. Jag ringde och frågade hur man egentligen ska skatta, om alls, för sådana gåvor. Andreas Ekström hade tidigare pratat med skattemyndigheten om sin insamling inför Google-boken och fått beskedet att det sannolikt inte beskattades, men att han skulle ta upp donationerna under övriga uppgifter i deklarationen. Jag fick däremot uppgiften att det skall beskattas som inkomst i företaget, dvs, med drygt 50 procent skatt (hur man skulle räkna momsen fattar jag dock inte, men rimligen 6 procent för journalistiskt arbete?). Ingen skatt eller sådär 60 procent i skatt är såklart väldigt stor skillnad.
Gåvor är egentligen skattefria i Sverige numera, men frågan gäller om huruvida den som donerar pengar får någon gentjänst, så att det snarare än en gåva blir en ersättning för utfört arbete. Den person på skattemyndigheten jag pratade med menade att bloggandet är själva arbetet och att den som donerar ersätter mig för detta. Av någon anledning som jag inte helt begrep spelade det roll att jag har f-skattsedel för mitt betalda arbete som skribent.
Ni som donerar har visserligen ingen möjlighet att ställa krav på mig att jag bloggar, men så räknade hon det inte. I andra sammanhang räknas liknande gåvor, som stipendier från författarfonden (vars poäng är att man ska ha råd att arbeta med sitt konstnärliga arbete utan att det finns ett krav på att man ska framställa det ena eller andra verket) som skattefria, men inte för bloggande alltså.
Det hela är extremt oklart, och känns ju besvärligt också för mig kring de donationer som redan givits. Ni ville väl sannolikt att pengarna skulle gå till mig snarare än till staten och tänkte lika lite som jag på skatteeffekten.
När det gäller den debatt som blossat upp nu handlar den delvis om andra saker. Skatteverket skall alltså specialgranska stora bloggar för de gåvor de får från företag som vill att de ska skriva om vissa produkter. Julia skrev en krönika om det här i dag och hon har ju onekligen en poäng i jämförelsen med recensionsexemplar av såväl mascaror som böcker. Jag har aldrig ens tänkt tanken att jag skulle förmånsbeskattas för de böcker jag får av förlag för att de vill att jag ska skriva om böckerna. Kanske borde man ta upp det också i deklarationen, jag har faktiskt ingen aning. Men jag är helt säker på att nästan ingen gör det, varken skönhetsredaktionerna på magasinen som får drivor av läppglans eller kulturskribenter som får paket från samdistribution flera gånger i veckan.
Vad är då skillnaden? Kanske bör man dela upp gåvorna i olika kategorier.Det finns sådana som är till för att testas, som när sminkbloggaren som får de nya OPI-lacken innan de ens kommit i butik (en våt dröm för någon som mig, måste erkännas) och som oftast leder till rena recensioner. Det här var fint eller bra, det här var urdåligt. De skönhetsbloggar jag emellanåt läser, som bjooti och lipglossbitch har såvitt jag kan se en rent konsumentupplysande inställning och sågar grejer lika ofta som de hyllar. Sedan finns det de rena marknadsföringsgåvorna, där bloggare x får ett par skor eller biobiljetter, något de glatt skriver om och därmed ger företaget reklam. En sista kategori är mutgåvorna, där bloggaren exempelvis får en dyr resa och medvetet eller underförstått antas skriva något fint om företaget som givit resan utan att specifikt koppla det till "Wiiii, jag fick en resa!"
Här blir den eventuella gränsdragningen för skatteverket alltså främst journalistisk, där god journalistik inte förmånsbeskattas men dålig gör det. Då inkommer problemet att den dåliga journalistiken i sammanhanget alls inte bara finns på tjejbloggar. Många tidskrifter som skriver om skönhet skriver glatt texter om parfym eller nya kollektioner efter det senaste pressmeddelandet utan att göra någon direkt redaktionell analys. Många har dessutom ytterligt låga murar mellan annonsavdelning och redaktion och skulle aldrig drömma om att såga Loréals senaste underlagskräm, hur kass den än är. Jag vet också att det har förekommit att stora annonsörer dragit tillbaka annonser när så skett (utan att peka ut specifikt Loréal). I det sammanhanget är de seriösa sminkbloggarna långt mer pålitliga.
Den här förklarande texten är alltså långtifrån heltäckande och delvis okunnig gällande förhållandena på magasinsmarknaden. Den stämmer inte heller med de besked jag fått från skatteverket.
Jag säger inte att bloggande inte bör beskattas eller förmånsbeskattas, men borde inte skattemyndigeheten först tänka efter hur beskattningen egentligen bör gå till, så att handläggare ger någotsånär likartade svar på likadana frågor, innan de går ut i tidningarna och berättar om sina spaningar på tjejbloggare? Och borde inte beskattningen av recensionsexemplar ske likadant oavsett var man skriver recensionen?
En vidare fundering gäller dessutom avdragsmöjligheterna. Om donationerna som sker via bloggen bör beskattas som inkomst i företaget, och bloggen ses som en del i företaget, då måste man ju rimligen kunna dra av alla utgifter i samband med bloggen på skatten. Det innebär att man har möjlighet att dra av hela sitt liv.
Skrev om en fest jag var på: *drar av sprit och nya strumpbyxor*
Skrev om vad jag lagade till middag *drar av matkostnaderna*
Skrev om min semester i Italien *drar av resan*
Det kanske skattemyndigheten också borde tänka på.
fredag, april 09, 2010
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
10 kommentarer:
Jag pratade med ansvarig på Internetprojektet på Skatteverket, som sa att det spelar ingen roll om det är en ingående recension eller inte, om det finns ett uttalat implicit avtal om att man får saker att skriva om så ska det skattas för dem. De menar inte att det är journalistik alls.
Jag skulle vilja hävda att många tidningar är ännu mer köpta än någon bloggare, eftersom det görs många utbyten när det gäller annonser. Skriv bra så annonserar vi, typ.
Lustigt. Jag har en donationsknapp men har inte fått ett enda öre. Undrar om jag blir sköntaxerad då?
Om du bloggar om resan måste du kunna dra av den, förresten. Jag läste hos ProBlogger att han brukar ta bild på sin mat, till exempel när han käkar på Burger King och lägga in i bloggen. Alltså kan han dra av för den maten.
min blygsamma uppfattning (snart 15 år sedan jag läste skatterätt och har knappt använt den sedan dess) är att så länge din blogg inte drivs yrkesmässigt borde donationerna inte vara skattepliktiga. om bloggen ses som en del av din näringsverksamhet, kan donationerna däremot bli beskattningbara i din enskilda firma. för att bloggen är en hobby talar att du inte har några annonsörer och att du bloggar om massa olika saker utan direkt koppling till dina betalda skribenttjänster.
Som kulturbloggen nämner så känns detta som ett dubbeleggat svärd för skattemyndigheterna.
För varje krona de skulle vilja dra in så måste de då enligt konsekvensens alla regler dra av saker som mat och kläder man köper som publiceras i bild/text på bloggen.
Betalar du skatt på pengarna ökar du på din pension och sjukpenninggrundande inkomst. Tål att tänkas på.
Även inkomster från hobbyverksamhet ska beskattas, om de uppgår till ett visst belopp. 50 000 om året är en siffra som dyker upp i huvudet. Vilket låter ganska rimligt, när inkomsterna uppgår till en viss nivå blir det svårt att inte kalla verksamheten för näringsverksamhet oavsett hur mycket hobby det än är för den som bedriver verksamheten.
Självklart skall du göra som du föreslår nederst. Ta upp samtliga inkomster i ditt företag men utöka istället dina avdrag. Kanske inte vardagsmatkostnader men såfort du gör något speciellt och skriver om det, dra av. Tror du har stor chans att få igenom detta.
Expressens variant av snällliberalism är nu slutgiltigt död utom möjligtvis på Kungsholmem och söder. Tro mig Isobel jag skojar inte.
hur mycket har folk donerat då, på ett ungefär: ören, kronor, små lappar, stora lappar?
Skicka en kommentar