Men det är en lite besvärlig ångest, dels för att det faktiskt är extremt svårt att skriva en sån text, men framförallt för att man vet att ångesten är så fånig. Det är som att fundera över hur man ska se ut på baksidesfotot (vilket jag förstås också gjort). Hämningslöst ytligt och pinsamt och ändå upptar det ens energi.
Roman! Coolt.
SvaraRaderaefter jag har läst "Gregorius" kan jag tyvärr inte godkänna ordet "stump". sorry
SvaraRaderaMen åh, jag vill läsa den nu, nu, NU!
SvaraRadera... jag med.
SvaraRaderaDet är ändå rätt angenäm ångest att tampas med.
SvaraRadera...tror jag som inte får skriva någon, bör tilläggas...
SvaraRaderaDet är bara en tidsfråga darling.
SvaraRaderaMen det är en lite besvärlig ångest, dels för att det faktiskt är extremt svårt att skriva en sån text, men framförallt för att man vet att ångesten är så fånig. Det är som att fundera över hur man ska se ut på baksidesfotot (vilket jag förstås också gjort). Hämningslöst ytligt och pinsamt och ändå upptar det ens energi.
Men Isobel, skriv som du brukar och använd bloggbilden. Den är fab fab fab! =D
SvaraRadera